Monthly archives: June, 2010

Topp 5: Komediseriekaraktärer.

Som arbetslös gör man två saker, antingen ser på man tvserier eller så sover man. Nu när jag är arbetslös så har självklart alla serier uppehåll så jag är ganska uttråkad. Kan ju också vara att jag bara inte kommit in i arbetslöshetslugnet än.

Eftersom att det inte finns några serier att titta på så får jag helt enkelt skriva om dom istället. Därför har jag nu i sann tonårsstil gjort en topplista över mina fem favoritkaraktärer från olika komediserier.

#5 Frank CostanzaSeinfeld.My george isn’t clever enough to hatch a scheme like this.”

De flesta kanske skulle valt Kramer eller George. Och medan huvudkaraktärerna i Seinfeld är ganska roliga så är det ändå enligt mig bikaraktärerna som är seriens stora behållning.

Jag velade länge mellan Frank och J Peterman men till slut fick det blir Frank ändå med motiveringen att det är få karaktärer som klarar att skrika lika mycket och ändå vara roliga.


#4 Jack Donaghy30 Rock. “Why are you wearing a tux? It’s after six. What am I, a farmer?

Jack är en självklarhet på listan. Det är svårt att hitta en replik som kommit ur hans mun som inte förtjänar att skrivas ner i en bok för att sparas till eftervärlden.

30 Rock är briljant på många sätt men, sen första avsnittet när han gjorde sin entré genom att sparka upp en dörr och säga att deras gamla chef var död och att han var deras nya chef har Jack Donaghy ägt serien.


#3 Johnny DramaEntourage. “VICTORY”

Det finns två anledningar till varför Entourage är en av mina favoritserier. Den ena är Ari Gold, den andra är Johnny Drama, resten är bara utfyllnad för att de ska få roliga saker att göra. Även om kanske Jeremy Piven plockar alla Emmys så måste jag nog ändå säga att Johnny Drama är min favorit.

Han är en avdankad skådespelare utan självdistans som lever på sin brors skådespelarkarriär och sin roll som Thor i en nedlagd dålig sci-fi serie av Herculeskaliber. Utan Drama skulle nog Entourage lagts ner efter två avsnitt. Som han säger: “I am the fucking game, pal.

#2 Charlie KellyIt’s always sunny in Philadelphia. “WILDCARD BITCHES!”

Charlie Kelly: Stalker, dum som en ladugårdsdörr, beroende av lim, musikalförfattare och den enda karaktären i Always sunny som är det minsta sympatisk. Det finns för många anledningar att gilla Charlie så jag lämnar bara det här klippet med hans fantastiska affärsidé om små tofflor för katter.

#1 George Oscar BluthArrested development. “Come on!”

Även om det här klippet är ganska roligt så är det ändå Gob som är anledningen till varför The final countdown med Europe är rolig. Gob är egoistisk, han har ingen självdistans och saknar fullkomligt social kompetens.

Gob är en av anledningarna till varför Arrested development är den bästa komediserien någonsin, men långt ifrån den enda anledningen. Varje replik, minspel eller ljud i den här serien är antingen ett skämt, eller ett skämt på ett skämt, eller ett skämt på ett skämt på ett skämt.

Även om det bara gjordes två och en halv säsong sån går den att se hur många gånger som helst och man kommer ändå hitta någonting nytt som man inte ens la märke till första gången. Magisk serie.


OH NO NOT THE BEES!

Det är detta enkla plaströr, med rötter i Sydafrika, som tutar under VM-matcherna. Skaffa dig en egen Vuvuzela och gör fotbolls-VM till en härlig fest! /shop.aftonbladet.se

Det är detta fruktansvärda plaströr, med rötter i helvetets vidrigaste avgrund, som lever om och förstör under VM-matcherna. Skaffa dig en egen Vuvuzela och se hur lång tid det tar innan någon misshandlar dig till döds. /honkiie.se

Jag kan seriöst inte förstå hur i helaste helvete någon kan se på fotbolls-vm på plats i Sydafrika. Bara efter en timme av det där demoniska surrande ljudet måste ju folk skulle se tillbaks på apartheid som ett mindre irritationsmoment jämfört med vm 2010. Det är ju fullkomligt sinnessjukt att de är tillåtna. Någon måste ju vara mutad, eller så är det här Sydafrikas sätt att ge igen för någon sorts orättvisa som resten av den fotbollsspelande världen begått. Vad blir det nästa VM? Ska alla stå och prutta med armhålorna genom varje match? Tror fan det skulle låta bättre i alla fall.

