Gilla – Dela – Gilla – Dela

Under slutet av 2015 höll jag på att totalt ge upp med Facebook. Varenda gång jag tittade på mitt flöde gick pulsen och blodtrycket upp så att jag kände hur hjärtattacken var nära. Men nu efter flera veckors aktivt arbete har jag lyckats göra Facebook till någonting positivt och avslappnande igen.

Sociala medier får ofta kritik för att bara vara fyllt med skit. Att det är mest ointressant vardagssvammel blandat med bilder på katter, tallrikar och termometrar. Fördummande är det tydligen. Men i en värld där allting ska vara så förbannat allvarligt hela tiden så skulle en sån verklighet vara helt underbar. Jag behöver någonstans där jag kan vara en lycklig idiot. Någonstans dit Ivar Arpis ledarkrönikor inte når. Någonstans där inget berättar för mig vad jag ska tycka om Nato. Någonstans där inte flyktingkrisen, Tino Sanandaji, kolloidalt silver eller riksdagen finns. Tyvärr så finns det inget ställe som man utsätts för allt detta lika mycket som på Facebook. Gilla – Dela – Gilla – Dela. All denna negativitet och spam förpestade mitt Facebookflöde och min internettillvaro.

I Facebooks begynnelse visste inte folk riktigt vad de skulle skriva eller hur de skulle bete sig. Går jag tillbaka till mina vänners tidiga inlägg så är det mästerliga uppdateringar som “Bakar.”. Det ser folk tillbaka på och skrattar åt. “Vem fan brydde sig om det egentligen? Höhöhö.” kanske folk säger. Men för mig så är det så mycket personligare och intressantare än alla de hundratals krönikor, nyhetsartiklar och folks försök till att skriva nästa virala inlägg som fyller skärmen när man loggar in. Att en av mina vänner bakade för cirka åtta år sedan betyder mer för mig idag än om hon gillade eller delade valfri nyhetsartikel eller smygreklaminlägg igår.

Det spelar ingen roll om jag håller med alla dessa åsikter eller fullkomligt föraktar dem. Det spelar ingen roll om ämnet är viktigt eller inte. Det skulle kunna vara en nyhet om att Sverige stänger gränserna för alla förutom återvändande Isis-krigare och dokumenterade serievåldtäktsmän/kannibaler. Jag vill inte läsa det på Facebook. Jag läser tidningar, jag besöker forum, jag hänger på Twitter, min startsida är Reddit.com. Jag lär mig om omvärlden på egen hand. Mitt facebookflöde bestod till största delen av en lista över saker som andra människor tyckte att jag skulle läsa. Det gav mig huvudvärk. Jag tror det är därför Instagram har blivit så stort. Det är så gott som bara eget personligt material. Ingen delar en nyhetsartikel på Instagram.

Lösningen

Det jag har gjort under de senaste veckorna är jag har fört ett ytterst aggressivt avföljnings- och blockeringsarbete. Så gott som varenda dagstidning i Sverige börjar nu vara dold i mitt flöde tillsammans med tyckarbloggar av alla möjliga slag. Det var ganska enkelt. Svårare är det med de miljoners miljarder med “gilla och dela”-sidor som finns där ute. Förutom de stora som Omtalat, Uppskattat, Lajkat och liknande så finns det oändligt många andra. Men jag börjar få dem under kontroll också. Många vänner har så klart också blivit dolda i processen. Det är ingenting emot dem, bara att jag varken vill eller orkar se vad de delar.

Viktigast av allt var nog däremot att avfölja alla sidor där det finns risk för diskussion. Exempelvis Älvsbydebatten. Vet ni vad som diskuterats livligt där på sistone? Det har diskuterats om avel av hundar är nazism. Skjut mig. Skjut mig i arslet, knäna, magen eller skallen. Bara jag slipper se vad dessa människor tycker och tänker om världen. Det är som att frivilligt och utan betalning utsätta sig för refuserat insändarmaterial dagarna i ända.

Nu är jag äntligen tillbaka till mestadels meningslösa uppdateringar och bilder på husdjur. Det är otroligt skönt. Min mamma har delat en bild på min katt som sover. En vän berättar att hon ska börja riva tapeterna i rum nummer två i deras nya hus. En före detta kollega har lagt upp ett bildspel från när han påbörjat nästa batch med öl i hans mikrobryggeri. Och Café Storgatan har lagt upp en bild på dagens brunch. Det finns ingenting som påminner mig om världens dumhet och grymhet. Inget att hetsa upp sig över eller bli arg över. Tillbaka till att vara en lycklig idiot. Underbart.

