Ministerio de Seguridad del Estado

Igår blev det besök på Calamarro Mountain. Först tåg fem minuter till Benalmadena, sen linbana i 2,6 kilometer. Allt i skoningslös och bestraffande solsken som jag tog emot uteslutande mitt på flintskallen. Förstår inte hur jag lyckats att inte bränna mig där uppe för allt solskyddsmedel måste spolats bort av svett redan innan vi satte foten på tåget.

När linbanan klonkade iväg slog det mig att jag har aldrig åkt linbana. Jag kanske är livrädd för linbanor? Det visade sig att jag var ganska livrädd för linbanor, men det var så pass fascinerande och bra utsikt att jag kunde trycka tillbaka ångesten och njuta av utsikten ändå. Jag fick bara koncentrera mig på annat än hur linbanan fungerar och hur vagnarna är fästa i vajern och hur full den underbetalda östeuropen som byggde den var. Såg en bergsget på bergsväggen.

Där uppe var det fågelshow med falkar, örnar, ugglor och nån kondor eller nånting liknande. Alltid kul med djur och att få se hur örnen jagar och flyger. Vid det här läget fick chipstuttarna komma ut i friska luften för skjortan behövde formas till någon slags blågulturban för att jag inte skulle få solsting.

Men efteråt kunde man beställa en 0,75l öl och få en hatt på köpet så nu har det problemet löst sig.

Efter en del whiskey, sangria, pils och GT blev det pizza hos en bisarr och knepig italiano. Eftersom att jag är en världsvan man visste jag att jag inte skulle beställa capricciosa utan det heter något helt annat här vid medelhavet där de inte vet något om pizzor. Här vet inte folk ens att man måste ha beasås till pizzan. Galenskap. Nej men det var faktiskt riktigt bra. Sen blev det en runda på lite barer innan man kunde ramla ihop i sängen vid slutet av kvällen.

En viktig sak med den här resan är att hålla kedjerökandet uppe på alla uteserveringar innan man kommer tillbaka till Sverige där Ministeriet för statssäkerhet då har förbjudit rökning på uteserveringar. Tänk så hemskt om någon skulle få i sig något onyttigt på en uteservering när de sitter och hinkar bärs bland alla avgaser och svaveloxider.

Här är en idé. Om det nu är en sån otrolig glädje bland alla krogbesökare över att man inte ska få röka på uteserveringen så måste det finnas en rejäl marknad där ute för rökfria uteserveringar. Då kan krögarna bestämma själva och då skulle det finnas både rökfria och inte rökfria ställen att gå till.

Men sen läser man också ofta ”oj så skönt. Det är ju inte så kul när man har barnen med sig”. Jag skulle kunna kontra med att det vore skönt med barnförbud på uteserveringar för det är inte så kul att sitta och ta en öl och en cigarett om uteserveringen är nedlusad med andras odrägliga barn. De borde ju ligga och sova vid den tiden som den här diskussionen är relevant.

Men det är aldrig relevant. Det är aldrig några barn på krogen som andas in min feströk. Jag skulle kunna satsa pengar på att det som vanligt främst handlar om människor som inte ens går på krogen men ändå ska bry sig som att deras åsikt har någon relevans i frågor de inte har att göra med.

Det är som när man läser hur folk hejar på Piteå Kommun som vägrar ge ut serveringstillstånd under fotbollsmatcher och hockeymatcher. För att ”dricka alkohol och att se på sport går absolut inte ihop i deras värld”.

Här vore det ju intressant med en opinionsundersökning bland de som ser på sport om vad de tycker. Jag bara misstänker att det finns en kraftig majoritet av sportintresserade som gärna dricker en öl framför fotbollen. Kanske är de som applåderar åt Piteå kommuns ställningstagande mest bara är moraltanter som aldrig ens sett en fotbollsmatch på bild, men mer än gärna bryr sig om vad andra gör?

Igår när vi var på jakt efter en avslutande semesterdrink nere vid strandpromenaden kom vi till ett ställe som inte hade en riktig uteservering. De tyckte vi skulle komma in, men jag ifrågasatte om vi kunde röka eller ej. Jag fick svaret ”Of course, no problem. Just don’t sit next to the baby”. Så vi satte oss i andra änden av lokalen vid fönstret och rökte en cigg till en välblandad caipirinha. Den semestrande kvinnan med sin baby noterade nog inte ens att vi satt där på andra sidan. (Om det nu inte var en svensk, då kanske hon kokade av ilska med näven knuten i fickan..)