Som tur är ser jag i vanliga fall inte på sport på tv varken ensam eller nykter så på veckorna är det rätt lugnt. Men tanken på att mina sportintresserade vänner måste genomleva det ljudet varje match känns som en orättvisa i klass med förintelsen.

Stämningsmusik: Thorsten Drücker Orchestra – Vuvuzela-Sound – Single


Exempel på auto-tune.

Jag har ju i ett  tidigare inlägg skrivit om auto-tuner och känner därför att jag måste visa det här videoklippet. Billy Mays var en tv-personlighet i USA inom infomercials och det här är då alltså bara ihopklippt ovanpå lite musik och autotunat.

Man känner verkligen beundran för den talang som måste krävas av dagens artister för att hamna på topplistorna.


Extreme home makeover.

Jag har gjort om i mitt rum. Jag insåg ju att det alltid är så svinigt där inne att jag egentligen hellre skulle sova ute i skogen i en myrstack när det spöregnar än att sova i den soptipp som jag kallade för sovrum. Jag kom fram till att det enda som jag någonsin gjorde där inne var egentligen att sova eller se en film medan jag var på väg att somna. Alltså klädde jag av mig varenda gång jag gick in i mitt rum och som vi alla vet är golv egentligen bara ett fint ord för horisontell tvättkorg så alla kläder hamnade självklart direkt på golvet.

Eftersom att jag då aldrig utförde någon annan aktivitet där så fanns det aldrig någon anledning att plocka upp några kläder, eller någonting annat för den delen. Så när man då till slut har så mycket kläder, skräp och hudavlagringar på golvet att man börjar hitta nya oidentifierade djurarter i sitt sovrum så måste man ju göra någonting åt det. En tanke var att spika igen dörren och låta naturen ha sin gång där inne, en annan tanke var att dränka in rummet i bensin, stänga dörren och peta en tändsticka genom nyckelhålet. Men jag misstänker att våran hyresvärd skulle ha ett och annat att säga om de metoderna.

Så därför har jag kört lite extreme home makeover i rummet. Jag har kastat ut allting onödigt, flyttat sängen mot fönstret, hängt upp tvn på väggen, fixat en kontorsstol och stort jävla skrivbord. Tanken är alltså att om jag faktiskt är i mitt rum och gör saker så kommer jag inte låta det gro igen så förbannat hela tiden. Och även om jag lever efter det här mottot så är det ju skönt att kunna gå och lägga sig utan att vara rädd för att bli uppäten av något hovbeklätt odjur som lever i myllan under allt skräp man har på golvet.

Stämningsmusik: Millencolin – Mr Clean


Stop children, what’s that sound? Everybody look what went down.

Så för alla er som inte hört hela historien så började det med att jag fick meddelandet att jag tillhörde den skara människor som har nog högt på högskoleprovet för att få skriva antagningsprov till journalisthögskolan. Dagen efter på jobbet pratade jag med min driftsledare och berättade hur det låg till och förklarade hur viktigt det var och att jag verkligen måste få ledigt. Det här var då alltså två veckor innan provet skulle vara.

Sedan var det knäpptyst om saken tills dagen före provet när hon ringde och undrade om jag ville jobba övertid. Då sa jag att jag nog hellre vill sitta hemma och läsa på lite inför provet imorgon. Helt förvånat och argt får jag svaret att hon inte gett mig ledigt och att om jag inte kommer på jobbet så kan det kosta mig min anställning på pågen.

Självklart skrev jag ju provet, det fanns aldrig någon som helst tvekan. Men då börjar man ju tänka på hur det hade varit om någon annan varit i min sits. Ifall jag hade varit nån psykiskt svag människa som inte vågar säga ifrån. Eller om jag hade varit någon med föräldrar som skiter totalt i dom. Det är ju inte så att jag glider omkring i rosa skjorta, med bakåtslickat hår och drar pappas kort i baren. Men jag vet i alla fall att jag inte kommer hamna i rännstenen med huvudet före ifall allt går åt helvete. Då hade alltså det här skitföretaget stulit minst ett halvt år av mitt liv, för att de inte kan ge mig ledigt en jävla eftermiddag. Jag blev bara argare och argare.

Så nu idag åkte jag till jobbet, mentalt förberedd med en lista svordomar och förolämpningar så fruktansvärda och olämpliga i alla sociala sammanhang att det blir kallt i rummet bara av att man tänker på dom. Jag hade helt enkelt tänkt fråga hur det känns att ha ett hjärta så förbannat svart och förtvinat att de har mage att sätta en människa i den situation som de satt mig varpå jag skulle be dom dra åt helvete.