Jag inser så klart ironin i att det här inlägget kommer att delas på Facebook. Vill man inte läsa rekommenderar jag att man klickar på en lilla pilen vid inlägget och väljer att Facebook inte ska visa inlägg från Honkiie.se längre. Det är lätt värt det.

Ett perfekt facebookinlägg från min mamma.


Sov gott och tack för musiken

lemmy

Lemmy Kilmister är död. Det får en att börja tänka. Om någon så ung och fräsch, och som dessutom levt ett sådant renlevnadsliv, kan trilla av pinn bara sådär… Hur lång tid har jag då själv? Vad har jag för chans om inte Lemmy överlever? Världen är en hjälte fattigare.


Alla dessa näringsexperter

 

apa

Nu är det mindre än en månad kvar av min tid på Norran i Skellefteå. Jag började banta på riktigt ett par veckor innan jag började här men det är först när jag började veckopendla som jag verkligen började rasa i vikt.

Det är nämligen så att regeln har varit att när jag är i Skellefteå dricker jag så gott som enbart måltidsersättning, med undantag för nån fuskdag för att behålla mitt förstånd när jag jobbar sju dagar i sträck. Jag brukar även äta en näve valnötter ibland för lite protein och så äter jag vitamin/mineralkosttillskott varje dag. Detta har haft två fördelar.

1. Jag rasar i vikt.

2. Jag behöver inte laga mat i den patetiska ursäkt för ett kök i övernattningslägenheten och jag behöver inte köpa onyttig hämtmat varje dag.

Jag har dock svårt att se att jag har viljan att fortsätta med det när jag inte längre bor i en skrubb med bara en kokplatta utan bor med ett fullutrustat kök och dubbla frysboxar. Över huvud taget kan det nog vara bra med en stunds paus från måltidsersättningen efter typ fyra månader, även om jag äter vanlig mat när jag är hemma så det är inte direkt som att jag kört någon stenhård dödsdiet utan mer som en 5.2-diet med fler fastedagar. Men det känns rätt att testa någonting annat.

Frågorna jag ställer mig är då två.

1. Hur ska jag göra för att fortsätta gå ner i vikt?

2. Vad ska jag ljuga om att jag använder för taktik för att så få arslen som möjligt ska bry sig och komma med sina förbannade expertutlåtanden?

För om det är någonting jag hunnit bli less på under alla dessa år av mer eller mindre lyckade dieter så är det alla jävla hobbydietister där ute som tror sig veta hur kroppen och framför allt min kropp fungerar.

När folk ser att man dricker en naturdiet eller nutrilett till lunch så är de chockade över att man bara ska dricka den och inte äta någonting annat. Herregud det går ju inte. “Din kropp kommer gå in i svältläge så att du går upp i vikt istället!” kan man också få höra, trots att det är en så uppenbar myt att jag tycker att man ska vara otroligt obegåvad för att tro att man går upp i vikt av att äta väldigt lite kalorier. Klart att det finns ett svältläge, men det går igång när man inte har någonting kvar att ta från, och som en fet man har jag mycket långt bort till det.

Mest störande av allt är om någon skulle råka se mig dricka en lightläsk och börja rabbla massa svammel om att man går upp i vikt av att dricka lightläsk och att man istället äter mycket mer om man också dricker lightläsk. Det finns inga vetenskapliga belägg för det. Det finns däremot forskning som visar det motsatta. Om inte annat så börjar jag ha helvetes många års egen erfarenhet av att dricka läsk, både med socker och sockerfri. Ingen behöver tro att ni vet mer om hur jag påverkas av läsk och lightläsk än mig själv.

Jag undrar lite hur det skulle vara att banta om inte varenda jävel som får för sig att fälla en kommentar antingen sa att jag gör fel eller att vad jag än äter ser tråkigt och äckligt ut? Kommentarer som “Höhö, det där såg inte så roligt ut” är så otroligt mycket vanligare än att någon faktiskt kanske frågar hur det går, vad jag har för mål eller visar något som helst intresse som inte bara är för att påpeka vilken äcklig, tråkig eller dålig mat jag äter. Det är ju inte direkt peppande.