Så svårt var det i alla fall att lösa en sån ovanlig situation i ett land där folk inte är konflikträdda viktigpettrar som tycker att världen ska vara deras kuvös. Och då är det ju tur att de har Ministeriet för statssäkerhet på sin sida så att inga fler småbarn skadas av någon som tänder en cigg klockan 23.15 på en uteservering.

 

Hola Spendola Banderillo

Av någon anledning så blir vi hela tiden misstagna för finländare. Vi bär ju inte ens kniv. Jag antar att de bara tar en titt på våra skrikvita kroppar och i kombination med resesällskapets långa hår och metal-skägg så kommer de tydligen fram till att vi måste vara från Finland.

Resesällskapet har i alla fall fyllt sin uppgift nu så jag har sagt åt dem att nu kan de åka hem om de vill. När jag var här senast så uppmärksammade jag att man behöver vara två stycken för att beställa paiella. Givetvis ville jag ju bara äta paiella bara därför men kunde inte. Nu när jag har gjort det kan jag konstatera att det var gott, men inte så jävla märkvärdigt.

Har hunnit läsa ut båda Maus-böckerna sen jag kommit hit. Extremt bra böcker men kanske inte direkt optimalt för lättsam solsemesterläsning. Det är alltså  en pulitzserprisbelönad serietidning om förintelsen. Det resulterade också i att jag drömde om Auschwitz hela natten. Precis som Vladek Spiegelman i boken så bodde jag i Auschwitz och skulle över till Birkenau för att arbeta på nått jävla tak. Jag har redan åkt nog mycket tåg den här semestern, jag behöver inte göra det i sömnen också.

Fisketuren blev tyvärr inställd. Hans ”deckhand” hade en son på sjukhuset och kunde inte arbeta. Sjukt tråkigt att det inte blir något, men det går inte göra så mycket åt det. Det känns svårt att vara bitter här nere hur som helst. Det blir nog åka in till Malaga i dag i stället och hitta något roligt att göra där.

Espada los sopranos

Tillbaka i Torremolinos efter en lång och mödosam resa. Tänkte att det kanske är fördelaktigt med mänsklig kontakt och gemenskap så jag tog beslutet att den här gången skulle jag inte åka själv. Men jag är osäker på om det mänsklighetens avskräde som jag lyckats locka till mig kommer att hålla måttet under hela resan. Jag känner redan nu fröet till ett växande förakt mot mina resekamrater.

Resan inleddes på midsommarafton i en storm av blixt, regn och djävulskap. När tåget stod stilla i Älvsbyn fick vi möjlighet att fylla på ölmagen med midsommaraftonens tolfte och trettonde öl. När gamle gode Jim Beam sedan tittade förbi en sväng i våran kupé är det väldigt oklart vad som hände, men jag konstaterar att jag för en gångs skulle kunde sova ganska gott på tåget.

Tyvärr så kom vi ganska tidigt till Arlanda så resten av resan kommer att finansieras med SMS lån. Ölen på Arlanda kostar nämligen i runda slängar runt 3500 kronor per styck. Förhoppningen var att få valuta för pengarna på flyget och att jag kunde sova lika gott där som när gamle Jim kom fram i tågkupén.

Planen var fulländad när jag lyckades svimma av i flygstolen efter bara en kvart. Men det blev en kort lur då resesällskapet väckte mig för att tränga sig förbi.

En sådan oförrätt kommer jag inte att glömma i första taget. Visst hade jag kanske kunnat somna om om jag inte blivit så upptagen med att detaljplanera vilka ”olyckor” som kan komma att hända med den här mannen under vår vistelse. Man väcker inte folk som lyckats somna på flyget om man så måste kissa ner sig.

På tisdag har vi bokat fiske på medelhavet. Risken är överhängande för att det blir hans sista fisketur.

