Monthly archives: January, 2011

Att hitta vinkeln

Vi får lära oss att bland det viktigaste som journalist är att kunna hitta vinkeln. Hitta grejen. Hitta det intressanta. Därför är det alltid kul att hitta publicerade artiklar med helt fel infallsvinkel. Man får lite självförtroende. Man kan tänka att ja, det där skulle jag ha gjort bättre.

Jag hittade just en artikel på aftonbladets hemsida om att rocken håller på att dö. Det verkar som att rocksinglar sålde väldigt dåligt under 2010. Bara tre rocksinglar tog sig in på brittiska topplistan. Den lägsta siffran sedan 1960. I samma artikel skriver de att rock har aldrig varit större live och att rock fortfarande står sig bra som album. Och av det drar de alltså slutsatsen att rockmusik håller på att dö?

Rockers, lite bättre än alla andra

Nya siffror från Storbritannien tycks bevisa att rockers är lite smartare, lite coolare och i allmänhet mer intressanta människor än övriga musikkonsumenter.

Siffrorna talar sitt tydliga språk. Rockers är inte lika lättlurade som pöbeln när det gäller att köpa musik. Bara tre rocksinglar tog sig in på den årliga brittiska topplistan. Den bästa siffran sen 1960. Samtidigt har rockmusiken en stark position i albumförsäljningen och livemässigt har rocken aldrig varit större. Så när pöbeln köar för att köpa Rihannas senaste singel är rockern på väg från biljettkontoret till en pub för att möta upp lite vänner för några glas öl innan spelningen.

Den rocklåt som tog sig högst upp på listan var Journeys gamla Don’t stop believing. Att den grävts upp från arkiven sägs bero på att den är med i ett avsnitt av tv-serien Glee. Experter inom området säger att det klart och tydligt visar hur dålig koll människor som följer Glee har ifall 2010 var året som de hörde Don’t stop believing för första gången. Det stärker även teorin om att rockers inte är så dumma att de bränner pengar på singlar. För ingen rocker skulle titta på Glee.

Stämningsmusik: Ramones – Do You Remember Rock N’ Roll Radio?

Glee                                           –                                       The Ramones




Galet

Idag hände någonting fantastiskt och oväntat. Vi skulle ha genomgång av våran personresearch och vi väntade på läraren. Dörren öppnades. Men istället för läraren flög ett rosa lejon in på ett moln av sockervadd. Lejonet sköt godis från munnen och sedelrullar ur anus. Det sa tack och hej, sedan åt det upp sig självt och vi levde lyckliga i resten av våra dagar.

Riktigt så var det faktiskt inte. Det som hände var ännu mer fantastiskt, otroligt, overkligt och spritt språngande galet. Torsten kom in och berättade att alla hade godkänt på etiktentan.

Galen dag. Verkligen.

Mitt ansikte när jag hörde det

Stämningsmusik: Emerson Lake & Palmer – Lucky Man


På vinyl helst

Jag har på sistone funderat en hel del på musik. Jag har kommit fram till att man inte lyssnar på album längre. Mp3 och Spotify har gjort att enskilda låtar tagit över helt och hållet. Man sitter bara och klickar frenetiskt, så fort man hittat en låt man vill lyssna på gäller det direkt att hitta en annan låt som man oftast slår på redan innan den förra är klar. Ett jävla stressande. Dessutom tappar man helt och hållet perspektiv på skivorna. Det är en helt annan upplevelse att lyssna på album från början till slut mot för att lyssna på enstaka låtar. Det ska ju bilda en helhet.

Därför kände jag att det var dags att växa upp och köpa en skivspelare. Jag stal några skivor från mamma och pappa innan jag åkte söderut. När man lyckats sortera bort alla magic of the greek bouzouki och saxparty 1-43 fanns det faktiskt väldigt många guldkorn i deras samling. Bland annat Bruce Springsteen – Born to run, Kris Kristofferson – The silver tounged devil and I, Kris Kristofferson – Me and Bobby McGee, Hank och Williams Jr and friends.

Nu har äntligen spelaren kommit så nu kan jag vara en av de som ser ner på alla vanliga människor som piratkopierar eller lyssnar på sån där kall digital musik. Usch och fy, det skulle jag aldrig få för mig att göra. Vinyl eller get the fuck out. Nämen helt seriöst så måste jag säga att jag är imponerad av ljudet. Skivorna låter oftast klart bättre än spotify eller mp3. Trots att min anläggning i bästa fall skulle klassas som usel märks det en klar skillnad mellan lpskivorna och de hårt komprimerade ljudfiler jag är van vid.

Veckans fynd

Rocky IV soundtracket är nog den bästa. Hearts on fire, Burning heart, Eye of the tiger och Training montage för 3 kronor.

Stämningsklipp: