Monthly archives: January, 2012

Jag behöver hjälp med idéer.

Jag ska skriva reportage om någonting. På torsdag ska jag lämna in en skriftlig plan om vad jag ska skriva om, hur det ska gå till och så vidare. Problemet är att jag inte har någon som helst aning om vad jag ska skriva om. Min hjärna är helt tom. Paniken sprider sig.

Därför tänkte jag att de som läser det här kanske kan hjälpa till på ett eller annat sätt. Det är garanterat jättemånga av er som har idéer som kan hjälpa till. Det var trots allt 280 pers som läste min blogg igår för att se på bilderna från min nya lägenhet. Ifall varenda en av de 280 människorna bara kunde komma med var sin jättedum idé eller uttalande kan jag säkert få en supersmart idé.

Så vad händer? Vad har hänt? Det kan vara vad som helst. Luktar din brevbärare sprit? Känner du någon som har ett annorlunda jobb som har berättat någonting kul/hemskt/skrämmande? Vad är din erfarenhet av vården i Sverige? Ska du demonstrera mot någonting du tycker är fel? Ska du släppa en skiva? Har du inget brandlarm i lägenheten? Har du fått ett nytt jobb? Köper du knark på postorder? Har du blivit ovärdigt bemött av någon? Har du något mål med livet? Är du orolig för någonting?

Absolut vad som helst kan vara intressant. Även om det du skriver om inte har överdrivet allmänintresse kanske det är otroligt spännande om man sätter det i ett större perspektiv. Ett reportage ska trots allt visa det stora genom det lilla. Det du skriver om kanske hänt i Norrbotten eller Skåne, men det kanske går att applicera på någonting i Göteborg med omnejd?

Kommentera inlägget, skriv till mig på facebook, skicka ett sms, skriv på irc, twitter eller msn, skriv ett e-mail, stanna mig på gatan, kasta en tegelsten genom mitt fönster med en lapp på, skicka flaskpost. Jag vill ha idéer.

Ungefär så här känns idékläckningen just nu



I’m on my way, I’m on my way, Home sweet home

Så här ser lägenheten ut i dagsläget. Ostädat med flyttskräp på golvet men allt är i alla fall uppackat. Det känns bra.


It’s all for nothing, all the adressändring’s Been in vain

På lördag flyttar jag till min nya lägenhet, därför kände jag att det var bäst att adressändra. Så jag gick genom hela skiten och kom fram till delen där jag beställer eftersändning. Jag la då märke till att det kostar ca 200 kronor om man är student eller 400 kronor om man inte är det. Först blev jag förbannad för att jag glömt logga in som student och reste mig för att leta efter mitt Mecenatkort. Sedan började jag fundera på varför jag ens ska ha eftersändning.

Why indeed? Jag har allt på autogiro, autobetalning, e-faktura direkt till banken eller till mailen. Jag har inte fått ett intressant brev på flera år. Den enda gången någon skickat någonting intressant var när jag blev bjuden på Dennis och Sofies bröllop, och då kom inte brevet fram. Så fuck that noise. Och varför ska jag betala för att någon annan gör fel? Det är som om någon skulle hoppa på fel buss när de ska hälsa på och att jag skulle ringa taxi för att få hit dom. I min bok är det lika med idioti.

När det väl var gjort kom jag till sidan där man kan automatiskt meddela företag om adressändringen. Det enda som jag använder mig av på listan är Tele2 som har hand om min mobiltelefoni. Jag klickade i den lilla rutan och försökte trycka mig vidare, det gick inget vidare. Jag var nämligen tvungen att godkänna deras avtal som gör att de får ge min adress till vilket jävla företag som helst så att de kan fylla min brevlåda med skit jag inte vill ha. Fuck that noise.

Så vad har jag gjort egentligen? Berättat för staten var de kan hitta mig när de vill nått? Sjukt meningslöst. Jag ska adressändra till ett jordhål i Tällberg istället så kan de ju stå där med sina grythundar och klia sig i skallen när de försöker få tag på mig.

Var kan jag vara?


The chosen one

“Hej Håkan!

Du är speciellt utvald och vi vill därför erbjuda dig att låna upp till 20000 kr hos oss!

Värmen sprider sig genom kroppen och i ögonvrån börjar en tår bildas. Jag? Speciellt utvald? Jag har nästan aldrig känt mig så hedrad. Jag blir aldrig speciellt utvald till någonting. Men nu har det alltså äntligen hänt. Det måste vara så här det känns att bli uppbjuden av den snyggaste tjejen på balen. Brevet kom från företaget Moneypal som valt ut just mig från vad jag antar är hela Sveriges befolkning. Jag är inte bara en på miljonen, jag är en på nio miljoner.

Jag vet dock inte varför jag blivit utvald att ta det här förmånliga lånet med endast 19,92% effektiv ränta. Är det min stabila ekonomiska situation kanske? Jag är ju faktiskt rätt välbärgad. Mitt CSN-lån brukar räcka minst en vecka så länge jag inte går ut på krogen. Mitt banklån och mina avbetalningar brukar också betalas i tid. Det önskade låneförloppet är bekvämt nog redan ifyllt till 20000 i alla fall. Nu är frågan vad jag ska göra med alla pengarna? Min tanke är: bollhav. Någon som har några andra förslag?


Hipstamatic

Hipstamatic, för de som inte vet, är en app till iPhone som gör att dina bilder ser ut som att de är tagna med en gammal kamera, som det var förr i tiden. Jag har funderat på att skriva om det länge men varenda gång så är det någon i mitt facebookfeed som just lagt upp en bild med hipstamatic och eftersom att jag är en så sjukt snäll kille så vill jag inte såra någon. Men det verkar ju som att jag måste.

Så här kan det se ut

Det jag vill komma fram till är att jag är emot det. Det är sjukt töntigt och jag tycker att alla borde kommit fram till det vid det här laget. Ni är inte konstnärer för att ni tar dåliga bilder på folk som tittar ner i golvet bara för att ni har ett program på eran telefon som försämrar bildkvaliteten. Ni blir töntar. Det är ingen som sitter och tror att ni köpt fräcka retrokameror och byggt mörkrum i toaletten.

Om ni ändå gillar det här med att göra saker sämre finns det ju massvis med andra sätt att uttrycka er på som dessutom inte kräver en speciell app. Ni skulle kunna börja ha sämre åsikter om saker, det hade man förr i tiden. Slå upp Hitler på wikipedia och höj högerhanden. Sjukt hippt.

Skitapp, jag blir förbannad.