Det blev i varje fall en tripp till supermercadonan när vi kom hit för att köpa allt vi kommer behöva under veckan. Oliver, brödpinnar, ost, lufttorkad skinka, gin, öl, whiskey, tonic och en del bubbel. Sånt man behöver i Spanien. Sedan blev det en San Miguel och stekt svärdfisk med vitlök på områdets egna restaurang. Väldigt smarrigt. Tror jag får plantera in lite svärdfisk i Nästräsk när jag kommer hem.

Livet känns inte sådär jättedåligt nu får jag väl erkänna. Trots att man är mer död än levande efter resan.

Färdigplingat

När jag för tredje gången samma vecka blev helt orimligt arg på telefonens plingande tänkte jag att det måste finnas ett annat sätt. Jag har börjat bli sådär arg på sistone när det plingat nog många gånger. Jag svär högljutt, svingar mobilen mot väggen med precis nog mycket sans kvar att jag inte släpper den. Eller så gör jag utfall med knytnäven mot den när oljudet från det där högoktaviga förbannade facebookplinget skär genom luften som nån slags digital trafikolycka.

Hela jävla tiden. Samma fruktansvärda pling, pling, pling. Facebooks ingenjörer måste jobbat hårt och länge för att hitta ett ljud som går rakt genom allt annat tänkbart oljud och attackerar någon primitiv del i hjärnan som ger en automatisk reaktion. Ungefär som när en grottman såg en orm, en spindel eller annan liknande fara.

Sen är det ju jävlat bara skit som skrivs också. Eller, det är väl trevliga vardagliga diskussioner som jag tar del av med mina vänner. Inget illa mot dem. Jag menar bara att det aldrig sagts någonting viktigt på Facebook messenger. Ingenting brådskande har förmedlats där. Allting kan vänta tills jag självmant tar upp min mobiltelefon för att se om någon skrivit något. Det är åtminstone inget som gör det värt att utsätta sig för kinesisk vattentortyr i ljudform dygnet runt.

Foto: Maurizio Pesce

Det var för drygt en vecka sedan som jag slog av alla aviseringar för sociala medier på mobiltelefonen. Först provade jag bara att köra ljudlöst när jag inte var på jobbet. Men det hade ju nackdelen att jag inte hörde när folk ringer, plus att det var 50-50 att jag skulle glömma det när jag kom till jobbet. Sen slog det mig att ingenting hindrar mig att bara slå av aviseringarna på mobiltelefonen. Både i ljud och textform.

Jag föreställer mig att det är lite så här det är att ut ur en psykos. Det känns som att jag haft vanföreställningar om att det är viktigt, normalt, eller ens accepterbart att det ska plinga i telefonen hundra gånger om dagen. Redan nu känns det rent löjligt och otänkbart att låta mig störas på det viset. Jag rekommenderar det helhjärtat.

FLASH: Sverige går mot nyval

Sedan valet i september har både de rödgröna och alliansen upprepade gånger bevisat att de inte klarar av ens den enklaste mellanstadiematematiken. Varken de rödgröna eller alliansen förstår omständigheterna runt det faktum att 144 är mer än 143, men också att båda är mindre än 175. Därför utlyste talmannen i dag nyval.

Att dra igång en helt ny valrörelse, trycka nya valsedlar och ragga valarbetare är dock både kostsamt och som talmannen säger: “djävulskt drygt”. Därför valde talmannen ett annat väl beprövat system för att välja vinnare. Ett system som bara kräver en enda lokal. Ett system som inte kräver att befolkningen lyfter sina bakfulla arslen från nedgröpningen i lädersoffan en söndagseftermiddag. Melodifestivalen.

Under ledning av Kodjo Akolor en kväll i januari kommer varje partiedare att ställa upp med var sin coverlåt av en gammal goding. Winner takes it all. Årets lineup är:

Jonas Priest (V) – Electric Eye

“You think you’ve private sector, think nothing of the kind, there is no true escape I’m watching all the time.”

Lööfie (C) – Heart of Glass

“Seemed like the real thing, only to find. Mucho mistrust, I’ve gone behind.”

The Röfvens (S) – I Wanna Be Sedated

“I can’t control my fingers, I can’t control my brain.”

Jimmie & the Stooges (SD) – Dirt

“Ooh, I been dirt, and I don’t care. Oooh, I been dirt. But I don’t care.”

