Monthly archives: September, 2011

7/9 2011, dagen jag blev journalist

Idag hände någonting jättetokigt. På vägen hem från skolan blev jag kontaktad av Anton Berg från P3 Spel. De vill ha en soundbyte när jag läser upp avslutningen på  min artikel där jag kritiserar tidningen Roots och Susanne Möller.

Det var inte vi på Eurogamer som grävde upp själva nyheten, det var Blogemup.se, men P3 Spel gillade artikeln och tyckte det var bra med någon som vågar komma med en konkret och kritisk åsikt. Citatet lyder:

Jag känner att en av journalistkårens mest maktlösa grenar just blev än lite maktlösare. Den dagen som spelföretagen gör sina egna tidningar och kommer undan med det är vi illa ute.

Det känns nog så främmande för mig att någon ens läser det jag skriver. Ännu mer främmande är det att annan media läser det, gillar det och tar med det i sitt program. Så självklart är det sjukt kul att ett rikssänt radioprogram uppmärksammar mitt arbete på något sätt. Större bekräftelse har jag nog aldrig fått.

Sen kom den mest främmande tanken av alla. Efter de spelat upp klippet ska de diskutera pressetik med Susanne Möller och hon ska då också få förklara sig. Det betyder alltså att en människa som jag kritiserat i en artikel kanske läst min text och kritik.

Det är en sjukt underlig känsla, nästan lite pinsam. Som att man blivit påkommen med att snacka skit bakom ryggen på någon, trots att det faktiskt är helt annorlunda. Det är bara det att det är helt nytt att någon berörd faktiskt kan läsa någonting jag skrivit.

Kanske har Ola Lindholm läst gårdagens blogginlägg om honom och vägrar precis som tidigare att kommentera?

Jag har skrivit åt Eurogamer i några månader nu. Jag har sänt radioprogram, skrivit artiklar, redigerat tidningar, gjort tv-inslag och allt möjligt på JMG. Men det är först idag jag insett att jag faktiskt är en journalist och inte som någon som bara leker omkring på högskolan tills CSN säger stopp.


He, don’t lie, he don’t lie, he don’t lie; Cocaine

Ola Lindholm, alias kamratposten-Ola, alias barnprograms-Ola, alias Knark-Ola, alias Snortar-Ola, alias K-Ola, alias Dödsknarkshuligankompis-Ola gick i måndags upp i rätten för ringa narkotikabrott.

Det var i samband med en fotbollsmatch på Råsunda i april som våra hjärtan krossades. Ola Lindholm, barnens favorit, testades positivt för narkotikabrott. Hur kunde han? Vi som trodde att Ola var snäll mot barn! Och så visar det sig att han inte alls är det, för det kan man inte vara om man tagit kokain.

Elak mot barn

Som tur är verkar det nu ha löst sig. Ola kom lugn och samlad till rätten med tre stenhårda bevis som jag inte tror någon kan betvivla.

1. Polisen och media har varit elaka mot honom. Alltså är han oskyldig.

2. Eftersom att han är så älskad av alla barn är det omöjligt för honom att berusa sig på något sätt alls när han är ute, eftersom barn kommer fram och vill ha hans autograf.

3. Han hade inte tagit kokain medvetet, men vet hur han fått i sig det. Det är dock hemligstämplat på grund av punkt 1.

Med ett sådant försvar är det inte svårt att förstå att han kommer gå fri på måndag när domen kommer.

Det är dock tredje frågan som är mest intressant. Hur fick han egentligen i sig kokainet? Och vem är det som lurade honom att få i sig det?

Är det kanske någon konkurrerande barnprogramsledare som satt dit honom? Jag leker med tanken hur Ola går omkring i tv-husets matsal när han plötsligt snubblar över Hugo, Björne hjälper snällt upp en chockerad Ola på fötter igen medan Snigel diskret smular ner en påse koks i Olas bruna bönor med fläsk. Utanför väntar Branka för en snabb och smidig flykt ifall något skulle gå snett.

Snigel: känd knarkhuligan

Jag ser det inte heller som en omöjlighet att frimurarna på något sätt är inblandade.

Är det annars så svårt att tänka sig att han drog upp kokainet genom ett sugrör in i sin näsa så att det kunde tas upp av näsans tunna slemhinnor i tron att det kanske var Coca Cola. I pulverform då. Det är lätt att glömma vilken kola som är i pulverform, burkform och karamellform.

Poängen är att vi inte kan veta när han inget vill säga. Och just därför är det så övertygande eftersom att man kan komma på tusentals olika scenarion, alla ungefär lika troliga.

Skönt att det är uppklarat i alla fall.

Kanske hade han bara varit och hälsat på hos Mat-Tina?