Köper jag ett skrovmål eller en pizza så är det då ingen jävel som öppnar käften och påpekar att det är onyttigt. Jag har aldrig fått något expertutlåtande om hur man faktiskt går upp i vikt av att dricka en kolsyrad dryck som är jävlat mättad med socker. Det kan tyckas underligt, för även om det fortfarande finns många som tror att man går upp i vikt av lightläskt så är jag gode säker på att det finns miljarder volymer stensäkra bevis på att man definitivt går upp i vikt av vanlig läsk.

Jag tror i alla fall att jag helt enkelt ska börja räkna kalorier i januari när jag byter taktik. Kanske kombinerat med någon annan metod, som periodisk fasta. Frukost är ändå för småbarn. Får väl se. Det enda man kan vara säker på är att om man förbränner fler kalorier än man får i sig så går man ner i vikt.

Det är lika säkert som att om man kör 5.2-dieten så kommer folk att säga att man borde köra LCHF istället. Kör man LCHF så borde man testa detoxa först. Kör man en detox borde man prova juicedieten istället. Dricker man bara juice så borde man testa äta tio små mål mat om dagen istället. Börjar man med många små måltider så borde man testa offra ett lamm till mörkrets härskare istället. Gör man det så kommer väl nått arsle och surrar om att om man vid midnatt äter en klase rå potatis som växt i skuggan av Hundberget och smörjer in bålen med sälspäck så blir man immun mot viktuppgång i fem dagar.


“Bara ett vanligt skrovmål”

Jag har nu bantat sen början av september. Det går riktigt bra faktiskt. Men vissa dagar så fuskar jag så klart och äter någonting onyttigt för att ha någon slags glädjekälla i självsvältens mörker.

Jag försöker oftast att inte gå helt bananas och istället sätta någon slags gräns på galenskapen. Men det är djävulen säkert inte lätt.

Ska man köpa sig en chipspåse så kan man då glömma att handla på den på en vanlig affär. Man kan då ge sig fan på att det inte finns en normal 200-gramspåse så långt ögat når. Minst 300 gram får man räkna med. Ifall man inte åker till en bensinstation och köper en 200-grammare, men då får man ju också vara beredd att ta ett telefonlån med huset som säkerhet för att ha råd med Statoilpriser.

Vet ni förresten hur många kalorier det är i en portion chips? Jag la märke till det efter en halvtimmas stirrningstävling med en chipshylla för någon vecka sedan. Det är bara 156 kalorier. En portion chips är nämligen bara 30 gram enligt OLW. Få se då, hur många blir vi ikväll? 10? Ja men då räcker det ju med en 300-gramspåse som vi kan dela på! Den frasen skulle man kunna ha som en hemlig kod för det har aldrig en människa sagt i verkliga livet.

chips

Det måste vara den största lögnen i mänsklighetens historia. Ni vet de där pyttesmå chipspåsarna som det är så lite i att man kan råka inhalera dom av misstag om man andas lite kraftigt? De är 40 gram, långt mer än en portion.

Nu vet jag inte vem det är som bestämmer på OLW, men jag kan meddela att en påse är en normal portion. Om man inte köper två påsar samtidigt, då är två påsar en normal portion. I en situation med obegränsad mängd chips så räknar man att en portion är mängden chips man äter innan man börjar må illa, plus tio-femton nävar till. Därför hade det varit önskvärt med lite mindre påsar.

menu-11

Nyligen våndades jag i ett par timmar över om jag skulle välja skrovmål eller pizza som veckans fuskmat. Bestämde mig för burgare och planen var då att köpa ett vanligt enkelt jävla skrovmål utan smältost, plusmeny eller annan skit. Självklart är det första jag får höra att superskrov är billigare än ett vanligt, för det är dagens.

Jag blev så irriterad och ställd att jag höll på att få nån slags psykos.

Ska det vara så jävla svårt att inte vara ett grisfetto som vräker i sig kalorier för fem dagar framåt varenda gång man vill ha någonting gott? Är det inte nog att naturen gjort att allting som smakar skit är nyttigt och allt som gör livet värt att leva skulle döda en på ett par år? Ska vi verkligen som samhälle förstöra det ännu mer genom att göra så att man måste vara en ekonomisk idiot varenda gång man vill unna sig nånting utan att för den delen gå all in på svineriet?

 

Dagens mål är alltid störst och billigast. Vill man köpa en chokladkaka så kan man ge sig fan på att den minsta kostar en arm och ett ben, och att den dubbelt större bara kostar tre kronor mer. Ifall man nu inte får två chokladkakor för priset av en så att man dessutom måste stå som en idiot i kassan och förklara att man hellre betalar samma pris för bara en. Ska man behöva köpa minst “tio portioner” chips på ICA?

