Monthly archives: May, 2010

Dio has rocked for a long long time.

Det var nu rätt länge sen som jag skulle säga att jag var en “hårdrockare”. Jag tycker fortfarande att det kan vara rätt roligt att lyssna på lite metal då och då, fast på ett helt annat sätt än man gjorde när man var yngre. Hårdrock/metal har gått från att vara bland det coolaste som finns till någonting rätt töntigt och skamligt. Det är väldigt svårt att vara seriös samtidigt som man lyssnar på vuxna män som sjunger om drakar, demoner och stål.

Igår gick Ronnie James Dio, sångare i Elf, Rainbow, Black Sabbath och Dio bort. Ifall jag påstod att jag lyssnat mycket på honom de senaste åtta åren skulle jag definitivt ljuga. Men det är fortfarande tråkigt att en sådan gigant går bort. Han har varit delaktig i många av de största låtarna inom hårdrocken och är dessutom den som populariserade djävulstecknet inom hårdrocken. Jag träffade dio för tio år sen på statoil i Luleå, inte det mest väntade stället kanske men jag gick i alla fall och pratade med honom. Han var tre äpplen hög, väldigt trevlig och skakade hand med mig.

Hårdrocken har länge varit död och Dio var nog den bäst bevarade fornlämningen. Nu är det nog bara Lemmy kvar som inte skämmer ut sig.

R.i.p

Stämningsmusik: Dio – The Last In Line

Tenacious D Feat Dio – Kickapoo


Några bilder från resan.

Lär väl skriva lite mer utförligt sen, men här kommer lite bilder i alla fall.

Stökigt vid baren. Ljudkvaliteten vittnat om mängden bas.

Gatumusikanter.

Fotbollskillen vid trapporna.


Vad fan hände med jantelagen?

Läser att nu är det snus och cigarettförbud för de kommunalanställda i Hudiksvall. Det är även tennisförbud efter klockan 18 och på söndagar i Motala. Det påminde mig även om att det numera är förbjudet att tvätta i min tvättstuga på söndagar. Folk pratar alltid om hur jantelagen styr Sverige och att “man inte ska tro att man är nått”, men jag tycker mig märka att det snarare börjar vara tvärt om nu för tiden. Jag vet inte om det är den globala uppvärmningen, invandringen eller samerna som bär ansvaret men jag blir då förbannad.

Cigarettrökning är ett exempel. Jag röker själv vid utvalda tillfällen, fest och så vidare. Men jag röker nästan aldrig till vardags nu för tiden. Men ifall man röker någonstans så kan man ge sig fan på att någon stör sig på det. “Ursäkta mig men din rökning stör mig, kan du gå någon annanstans?”. “Jaha, ditt jävla gnäll stör mig, skulle inte du kunna gå någon annanstans?”.

Ett annat exempel är en gång som jag satt i läsesalen och läste en bok och skrev när en tjej som satt bredvid mig tyckte att fläkten på min laptop levde om något så otroligt förfärligt så att hon inte kunde koncentrera sig. Jag har ett liknande problem svarade jag. Din dumma käft lever om något förfärligt och distraherar mig från mitt viktiga skolarbete som jag håller på att utföra! Men vi kan kompromissa! Du får slå av min dator om jag får slå av din käft och så ser vi vem som först lämnar salen!

I och för sig så är exemplet med snus/cigarettförbud och tennisförbudet typiskt svenskt. Nått arsle tycker att något som är en liten detalj i deras liv stör dom så otroligt att det som garanterat är en stor källa till glädje för massvis med andra människor ska förbjudas. Sen sätter sig han eller hon ner, alldeles röd i ansiktet av ilska och tar upp sin knutna näve från fickan och börjar författa ett brev.

“Hej! Jag har medvetet bosatt mig bredvid en tennisbana och deras tennisspelande stör mig något så fruktansvärt! Kan de inte spela sänka skepp istället? Utan att låta pang när någon träffar då så klart. Jag vill ju inte behöva höja volymen på tvn bara för att någon annan ska göra något som de tycker är fantastiskt roligt.

Tack på förhand

MVH Otroligt viktig.”

Det kanske är jag som är den konstiga som tycker att människors rätt att inte störas av någonting inte på något sätt överskuggar andra människors rätt att göra vad fan dom vill. Mina associationer och tankebanor i det här inlägget kanske är lite underliga och långsökta. Men budskapet är i alla fall att jag tycker folk ska sköta sig själv och skita i andra.


The fuck?

Jag känner mig kränkt.


The day the whole internet went away.

Igår (söndag) jobbade jag för att jobba in fredagen när jag åker till Paris. När jag slutade var det ruskigt fint väder så jag åkte hem och gjorde slag i saken och bytte till sommardäck. Jag köpte ju min bil nästan exakt när man var tvungen byta och att byta till sommardäck/vinterdäck är ju något som kräver några veckors psykologisk förberedelse och ojande.

När jag sedan kom upp i lägenheten upptäckte jag till min fasa att jordgloben på routern lyste rött. Jag frös till när jag insåg att min enda riktiga vän internet hade övergett mig utan att ens säga adjö. Efter att ha legat i fosterställning och gråtit en kvart bestämde jag mig för att ringa Lenn och fråga ifall han hade sett internet men när jag plockade upp telefonen hade han redan skickat ett sms där han förklarade internet var spårlöst försvunnen. Jag ringde ändå bara för att säkerställa att det här inte var ett grymt skämt från han och internet, det var inget skämt.