Men som tur var (eller otur?) så hann de före mig och de var trevligare än någonsin. Framförallt Birgit. Hon heter egentligen någonting annat men jag brukar tänka på henne som Birgit. Det här är en kvinna som skällt på mig absolut varenda gång som vi har träffats. Hon har bland annat skällt ut mig för saker som hänt när jag varit på rast, hon skällde ut mig för att jag satt ner och fyllde i upplärningspappret. Och hon har även skällt ut mig för att jag hälsat för otydligt.

För att återgå till historien så fick jag i alla fall höra att olovlig frånvaro tolereras verkligen inte på Pågen, varpå jag svarade att det fanns inget jag kunde göra åt saken och att jag utan att blinka skulle göra om det hundra gånger till. Så då fick jag reda på att jag får sparken med omedelbar verkan och att jag skulle få betalt för resten av veckan. Det gick alldeles för smidigt för att jag skulle orka ställa till med någon scen.

Jag stannade däremot till lite snabbt i dörren och funderade på att fråga hur det kommer sig att de på två veckor inte kunde hitta en ersättare eller någon som jag kunde byta skift med för en enda dag, när de däremot utan problem på en enda dag kan hitta en permanent ersättare. Jag kan inte tänka mig hur det på något som helst situation där det inte går att hitta ersättare när man har två veckor på sig. Jag jobbade i en fabrik, jag klöv inga atomer och opererade inga hjärnor.

Säga vad man vill om att jobba på Polarbröd. Men jag är ett hundra procent säker på att det här aldrig någonsin hade hänt på polarbröd, även om så någon av driftsledarna hade varit tvungna att själva sätta sig på linjen.

Birgit avslutade också med att säga att jag hoppas att jag lärt mig någonting i alla fall. Och det har jag verkligen. Jag har lärt mig att en chefsposition varken kräver kompetens eller en själ. Det som krävs är ett fullkomligt oförstånd inför andra människors behov, drömmar och planer.

Stämningsmusik: Lily Allen – Fuck You


War.. War never changes..

Nordkoreanska ubåtar sänker Sydkoreanska krigsfartyg och Iran skickar fartyg till Gaza.

Samtidigt i mexikanska golfen sprutar det ut så pass mycket olja att mexikanska golfen och svarta havet kommer byta namn med varandra för att inte skapa förvirring. Det kan väl knappast finnas någon tvekan om att den post-apokalyptiska världen som vi alla i smyg längtar lite efter är ganska nära nu.Frågan är bara vad man ska göra när det väl händer? Förutsatt att man inte blir sprängd i småbitar eller förvandlad till en supermutant av strålningen.

Jag misstänker ju att Norrbotten skulle skonas från de flesta nedslag, dricka hembränt framför en brasa med kompisar och äta radioaktivt torkat kött kanske inte vore så dumt. Men atomvinter i Norra Norrland låter inte särskilt lockande, vanlig vinter är nog så hemsk. Med tanke på att vi haft över minus fyrtio grader hemma i Tällberg så får man nog räkna med minst minus 80 grader. Vilket dessutom skulle resultera i att de flesta förutom samerna skulle frysa ihjäl under första året. Och att vara i minoritet till samerna kan vi ju vara överrens om att det vore ett öde värre än döden.

Så då återstår det att antingen vara en ensamvarg som går land och rike runt och löser problem, eller att bli medlem i något rövargäng. Ensamvargen är ju alltid hjälte i filmerna, fast det är lite väl mycket vandrande för min del. Jag gillar att vara ute och gå men i en post-apokalyptisk värld tror jag det blir svårt att hitta nog många batterier till min mp3spelare för att det ska riktigt fungera. I och för sig så gillar jag hundar och jag tror att man automatiskt får en hund, ensamvargen är ju egentligen en glorifierad uteliggare. Och som vi alla vet så har alla uteliggare en hund.

Rövargäng verkar nog vara det bästa. Jag gillar att köra motorcykel och rövargängen verkar alltid ha tillgång till motorcyklar med dödskallar på eller åtminstone någon sorts sportbil täckt av spikar och rostig plåt. Något som också verkar finnas oändligt av i alla post-apokalyptiska filmer är hårspray eftersom alla kör omkring i 100km/h utan hjälm och lyckas ändå på något vis bibehålla en perfekt tuppkam. Dessutom är ju the ayatolla of rock n rolla, Lord Humungus en jävligt bra skurk, och dessutom svensk. Så det kanske ligger i blodet. Enda problemet är att jag är lite för blyg, snäll och lat för att våldta och skövla hela dagarna.

Som sagt, det tåls att tänkas på. När halva världen kör igång en nukleär spökbollsmatch så måste man ju vara redo.

Stämningsmusik: The Ink Spots – I Don’t Want To Set The World On Fire


First, Mr. Samir Naga… Naga… Naga… Not gonna work here anymore, anyway.