Jag skulle vilja se grönsaker fungera på samma sätt. “Jo nej tyvärr, vi har bara dom här vitkålshuvudena i fempack. 10 kilo är det minsta du kan köpa. Duger inte det så är du välkommen att dra åt helvete.”

Sprit får ingen mängdrabatt, så hur kan det vara lämpligt att detta knark gjort av salt, fett och socker som dödar tusentals varje år och för många betyder ett liv av skam, depression, ensamhet och otaliga fysiska åkommor ska vara snudd på omöjligt att bara köpa litegrann av? Inte är det konstigt att fattiga är fetare än andra. 50 procent av vuxna män är överviktiga eller feta! Vad är det för jävla skitvärld vi lever i?!

 

Allt det hann jag tänka innan jag kvicknade till och svarade att “Nej jag vill bara ha ett vanligt skrovmål”, till kvinnan på grillen.

Att det ska vara så svårt.


Filmtipset: Noll att förlora

vlcsnap-2015-08-30-22h35m39s765

Såg en gammal 80-talsklassiker ikväll, Noll att förlora, eller Less Than Zero som den heter på engelska. En romantisk komedi i klass med andra skrattfester som Requiem For a Dream och På driven i New York. I huvudrollen ses Robert Downey Jr som spelar sig själv, Jami Gertz som Blair och Andrew McCarthy som Clay.

I filmen återvänder Clay hem från college för att fira ännu en trist julafton med familjen. Föga anar han att festen bara har börjat, college bleknar i jämförelse när man hänger med spjuvern Robert Downey Jr som måste skaffa sig ett jobb som går ut på att festa för att betala av en skuld. En kärlekstriangel uppstår och man frågar sig om kompisgänget kommer att klara sig genom julen? Vem kommer Blair att välja och Kommer Clay ens vilja åka tillbaks till college efter det perfekta jullovet?

Less_Than_Zero_056

Det är en film med en ganska stor dos allvar och med tredimensionella och välskrivna karaktärer fämfört med andra samtida collegefilmer som Revenge of the Nerds eller Can’t buy me love. Men det kanske är att vänta då det är Bret Easton Ellis som skrev boken som den är baserad på. Less Than Zero är hans debutroman som skulle följas av andra farser som American Psycho och Rules of Attraction.

Slutet är lika hjärtvärmande som det är roligt. Den kan ge en rejäl dos feelgood när man själv är nere, fungera perfekt att se i damsällskap eller varför inte med hela familjen på julafton? Det är trots allt en julfilm. Kul för alla från femton till sextiofem.

Betyg: 4/5

less-than-zero


Dags att öppna plånboken igen

Läser att nu ska bensinskatten höjas igen och jag blir så förbannat less, även om det nu bara är fyra öre per liter bensin. Det är så inåt helvete löjligt dyrt redan nu för oss som pendlar. Och det där avdraget man kan göra på skatten är ju bara som en spark i skrevet. Drar man av 20 000 för resor så får man typ en skrynklig femtiolapp och en utgången biocheck som någon ritat en kuk på som ersättning. Ett slag in ansiktet på oss som varje dag åker land och rike runt för att arbeta.

Rent praktiskt gör inte exakt dessa fyra ören någon skillnad på ekonomin. Men det ska inte höjas mer. Det måste finnas någon slags gräns. Oljepriset är det lägsta i mannaminne men inte fan ska vi få dra någon slags fördel av det. Någonstans sitter en man med mustasch och hög hatt och badar i pengar för inte fan märks det vid bensinpumparna i alla fall.

11282622_1598912077015706_1361453484_n

Snart så

Men det som gör mig mest irriterad är när jag läser pressmeddelandet på regeringens hemsida. “Staten har för närvarande ett stort budgetunderskott. Genom att ytterligare höja beskattningen av fossila drivmedel skapas möjligheterna att finansiera satsningar inom försvaret”. Varför i hela helvetet då måste jag undra? Är det glesbygden som ska betala för försvaret nu helt plötsligt? Det är ju lika logiskt som att beskatta piggelin för att det ska draggas i Stockholms skärgård. Nog är det bara vi låter städerna brinna när Putin väl kommer om det är vi som bor på landet och måste köra bil som ska betala för skiten.

Behöver försvaret mer pengar så att de har råd att skicka hela svenska flottan och femton attackhelikoptrar varenda gång som något fyllo misstagit en gråsäl för en ubåt så ska väl för fan hela Sverige betala för det. Om någonting ska vara på skattesedeln så är det väl försvaret? Efter att ha pendlat Luleå–Skellefteå i vintras så förväntar jag mig annars en personlig militäreskort till och från jobbet när skiten träffar fläkten i framtiden.