Isa and Gustfunkel (MP) – The Boxer

“Lie la lie, lie la la la lie lie. Lie la lie, lie la la la la lie la la lie”

Depeche Moderaterna (M) – It’s No Good

“Don’t say you want me. Don’t say you need me. Don’t say you love me.”

Jan Fogerty (L) – Lodi

“Things got bad and things got worse.”

Ebba Grön – Psalm #99

“Gud som haver barnen riktigt kärt.
Se till mig som aldrig någonting lärt.”

 

Längtar efter snö

Efter 35 år av inget annat än avgrundsdjupt förakt för vintern och allt som den för med sig så har jag till slut gett upp kampen. Hur mycket jag än gormar, hur mycket jag än våndas, hur mycket jag än ignorerar den så kommer den till slut ändå. Inför förra vintern gjorde jag ett sista krafttag och skaffade persienner för att slippa se djävulskapet, men det visar sig ju att man till slut måste utomhus ändå för att handla mat och vara på jobbet. Man hade kunnat tro att vi 2018 borde ha teknologin att avskaffa vintern helt och hållet, men det verkar som att den politiska viljan inte finns där. När vi står och skrapar rutorna på mornarna så tjorvar de på om regeringsbildning och annat oviktigt. Fy fan säger jag bara.

Så något måste förändras. Jag behöver ett intresse specifikt bundet till vintern. I våras funderade jag på att köpa skidor, men jag tror jag känner mig själv alldeles för väl, för jag köpte aldrig några. Förvisso är det nyttigt och bra för kroppen med motion. Men att göra sportiga saker som är bra och nyttiga för kroppen har väl aldrig varit mitt signum. Ingen har någonsin dragit ihop ett bandylag och sagt “fan hör med Håkan, han är säkert med”.

Pimpelfisket har fått några tappra försök de två senaste vintrarna. Det har resulterat i exakt noll stycken fiskar trots ett antal fiskepremiärer och försök på både vanliga sjöar och inplanterade sjöar. De som läst mitt inlägg Pimpelbluffen vet att jag listat ut att allt bara är en konspiration och att fiskarna flyttar söderut under vintern.

Nej något mer behövdes. Plötsligt slog det mig att jag för första gången i mitt liv faktiskt är en vuxen man med ett fast jobb. Det finns ingenting som hindrar mig från att köpa en skoter. Det är så här det blir när man pluggat halva livet. Trots att jag är 35 så är jag som ett jävla barn som tänker att jag måste fråga någon om lov och inte har råd med saker. Efter ett par månaders forskning och punktmarkering av blocket så åkte jag och hämtade min PRO RMK för ett par veckor sedan. Det var som att en tyngd omedelbart lättade från mina axlar. All ångest inför vintern försvann direkt. Min plan verkar ha fungerat.

Men det var ett svårt beslut. Det här är ju ett helt nytt liv för mig. Jag vet fortfarande inte om jag klarar av den omfattande personlighetsförändringen som krävs för att jag ska bli en riktig skotermänniska. Jag måste börja ha såna här snabba sportiga spegelglasögon och konstiga jackor med färgglada ränder och skoterloggor. Jag måste lära mig dra en massa dassiga skoterskämt. “Helvete har du högre ruta än kammar? Hur gammal är du egentligen”, ska jag säga samtidigt som jag slår blåmärken på knäna och skrattar så att det dånar över kullarna som Hia Hia Häxan i Bamse. Jag måste lära mig alla nya taggar på instagram som #braap, och byta profilbild till skotern på Facebook. Det kändes ju också jävligt rimligt att behöva ta förarbevis för skoter vid 35 när man haft körkort sen man var 18. Tror jag hade kunnat läsa in den där broschyren på egen hand utan att betala 3700 kronor och bränna en semesterdag.

Jaja. Nu återstår bara “uppkörningen” och en kväll med ursinnig shopping av skoteroverall, skoterskor, hjälm, glasögon, handskar, packväska, spade, rem, såg och allt annat jag kan behöva på black friday.

Sen är det jävla säkert dags för snön att komma. Fast man kan väl ge sig fan på att det blir första snöfria året i Norrbotten bara därför. Fy fan.