Till slut så beslutades det att vi skulle mötas utomhus och utföra en slags aktivitet som man bara kan göra i verkliga livet. “Grilla” kallades det. Själva tanken att umgås med människor utan alkohol i kroppen kändes läskig, nästan som en attack på min själva varelse, men utan internet fanns inget att välja på. Likt en kattunge som just kommit ur sin bur staplade jag utanför dörren, fräste åt solen och sprang snabbt till bilen.

Vi åkte till delsjön och satte oss vid vattnet. Jag, Gustav, Lenn och Kalle. Jag blev förfärad över att se hur många som var där. Internet måste vara helt borta för att så många skulle visa sig utomhus på en söndag tänkte jag. Ett gäng i våran närhet var extra upprörda, de var så arga att de stod och kastade ett diskusliknande föremål på varandra. Jag tänkte först gå emellan men min rädsla att skadas var större än mitt civilkurage. Som tur är verkade deras ilska avta efter ett tag och de slutade kasta på varandra för att övergå till att prata med varandra, troligtvis om hur mycket de saknade internet.

Efter det här fick jag beskrivet för mig hur vi skulle gå till väga för att “grilla”. Man skulle tydligen tända eld på en bädd av kol och sedan värma upp kött och annat på den. Kött på en söndag tänkte jag? Jag drog till minnes att jag i min barndom kanske åt riktig mat på söndagar men jag är inte riktigt säker. Jag frågade om det inte var så att man skulle använda “grillen” som ett värmeelement och att vi istället skulle äta chips, dip och godis som man alltid gör på söndagar. De andra hävdade att vi faktiskt skulle äta riktig mat. Jag tyckte att någon skulle googla “grillning” bara för säkerhets skull men kom på mig själv mitt i meningen och en tår började falla från min kind när jag blev påmind om det stora sveket.

Nåväl, vi grillade, chillade och åkte sedan hem. Jag hade fått så många intryck under dagen att jag gick direkt in i mitt rum och slog igång en nedladdad musikfilm och somnade klockan sex på kvällen. Idag när jag kom hem hade internet kommit tillbaks och galaxen var ännu en gång i frid. Det var en läskig upplevelse att göra någonting på riktigt på en söndag, men jag kan tänka mig göra om det igen under mer kontrollerade och välplanerade former.

Den väldigt seriösa frågan är: hur skulle människor påverkas ifall internet skulle stängas ned för underhåll varenda söndag? Man skulle behöva umgås och se till varandra för att få förströelse mitt i all bakisångest. Själv gör jag alldeles för sällan någonting på söndagar. Det kanske är på grund av den hundraåriga vintern vi just genomlevt som det känns väldigt avlägset men det känns faktiskt som att söndagen länge har varit en dag dedikerad till att pressa i sig själv så mycket bajs som möjligt för att dränka sin bakfylla och sen bara ligga i soffan och titta genom tio avsnitt av valfri skitserie man redan sett bara för att man ska slippa tänka.

Det här inlägget är som ni kanske misstänker skrivet med en del ironi och jag tror jag kan vara en av de minst teknikfientliga människorna som finns men jag känner faktiskt helt seriöst att det kanske inte vore så dumt om internet skulle gå ner varje söndag så att människor skulle vara tvungna att umgås istället.

[/Wall of text]

Stämningsmusik: From First To Last – I Liked You Better Before You Were Naked On the Internet


Musik att # till

Eftersom jag känt mig helt glad och konstig ett tag nu så tänkte jag att det vore trevligt att göra en playlist med musik att vara glad till. Vad finns det mer för olika saker man kan behöva playlist till? Förutom musik att vara arg till och musik att ha ångest till. Tror jag ska göra “Musik att # till”  till ett tema.

Musik att vara glad till


Bilder från valborgsferren.

Herrejävlar vilken omlevnad det blir när några grannar går ihop och har valborgsfest.

Jävlar vad kameran verkar ha gått runt också. Blev ungefär 140 bilder.

Stämningsmusik: Dave Koz – Together Again

Party was powered by: Jelzin vodka.



Have you ever fallen asleep driving? I said no, but I’ve woken up driving.

Lördag morgon så vaknade jag upp på vårväderstorget. Det är nämligen så att vi satt uppe hos Johan, drack whiskey ur flaskan och kollade på the wall till sex på morgonen. Hemskt trevligt må jag säga. Jag minns att jag gick till järntorget och exakt då kom sexan så jag hoppade på den. Sen vaknade jag som sagt på vårväderstorget.

Det är inte så att jag vaknade som något alkoholistsvin avsvimmad och nerpissad på en parkbänk utan jag gick omkring där och helt plötsligt så insåg jag att jag inte hade någon som helst aning om vart jag var eller vart jag var på väg. Jag var inte ens odrägligt berusad utan det var nog bara så att jag varit vaken så pass länge (började jobba 04:18) att min hjärna bara slog av mitt i allting.

Så jag fick navigera tillbaks till hållplatsen, vänta på sexan åt andra hållet, åka till brunnsparken, vänta på elvan, åka hem och gå och lägga mig. Tror jag var hemma kring åtta på morgonen.

Men nu vet jag att nästa gång jag stiger upp före klockan fyra på morgonen och ska på storkalas senare på kvällen så ska jag antingen sova middag eller ta med cyanidtabletter som skall imundigas ifall jag åker så inåt helvete fel igen. Jag bad nästan till gudarna om en fyllecell när jag stod där och läste på listan över hållplatser och läste Allhelgonakyrkan: 43 minuter.

Stämningsmusik: The Undertones – Wrong Way