Alternativt kanske vi skulle kunna få lite pengar från städernas biltullar till att byta ut de glasspinnar som vi annars skämtsamt kallar för järnvägsspår här uppe eller sätta in ett par extrabussar så att några skulle kunna ställa bilen och åka kollektivt till jobbet utan att riskera att komma ett par timmar för sent några gånger i veckan. Men ska jag vara ärlig så tror jag nog att Piteälven kommer att byta riktning innan pengarna gör det.


Boden by day

Idag bröt jag ett urgammalt löfte, nämligen att aldrig mer åka till Boden. Tyvärr var det närmaste stället att köpa en rumsavdelare och jag kände inte för att köra hela vägen till Skellefteå. Så det var bara bita i det sura äpplet, vässa kniven och silvertejpa fast en ugnsplåt på torson för att skydda mig mot knivanfall och aidsnålar.

Att hitta i Boden är inte lätt. När man närmar sig Boden slutar nämligen GPSen att fungera, den säger bara vänd om, vänd om, vänd om. Så den var det bara att slå av, men det är lätt att förstå varför den ville att jag skulle vända. Centrala Boden består av en militärförläggning full med fulla lumpare och ett missbruksboende, även känt som resten av Boden.

Efter att jag irrat runt en halvtimma på Bodens gator kom jag till Jysk varuutlämning, lämnade mitt kvitto och fick hyllan lastad i Camryn. Tyvärr är jag som alla andra Älvsbybor väldigt väluppfostrad och tackade så mycket för hjälpen så min storslagna Älvsbydialekt avslöjade mig som utomsocknes. Det uppskattas inte av Bodensare då de är väldigt territoriella flockdjur och uppskattar inte inkräktare.

tumblr_lb49owwAMy1qcy1poo1_400

Efter ett våldsamt tumult och ett par bucklor i ugnsplåten från bodensarens ursinniga anfall kunde jag äntligen vända hemåt igen och brände på i full fart ut från parkeringen, rakt genom rondellerna och förbi militärförläggningen. I backspegeln kunde jag se Kent Liljestrand springa mot mig i full karriär som Robert Patrick i Terminator 2 men jag hade redan fått upp farten i Toyotan och släppte inte på gasen tills jag passerat kommungränsen.

Nu återstår bara att bränna kläderna, duscha och åka på jobbet. En händelserik dag.


Sopranos

För några veckor sedan kom jag mig äntligen för att se The Sopranos. Har tänkt göra det i många år, men man måste som få en feeling för att ta sig an såna projekt. Det är trots allt ganska många timmar vi talar om. Som tur är har “sommaren” gett mig gott om tid att ligga på soffan.

Ångrar lite att jag inte sett det tidigare då det var en helt otrolig serie. Inte en massa cliffhangers och bullshit som gör att man bara “måste se vidare”. Bara bra skådespelare, bra manus, bra musik, bra karaktärer och bra story. Väldigt lågmäld serie. Den var perfekt fram till den sista sekunden då serien tyvärr fick det sämsta slutet genom tiderna.

Det var som att förälska sig i en vacker och elegant kvinna, flytta ihop och skaffa barn och när jag och min trolovade Sopranos äntligen samlat alla våra vänner för att dela vår viktigaste dag så upptäcker man att det är Walder Frey som är vigselförrättare.

*spoilers*

Sex säsonger, cirka 86 timmar, och så avslutar dom serien med att bara klippa till svart. Nog för att alla med någon sorts tankeverksamhet förstår precis vad som hänt. Kanske är det chocken, men jag känner mig snuvad. Jag tar illa vid mig. Helt oacceptabelt, jag vill talas vid med någon efter maten.

Men totalt sett så måste jag ändå säga att det är en av de bättre serierna jag har sett. Har svårt att komma på någonting jag tyckt bättre om förutom Breaking Bad. Otroligt hög lägstanivå och många avsnitt som var helt fantastiska. Framför allt måste det vara omöjligt att hitta någonting som började sändas 1999 som ens kommer i närheten av lika bra. Sopranos har inte åldrats en sekund och det är bara vid några få tillfällen när någon använder en dator med diskettstation som man inser att det faktiskt är sexton år gammalt.Sopranos_ep311

Frågan är bara vad jag nu ska hugga in på. Tänkte vänta med säsong 2 av True Detective tills alla avsnitt sänts. Funderar på Deadwood eller Boardwalk Empire under tiden.