Loco carehuela los culo grande

I dag har jag riktat min fulla uppmärksamhet på att göra så lite som mänskligt möjligt och försöka ta mig igenom det alkoholförråd jag börjat bygga upp. Har i skrivande stund en halv flaska bubbel (uppdatering: inget bubbel) och ett par deciliter gin att ta mig igenom.

IMG_20180518_135731

Inledde med att sveda min rosa kropp på balkongen. Gick och köpte cigg och en rätt sunkig pizza nere vid havet. Satt en stund på en bänk vid stranden och stekte lite ytterligare. Sedan blev det en längre solsession nere på stranden.

IMG_20180518_123725

Har under veckan gått från att vara så vit att man blir bländad av blotta synen av min hud till att bli så rosa att man blir bländad. Jag har trots allt bara använt solfaktor 30. Det kanske är för lågt för den vitaste mannen i världen. Applicerade ett antal extra gånger under dagens strandvisit då jag börjar vara orolig att det ska utvecklas till blåsor. Och de har jag nog gott om på mina fötter.

btf

Tog min sista middag på Meatina, tredje gången för den här visiten. Mitt vanliga bord var bokat men de flyttade bokningen så att jag fick mitt standardbord. Som sig bör. Blev 350 blodigt grillad entretoce med strips och bea. Plus hemgjord chokladbrownie med glass och kolasås. Kan ha blivit en och annan pils och vin också. Bra avslutning.

mde

Att åka tillbaka till Sverige känns tråkigt. Paradisvyer vart man än vänder huvudet, perfekt värme med svalkande havsbris, god mat och bra service. Hade kunnat fortsätta den här resebloggen på obestämd tid om det fanns pengar och bostad. Men det blir tillbaka till verkligheten imorgon. Finns poäng med det också. Framför allt ser jag fram emot att fiska så ofta som vädret tillåter. Spela musik med bandet. Gubbsupning med gubbjävlar. Och att varje måltid inte ska ta två timmar.

Man ska gå och leta rätt på rätt ställe. Sätta sig. Beställa en öl. Beställa maten. Få den. Äta. Vänta på att få notan. Lägga fram pengarna. Vänta på att de ska hämta det. Vänta på växeln. Lämna dricks. Tänker mig att det inte är något problem när man är flera som reser.

Det är framför allt den här sista delen som stört mig som ensamresande. När jag är nöjd vill jag bara gå till baren och betala och dra direkt. Jag kan gärna betala direkt när jag beställer. Men det hela blir som en procedur. Som börjar kännas påfrestande efter ett tag. Särskilt när man är någonstans där man redan är lite missnöjd och definitivt inte vill lämna dricks.

Tror även att det blir att återgå till stenhård lchf resten av sommaren. Och försöka fortsätta de här vandringarna. Bara vräka en handfull ägghalvor på lunchen och gå promenad så länge det är fint ute. Efter den här lång vidriga vintern och den här veckans alkoholmarinad och konstant god mat med gigantiska portioner känner jag att jag börjar vara tillbaka på noll. Inte okej någonstans.

Har varit trevligt att återuppväcka bloggen för att reseblogga lite. Vill gärna fortsätta med det men det är ju det här med att man sitter hela dagen och jobbar på texter. Sen blir det lite väl ojournalistiskt om jag ska berätta om dagen i en subjektiv och personlig text på kvällen. Så det är fan svårt att kunna skriva något i vanliga fall. Kan ju inte träffa någon i jobbet och sen skriva det jag vill om vad jag gjort idag. Men jag har ju fyra veckor semester senare i sommar också. Då kanske det blir en magnifik fiskeblogg. Får väl se.

Jaja. Ska jobba vidare på ginflaskan här på balkongen. Njuta av att sitta i kalsongerna i värme och mörker. Se fram emot flyg och tåg imorgon.

Höres.

El burro Martinez Mondragon

Inledde dagen med att kriga med tvättmaskinen. Felkoder är än mer spännande när instruktionsboken är på spanska och man får köra google translate och gissa sig till vad fan det är som felar. Visade sig att det finns en vattenkran högst upp i hörnet på köket som jag var tvungen slå på, så klart.