Nej jag har ju inte beviljat någon ledighet. Så om du inte kommer imorgon så måste jag ta upp det här med min chef och det kan mycket väl komma att kosta dig jobbet i såna fall.

Så vad tror ni? Ska jag vänta med att skriva antagningsprovet och slösa bort 6 månader av mitt liv för att de inte vill ge mig ledigt en eftermiddag för att skriva sprovet? De fick ju ändå bara två veckors varsel..

Stämningsmusik: Johnny Paycheck – Take This Job And Shove It


Stökighet

Min stökighet börjar motarbeta min stökighet. Spillde just öl på golvet som jag genast kunde torka upp med några strumpor som låg alldeles bredvid.

The Tidy Ups – Dizzy Heights


Bara för att det inte ska bli för politiskt och seriöst.

Så kommer ett inlägg med en kattunge!

Awwww.


I’ve looked at clouds from both sides now.

Det här kan nog bli mitt mest kontroversiella inlägg någonsin och jag blir inte förvånad om jag får några vänner färre på facebook efter det här. Ifall ni har lätt att bli upprörda när det handlar om Palestina och Israel, har svårt att förstå liknelser eller tar saker på alldeles för stort allvar så gör ni nog bäst i att sluta läsa.

Jag tycker det är fascinerande att så många svenskar är så snabba på att välja sida i Israel/Palestinakonflikten och dessutom är så otroligt säkra på sin sak. Att välja vilken sida man håller på i detta evighetskrig är som att välja mellan Skeletor och Megatron. Det säger jag inte bara för att både Skeletor och Megatron båda är skurkarna i de fiktiva världar dom kommer från, jag säger det också för att det också uppenbart handlar om vem som får bäst recensioner i media och vem som har bäst merchandise (läs palestinasjal). Bara för att kidsen vill leka med Megatron nu när han varit med i två populära filmer betyder det inte nödvändigtvis att han är snällare än skeletor.

Poängen är att även om våran otroligt vänstervridna svenska press vill få oss att tro att det enda brott palestinierna begått är att älska för mycket och att de bara apterar sig själva med fredsduvor och kindpussar så är det faktiskt inte nödvändigtvis sant. Prova läsa nyheter eller se ett nyhetsprogram från något annat land så ser det genast lite annorlunda ut.

Vad det gäller den här ship to Gaza incidenten så bör det ultimata ansvaret ligga på Israels sida eftersom att det var en olaglig bordning och de använde uppenbart övervåld, men samtidigt så erbjöd Israel ship to Gaza en hamn där de kunde lossa sina förnödenheter och lovade i förtid att de skulle stoppa alla försök att bryta blockaden. Så Ship to Gazas seglats skulle nog kunna skrivas in i guinnes rekordbok som det kanske största marina långfingret i historien. Petar man en sovande björn i ögat så måste man ändå på något sätt vara beredd på att björnen blir arg, även om björnen borde veta bättre.

Sedan gäller det de som blev skjutna, ifall det är så som videorna visar att soldaterna blev anfallna direkt de kom ombord så har jag absolut all förståelse i världen att de skjöt människor, det skulle jag också ha gjort, skulle inte ni? Sen har det ju också börjat komma rapporter om att flera av de turkiska aktivisterna uttryckt en önskan att dö som martyrer innan de åkte. Hur som helst så tror jag inte det finns en enda trovärdig människa i hela världen som objektivt kan berätta exakt vad som hände. Och med det menar jag att jag har en hälsosam skepsis mot både Israels videor, Ship to Gazas uttalanden och Henning Mankells svamlande. Och det tycker jag resten av världen också borde ha.

Stämningsmusik: Joni Mitchell – Both Sides Now

Relaterat fast orelaterat.

1. Shit vad schyssta Egypten är som öppnat gränsen på sin sida. Vilka jävla änglar va?

2. Den här kvinnan var den första jag hörde uttala sig om saken på radio. Jag är äcklad över hur dålig förälder man kan vara och jag hoppas att någon ringt till de sociala myndigheterna. Ifall man tar med sitt ettåriga barn på en båt som är på väg till Gaza på ett väldigt provocerande uppdrag så tycker jag nog kanske inte att man ska få ha barn.

3. Jag hörde att Henning Mankell nu vägrar låta sina böcker översättas till hebreiska. Det blir spännande att se hur den Israeliska befolkningen kommer klara sig utan Kurt Wallander i framtiden.

4. Kul också att se att judehatet lever i maktens korridorer. Det blev ju omodernt där ett tag men nu verkar det äntligen göra en storstilad comeback.