Monthly archives: September, 2010

Leonardo Di Caprio

Jag såg just Blood diamond trots att jag visste att den skulle sluta med att Leo dör. Jag kanske skulle ha varnat för spoilers men jag tänkte att det kan väl inte förvåna någon? Att bli förvånad över att Leo dör i en film är jämförbart med att öppna en dörr och bli förvånad över att det finns ett helt nytt rum bakom den. Men Blood diamond var hur som helst riktigt bra, jag visste ju inte heller exakt när han skulle dö.

Frågan är om han aktivt söker upp rollkaraktärer som dör eller om det bara är slumpen? Min teori är i alla fall att Leo och Kate formulerade en plan efter deras succé i Titanic.

Kates plan var uppenbarligen att visa brösten i varje film tills hon fick en Oscar. Efter fem nomineringar lyckades hon hitta en film där hon kunde visa brösten extra mycket och vann. Direkt efteråt beslutade hon sig för att hon inte skulle visa brösten i fler filmer. Slump? I think not. På samma sätt är nog Leos plan att fortsätta dö om och om igen tills han får en Oscar, vilket jag hoppas att han får om inte bara för att bevisa min tes.


Annars då?

Andra bra grejer som hänt på sistone är att jag upptäckt att jag är fantastiskt duktig på att göra pajer.

Igår såg jag en kille med vargtröja och camobyxor på spårvagnen. Ångrar att jag inte tog lite mer bilder och utförde någon slags kort intervju. Den artikeln lär jag ha kunnat sälja dyrt till vilket modemagasin som helst.

Har även varit på en hattfest och en kräftskiva.

Stämningsmusik: Nena – Mein Hut, Der Hat Drei Ecken


Nästan äcklande positivt inlägg.

Jag har aldrig varit så upptagen som jag är just nu, när jag är klar för dagen måste jag i princip välja mellan att gå på toaletten eller sova, jag har inte tid med både och innan jag ska upp och åka till skolan igen. Jag har förövrigt aldrig varit lika nöjd över att vara så upptagen som jag är nu, även om skolarbetet tar upp en ansenlig portion av dygnet så är det ännu inte arbetsbördan som gör mig upptagen. Det är tankar om framtiden som sysselsätter mig.

Det jag har insett är att jag har ingen aning om vad jag kommer göra i framtiden. Journalistyrket är hittills lite som att stirra rakt ut i rymden, man hittar orions bälte och tror att man kan nånting tills man inser att bara vintergatan har cirka 400 miljarder stjärnor. Det finns sjukt många olika vägar att ta och möjligheterna är nästan oändliga.

Idag insåg jag till exempel att journalister kan jobba med att göra dokumentärfilmer. Eller nu kanske jag uttryckte mig fel, jag insåg att jag ska bli journalist och därför kan jobba med att göra dokumentärfilmer. Om inte jag, så vem? En underlig känsla sköljde över mig, jag har aldrig känt den förut, jag tror det var självförtroende.

Det var väldigt länge sen jag var så positiv till framtiden som jag är just nu. Jag har länge tänkt att livet nog ändå peakade där kring 2007 nån gång och att man nu bara blir äldre, dummare och tråkigare för varje dag som går och att det enda som egentligen hindrar en från att medvetet villa bort sig i skogen är de få gånger om året man faktiskt gör någonting minnesvärt. Men nu tror jag äntligen att jag kan pensionera uttrycket “det var bättre förr”.

Det jag vill komma fram till är i alla fall kort och gott att jag vet inte vad jag kommer göra om några år, det enda jag vet är att jag idag gjorde exakt vad jag vill göra. Och jag är säker på att jag kommer göra det imorgon också.

Och ifall ni som läser är missnöjda med eran situation så gör nånting åt det. Är ni missnöjda med jobbet? Ring chefen och säg upp er! Är ni missnöjda med studierna? Byt program! Vill ni flytta någonstans? Packa en väska, spräng huset i småbitar och ta taxin till centralen.

Stämningsmusik: Eddie & The Hot Rods – Do Anything You Wanna Do


Omlevnadspartiet

Är ni osäkra på vad ni ska rösta på? Känner ni att ni er inte hemma bland vänsterns palestinasjalar och rödvinsstank? Vänder det i magen bara ni tänker på Reinfeldt? Anser ni att fi är för sinnessvaga fruntimmer, att sverigedemokraterna är för folk som måste öppna varannan mening med “asså ja e inte rasist eller nånting men…” och är det så att du hellre betalar för hipp hipp hora än röstar på piratpartiet?

Ifall du precis som oss känner en djupt rotad avsky mot alla aktuella partier kanske du skulle överväga att rösta på omlevnadspartiet?

Vissa skulle säga att vi är ett enfrågeparti, och det kan man väl i viss mån hålla med om men vi anser att de flesta av Sveriges problem skulle lösas av lite rejäl omlevnad.

Arbetslösheten: Det finns väl inte en jävel som vill jobba över ifall det är nån riktig omlevnad på gång? Övertiden kommer sjunka till 0% när alla sitter på vagnen på väg mot järntorget med en box jeltsin i knät och ifall ingen jobbar övertid så tvingas företagen anställa nytt folk. Framför allt krogarbete skulle öka mångfaldigt.

Sjukvården: Med omlevnadspartiet i makten skulle antalet sjukskrivna sjunka markant. Vem sitter på jobbet och grinar över lite ont i ryggen efter ett par flaskor gato negro på lunchen? Dessutom förebygger riktig omlevnad väldigt många hälsoproblem genom all motion som automatiskt följer när man är naken på underkroppen och dansar till Morrissey på maxvolym.

Jämställdhet: Genom vårat omlevnadsbidrag kommer alla tjejer äntligen kunna betala för sina egna drinkar istället för att behöva klä sig utmanande och kasta suktande blickar mot patetiska män som utan att blinka öppnar plånboken i förhoppning om att senare på kvällen få öppna gylfen.

Brottsligheten: Våldtäkt och våldsbrott kommer sjunka markant när folk är ute och lever om 24 timmar om dygnet eftersom det alltid kommer vara folk i närheten. Omlevnadspartiet, för en trygg framtid!

Utbildning: Vi vill främst jobba med svenska folkets allsångskompetens och musiksmak, musikämnet kommer därför utökas kraftigt på bekostnad av matte. Det finns ändå ingen som bryr sig om att räkna ut hur mycket man tjänar mellan en fyra jack och cola eller en sexa jack och cola när man är ute och lever om. Vi anser att skolans uppgift är att lära ut sånt som är användbart i verkliga livet.

Folkhälsan: Don’t you worry about folkhälsan, let me worry about blank.

Vallåt: Nationalteatern – Livet är en fest


Rollin down the street, smokin indo, sippin on gin and juice.

Jag har nu styrt skolarbete mellan 10:15 till 17:30. Eftersom min hjärna inte är van att arbeta mer än max 15 minuter om dagen har den nu slagit av nästan totalt. Det märks bland annat på att jag nyss skakade en redan öppnad juiceflaska. Jag tror bestämt jag gör bäst i att gå och lägga mig och vila dumskallen innan jag tappar kontrollen över mina kroppsöppningar eller något annat viktigt.

Stämningsmusik: Roger Waters – Brain Damage