Sedan tog jag en lektion i uv-strålning. Det hade hopat sig en hel del moln, fortfarande soligt men den här riktiga dödsstjärnestrålen kom bara mellan molnen. Men det visar sig att molnen skyddar bara runt 20 procent av strålningen. Jag kände inte till detta när mitt nyduschade vita arsle lapade i sig av solen på balkongen.

sdr

Hann sitta två timmar på balkongen medans tvättmaskinen tvagade mina svettdränkta underkläder till nyskick igen. Hängde upp tvätten och gick på långpromenad. I Benalmadena finns en fin park med vackra promenadstråk och femhundratusenmiljoner tupper. Det stod bara att tupparna driver omkring bäst de vill i parken men jag räknade inte med att det skulle vara som ett jävla bollhav av kuckelikukar.

IMG_0431

IMG_0434

Supertrevligt ställe ändå. Det är ju lite kul med djur som bara driver omkring i parken. Det var miljarder tuppar som gol konstant, blandat med lite hönor, ankor, gäss, svanar, getter och kaniner. Mest intressant var att titta på hönor med kycklingar.

Tog en paus på en dansk krog med en Carlsberg och en Irländsk krog med en Guinnes. När jag kom hem så dog jag soldöden i en timme och det var här när jag vaknade upp som jag märkte att min kropp hade bytt färg från grisrosa till sån här neonrosa man kan tänka sig att en skylt som det står Malibu på skulle vara.

cof

Tog på mig kläderna igen för att jaga middag. Hittade ett nytt “Spice grill”, alltså indern jag ätit hos flera gånger. Det är tydligen en kedja, kanske bara här. Köpte chimichangas, även känt som friterad burrito fylld av ris ost, kött, lite annan skit och täckt av ostsås. Gissar på att även om jag gått 1,5 till 2 mil om dagen så är det nollställt nu för den måste varit minst en miljon kalorier. Gott jamen nanting var det i alla fall.

Gled vidare och letade efter after sun-lotion att smörja min självlysande kropp med. Kom på att det även är syttende maj så jag letade rätt på en lite norskmärkt krog att dricka på och kolla på fulla norrmän. Viking bar. Det ska sägas att det var en otroligt fin bar, bästa jag varit till här. Man glider in och beställer en drink och Ramones I wanna Be Sedated spelas. Man blir glad. Supertrevlig ägare som knogade att vara  ut och snacka skit. Men det fanns inga norrmän, bara två kanonfulla gamla fotbollshuliganer som kollade djurgårdenmatchen och en komafull dansk.  Bondade lite med fotbollshuliganerna.

Jag behövde inte ens säga att Älvsbyn är där man spelade in jägarna, en av dem påpekade det för den andre och frågade om Raimos krog fanns på riktigt. Det är lätt att bli vän med folk när man får dra jägarnacitat och trivia.

Dansken var trevlig men kanonfull. Så det blev väldigt jobbigt att förstå vad han sa. Det jag vet är att han är 85 år, har varit till sjöss i 43 år, bott i Danmark, Luleå, Island, Israel och Japan. Det vet jag för att han berättade det många många gånger. Hans pappa blev skjuten i kriget men Hitler blev “kaputt”. Han berättade andra saker många många gånger också men det förstod jag inte. Fotbollshuliganerna berättade att han var rätt kul i början av kvällen när någon förstod vad han sa. Jag tror han berättade att han varit på sjukhus och bytt ut nått organ också, jag gissar på levern. Sedan dess dricker han bara vino blanco. För det är ju lugnt? Kul att han får maximal användning för den i alla fall antar jag.

Dansken försökte även stjäla min tändare när jag gick på dass, han är lurig dansken. Vänd aldrig ryggen mot honom. Med plutonium tvingar vi dansken på knä. Här. Danmark. Utskitet ur kalk och vatten. Där. Sverige. Hugget ur granit.

Fotbollshuliganderna Patrik och Stefan tyckte jag skulle komma dit imorgon, då blir det tydligen obeskrivligt hårt alkoholkaos. Får väl se. Kul att prata med någon lite i alla fall efter att ha hållit käften sen i lördags om man inte räknar med beställningar. Har ju även planer på att inte vara exorcistenbakis på flygplanet så jag sitter och kräks i 360 grader från Malaga till Arlanda. Dår väl se hur det blir.