Varför Expressen nöje kan dra långt åt helvete *GOT s5e9 Spoilers*

Spoilers_are_comingIdag är det måndag! Vet ni vad det betyder? Det betyder att det finns ett nytt avsnitt av Game ofthrones tillgängligt på HBO-nordic. GOT är HBOs mest framgångsrika tv-serie, vilket i princip gör det till världens mest framgångsrika serie. Alla tittar. Alla väntar på nästa avsnitt i den här storslagna serie där ingen går säker, vilken karaktär som helst kan dö vid vilket ögonblick som helst. Det är en av de stora anledningarna till varför vi inte kan slita oss.

Så i dag vaknade jag, första dagen på min sista “semestervecka” och utförde min vanliga morgonrutin. Facebook, e-mail, Reddit, Youtube och Twitter. Det är då jag får se den här bilden i mitt flöde.

För i helvete Expressen. Hur jävla klickkåt kan man vara? Jag har svårt att med ord beskriva hur urbota dumt och lågt det här är. Ni kan väl vänta med att spoila en av säsongens mest intensiva och spännande avsnitt tills någon har hunnit se det i alla fall? Tror ni att jag blir mer sugen på att se eran lågansträngning till webb-tv “GOT Talk” för att ni är ute med den och spoilar slutscenen innan vi själva har sett avsnittet?

Det är inte nyheter. Det här är inte “Expressen avslöjar”. Den här bilden har ingenting på Twitter att göra och den har ingenting på webbens löpsedel att göra (ja, den finns där).

Är det tänkt att jag som betalande tittare på HBO-Nordic ska sitta och vara helt upp i gasen när Daenerys, Tyrion och de andra står omringade av maskerade män i arenan när jag redan sett en bild på henne bredvid en av sina eldsprutande drakar i arenan? “Döööööh jag undrar om de kommer klara sig ur den här knipan.”

Eller tror Expressen nöje att vi inte följer serien men är intresserade av vad tre pers framför en stor Game of thrones-affisch tycker och tänker om serien? Far åt fan.

Jag bryr mig inte ens om deras clickbait. “Allt förändras!” Vad förändras? Inte fan är det då allting som förändras i det här avsnittet. Det må vara oetiskt klickfiskande, men det totalförstör inte min upplevelse av en av mina absoluta favoritserier, som jag betalar för att se.

Om Game of thrones vore älgjakt skulle Expressen nöje stå vid jakttornet och skjuta varningsskott i luften.

Om Game of thrones vore en romantisk middag skulle Expressen nöje sitta vid bordet bredvid och lägga äggfisar och prata högt.

Om Game of thrones vore Göteborgsvarvet skulle Expressen nöje vara ett bananskal vid mållinjen.

Om Game of thrones vore en spännande safariresa skulle Expressen nöje vara en ebolaspya utanför flygplatsen.

Eller nej.

Om Game of thrones vore ett fint vin skulle Expressen nöje blanda det med ljummen doktor pepper utan att ens låta det andas först.

Avgå


Grattis på nationaldagen!

Hurra för Sverige! Jag ser att den klassiskt gråa sommarhimlen brett ut sig så långt ögat når. Det är så där skönt svalt och skönt i luften som det är under svensk sommar. Utanför systemet stod någon stackare som inte förstod att det är stängt på söndagar.

På cooperativet gick man hårt åt den klassiska jul/påsk/nationaldags/midsommarmaten. Det är ju inte jul/påsk/nationaldag/midsommar utan den klassiska jul/påsk/nationaldag/midsommarsillen eller kokta jul/påsk/nationaldag/midsommarägg.

I övrigt är det ganska tomt på folk eftersom att resten av befolkningen flytt från Älvsbybetongens stortstadsstress och tristess till sina stugor. Där kan de vara sig själva en stund. Där kan man skicka i sig en kvarting till lunchen utan att bli ifrågasatt. Där slipper de jobbiga saker som andra människor och elektricitet och annat osvenskt. Antalet färdigmarinerade flintastekar som ligger och svettas på halvtända engångsgrillar är nog oräkneligt. De som har det riktigt bra ställt kanske till och med har lyckats köpa en liter sura svenska jordgubbar på sex månaders avbetalning om de erbjudit huset som säkerhet.

Själv ska nog dra ner persiennerna och spela dator ikväll.

Hurra!