Sitter på ballen och avslutar en flaska riojavin. Gjorde lite kalimotxo (rödvin och cola) i morse och fick minnen från Manchester när jag satt och svenade fläsket på balkongen. Väldigt trevligt. Imorgon ska det bli åska på kvällen. Hoppas på riktigt stenhårt regn och blixtar jag kan kolla på från balkongen. Jag tycker som att det är mysigt på något vis. Där måste jag säga att Filippinerna levererade väldigt bra. Där var det alltid stekhett samtidigt som det spöregnade och det bara sprutade blixtar från himlen.

Jaja. spöktimmen är långt gången. Dags att däcka i sängen och vakna upp sista riktiga dagen.

Commanchero cyka blyat

Jag märker att jag börjar bli lite bortskämd. I dag så var jag tvungen att beställa en burgare två gånger. Första gången hörde han tydligen inte mer än att jag skulle ha en stor öl. Satt som en svensk och knöt näven stenhårt i fickan i 45 minuter och författade inombords ett 700-sidors Breivikmanifest att publicera på Tripadvisor där jag redogjorde kyparens katastrofala ignorans innan jag frågade om hur det går med burgaren. Han kysste inte ens min ring eller vände bort blicken när han tilltalade mig. Man undrar ju vart man kommit.

IMG_20180516_132035

Sen fick jag bränt bröd och en prefabrikatburgare. Önskade lite att jag var en sån där odräglig amerikansk turist som ställer till med en scen så fort något inte stämmer med min världsbild, men det är svårt att vara arg här nere. Det är lunchtid en onsdag och man sitter och dricker en kall öl bland palmer på stranden. Så man ska väl inte klaga.

Dessutom hittar jag inte stället på Tripadvisor.

Har kollat på lite dagsturer mellan sittningarna på stranden och i solstolen, men beslutat mig för att jag bara ska lata mig resten av tiden. Jag pratade iofs med Nathans fishing charter men jag skulle nog bokat något för ett par veckor sedan. Så djuphavsfiske får det bli nästa gång jag är hit. Möjligtvis blir det en tripp till Fuengirola imorgon om jag orkar för att se vad de har för kul grejer där.

Istället för utflykter ska jag nog koncentrera mig på att första gången i mitt liv bli brun. Om det går. I vanliga fall brukar jag bränna mig illröd första soldagen på sommaren varpå det sen går över till en askvit färg som jag dras med resten av året. Jag har hittills lyckats uppnå ett visst mått av grisrosa på kroppen av mitt solande. När jag ligger där som en skär galt på stranden och ser typ Holländska turister som är brända som att de kom från subsahara undrar jag lite vad fan de gör. Har de övervintrat och pressat i solen i flera månader eller? Jag har ju haft flintskallen ute i solskenet sen sekunden jag kom hit men ändå skulle jag rent utseendemässigt fortfarande platsa i ett demonstrationståg för NMR.

IMG_20180516_171439

sdr

Har i alla fall bara slappat idag. Först i morgonsolen på balkongen och sen på stranden på eftermiddagen/kvällen. Hakuna matata. Har hittat strandrutinen nu i alla fall med en frusen flaska vatten, och en kyld flaska indiantonic med ett aggressivt antal mått gin blandat i den. Två handdukar, en som liggunderlag och en som kudde. En tom snusdosa att fimpa i och en full snusdosa att snusa ur. När värmen blir för påfrestande så studsar man genom den heta sanden till medelhavet där vågorna får skölja över knäna. Får se om jag hinner doppa mig innan resan är slut.

mde

Till middagen har jag blivit tipsad av kollegor om restaurangen med såna här varma stenar man får steka köttet på. Men jag vet inte, ser inte riktigt poängen med det. Precis som i Sverige så känner jag lite att jag går på restaurang för att någon professionell ska laga maten åt mig. Jag går ju inte till en målarfirma där de ger mig en spackel och säger åt mig att börja göra grundarbetet. Så i dag gick jag till Meatina igen. Fantastiskt bra köttrestaurang med bra service. Man hinner knappt plantera bredarslet i sätet innan det är en glad servitris där med en skål med oliver och en drinkmeny.

Sitter på ballen och avnjuter en fire water-whiskey och cola. Känns som att det kan bli en tidig kväll i kväll. Är helt slut i huvudet och kroppen efter all den här solen. Fattar inte hur man kan bli helt förlamad av en dag av att göra absolut ingenting. Först när jag välte in i lägenhet efter middagen så plingade telefonen till om att jag uppnått mitt stegmål på 10 000 steg. Ska bli intressant att se hur mycket man gått upp eller ned under den här resan när man svullat godmat och pils varje dag men promenerat som att det vore något slags iron man-maraton på gång.

Plata y plomo el chupacabra

Jag måste inleda med att jag känner mig svårt kränkt över det fina vädret folket där hemma verkar ha. Nog för att föredrar den här medelhavsvärmen och grönskan och allt sånt men mitt välbefinnande baseras också i stort på hur mycket bättre jag har det än andra. Jag får glädja mig åt att det nog inte är så skönt för alla mina vänner som utför något riktigt manuellt arbete i solen.

IMG_0370

Då kan man inte klaga när man tar sig ett glas morgonbubbel med mörk choklad i solen på ballen. Känns lite skönare än min vanliga morgonrutin att sömndrucken och stressad kolla igenom ett 20-tal hemsidor varje morgon. Det enda negativa är att jag är lite uttorkad och har ofta lite huvudvärk precis när jag vaknar. Det går över efter en halvtimma ungefär, vette djävulen vad det kan bero på.

Råkade bli en utflykt idag också. Tog en promenad till den botaniska trädgården. Hittade en underlig skog att gå genom som bara hade träd. Inget ris, blommor, buskar eller nånting sånt. Lätt att gå genom i alla fall. Såg även att det fanns en vandringsled där. Lite sugen blir jag, men då får jag nog amputera fötterna sen.

IMG_0410

Botaniska trädgården var trevlig att strosa genom, även om jag nu inte hade anteckningsblocket i högsta hugg när jag passerade den trettionde arten av palm. Men det är ju alltid kul och gemytligt att promenera omkring i värmen i en svulstig trädgård, fanns även en japansk del. Det var en del fåglar sköldpaddor och andra djur att titta på också. Väl värt 3 euro.

IMG_0407

IMG_0417

Förvåningen var dock stor när jag märkte att man inte kan köpa pils där. Tycker annars det verkar vara ett krav för att få bygglov här i Spanien. Det finns ett vrak några kilometer utanför hamnen. Jag föreställer mig att man kan snorkla dit och när man kommer in så sitter det en spanjor i dykardräkt där och säger hola när han trycker en meny i handen på en och lägger fram ett fat med oliver.

Efter botaniska blev det en jamare och en sen siesta innan stranden. Lyckades hinna med ett gäng sidor i dag. Osett än så länge om den kommer att få tillhöra lägenhetsbiblioteket eller om jag måste läsa klart den hemma. Men jag tänkte i alla fall att morgondagen ska ägnas till läsning och strandhäng. Mina fötter börjar vara så pass misshandlade att jag börjat få skavsår på konstiga ställen. Som jag ser det är torsdagen en sista chans till någon mer avancerad utflykt. Finns några alternativ men jag känner att jag börjar komma in i ett semesterlunk där man skiter i allt och bara tar allt som det kommer. Fredagen skulle jag behöva tvätta och skura lite efter mig och såna grejer så det måste bli en “hemmadag” på stranden.

cof

När jag sitter här på ballen i kalsonger och Ike & Tina Turner i lurarna funderar jag i alla fall på hur folk någonsin kunde få för sig att lämna medelhavet. Det är helt orimligt att någon suttit här i shorts under ett träd och tuggat i sig en citrusfrukt och tänkt att “det här är som schysst, men det hade gärna fått vara en meter vit iskall skit överallt och den här frukten hade gärna fått vara en kotte istället. Kottar som är så gott.”

Det måste ju vara så att norra delen av Europa befolkades av folk som var sjuka när man gick igenom breddgrader i grundskolan. Och det skedde bara under sommaren. Någon som inte visste bättre måste åkt norrut i sommarvärmen bara fortsatt tills det börjat snöa, varit tvungen att skjuta brunte och äta hästkorv resten av den hårda vintern och sen inte tagit sig tillbaka. Det är min teori och jag ser inte hur det kan finnas någon annan förklaring.