Monthly archives: February, 2015

Alla intressen är inte lika

Tänk intressen hade samma sociala status? Det är någonting som jag brukar tänka på varenda gång det är något stort sportevenemang, som skid-vm i Falun. Ett intresse för sport är ju nämligen det finaste intresset man kan ha har jag märkt många gånger.

Jag är ju själv ökänd för mitt brinnande ointresse för sport. Jag tror jag har någon slags hjärnskada som gör att jag inte kan relatera till stolthet över andras prestationer eller någonting liknande. Men jag missunnar ingen att tycka sport är intressant, jag önskar att jag tyckte det var kul. Det hade varit en väldigt enkel tillvaro eftersom att det finns så mycket att välja på.

Men det är underligt hur det är så många som lyfter upp sport till någonting mer än vad det är. Tidsfördriv, ett intresse, kul att se på. Det är precis lika dumt eller smart som allting annat som man kan vara intresserad av. Det borde inte vara någon skillnad på ett starkt sportintresse och att till exempel spela World of Warcraft, lyssna på musik eller ha en sci-fi bokklubb som träffas varje torsdag kväll. Men det är det.

När jag hur folk beter sig under skid-vm så brukar jag tänka på hur det skulle se ut om det vore ett helt annat intresse. Redigeringen har en av redaktionens tv-apparater, så det är många som kommer dit för att titta och ställa frågor.

“Vilka är det som åker? Har Kalla åkt än? När är finalen?”

Många sitter helt öppet och kollar på det på SVT play eller sätter sig vid oss och tittar.

Det anses inte heller konstigt att skrika av glädje eller ilska åt tvn, svordomar är mycket vanligt.

Det är väl okej till en viss gräns, även om det stör min arbetsro.

Men tänk om det vore någonting annat. Tänk om tv-händelsen vore när Big Four (Metallica, Anthrax, Slayer och Megadeth) spelade på Ullevi? Skulle det vara okej om jag var femte minut gick tvärs över redaktionen och frågade vem som spelar, om Metallica spelat än och vad det är för låt som spelas?

Hur skulle det se ut om halva redaktionen samlades när Metallica äntligen spelar Creeping Death och stod och vrålade DIE, DIE, DIE, DIE, DIE när det kommer till den bästa livedelen? På vilken arbetsplats skulle detta accepteras av folk som inte gillar hårdrock? Absolut ingen skulle jag tro.

Och hårdrock är ett klart större intresse än längdskidor i världen. Wikipedia har information på fyra språk om längdskidor och två av dom språken är norska.

Om vi tar det ett steg längre, till någonting som de flesta ser ner på och inte kan förstå hur någon kan tycka är intressant. Tänk om tvn visade en livestream från Thomas Bengtssons pov när Nihilum fick world first på C’thun eller Illidan Stormrage? Jag tänker mig någon av mina chefer stå och vråla DPS FÖR HELVETE så att spott flyger över hela skrivbordet. Sedan ett öronbedövande vrål från halva redaktionen när det äntligen blir down. Spaltmeter skrivs om Kungens insats som maintank. Redaktionens grafiker börjar direkt arbeta på att översätta raidens damagemeters till snygga diagram. På sociala medier tävlar man redan i vem som kan hylla guildet mest.

“Det var först när jag såg lootsymbolen som jag fattade att det faktiskt hade hänt och då kom tårarna. Världsklass! World fucking first! #Nihilum” skriver tidningens datorspelschef på Twitter.

O-TÄNK-BART

Nu menar jag inte att det borde vara på det viset, eller att man inte får älska sport. Tycker bara det är roligt att påpeka hur orimligt det vore för andra att uttrycka glädje för sitt intresse på samma sätt som någon som gillar sport. Det kan vara värt att ha i bakhuvudet nästa gång man tittar lite snett på någon som berättar att de spelar rollspel med tärning, håller på med Magic The Gathering, bygger Star Wars-lego eller vad det nu kan vara som de väljer att lägga sin fritid på.


Oscarsgalan 2015

article-statue2-0230

Det är konstigt hur man kan tycka att Oscarsgalan är en intetsägande popularitetstävling och inte har någonting med riktig kvalitet att göra men samtidigt tycka att det är lite kul. Det var ganska många år sedan jag såg Oscarsgalan senast och jag kommer nog inte göra det den här gången heller. Jag kommer inte kunna vara vaken till de tyngre grejerna i alla fall. Så jag ser nog några highlights på måndag istället.

Men jag brukar alltid försöka se de filmer som är nominerade till bästa film och fundera vilka jag gillar bäst. Det har jag också gjort i år, men nu har jag skrivit ett par rader om varje film också. De kan ni läsa längre ner i bloggen, eller klicka på länkarna här nedan i kategorin bästa film. Tyvärr hade jag helt glömt bort Boyhood, så den har jag inte sett. Kvinnlig huvudroll och kvinnlig biroll hade ett flertal filmer som jag inte har sett, men baserat på vad jag sett skulle jag gett den till Felicity Jones och Emma Stone.

Skulle även vilja påpeka att det är sjukt att Nightcrawler enbart blev nominerad för manus. Det kan inte beskrivas med mindre ord än att det är en jävla travesti att inte Jake Gyllenhaal blev nominerad för bästa manliga huvudroll i en värld där Bradley Cooper är nominerad för American Sniper. Det är också svårt att förstå hur inte Legofilmen kan vara nominerad för bästa animerade film. Det är en underlig värld.

Bästa filmWHIP

Birdman 

Boyhood

The Imitation Game

The Grand Budapest Hotel

Selma

The Theory of Everything 

Whiplash

Själv tyckte jag att Whiplash var den bästa av de nominerade, men jag tror inte att det är en Oscarfilm. The theory of everything är en mycket mer trolig vinnare. Lite kul att fyra av åtta nominerade är biopics även om nu American Sniper inte har någonting att göra i kategorin bästa film.

 

the-theory-of-everything-eddie-redmayne-2-300x336Bästa manliga huvudroll

Steve Carell för Foxcatcher

Benedict Cumberbatch för The Imitation Game

Bradley Cooper för American Sniper

Michael Keaton för Birdman

Eddie Redmayne för The Theory of Everything

Alla är möjliga, förutom Bradley Cooper. Vi ska i och för sig inte underskatta hur många gamla krigskåta gubbar i Hollywoods ålderdomshem känner hur blodet rusar till när de får se en true murican hero på vita duken. Jag tippar själv på Eddie Redmayne då han spikade en så pass fysisk roll som Stephen Hawking. Annars så måste jag säga att jag inte var vidare förtjust i Foxcatcher men Steve Carell gjorde ett sjukt bra jobb.

 

Bästa manliga biroll1210423_Whiplash_1

Robert Duvall för The Judge

Ethan Hawke för Boyhood

Edward Norton för Birdman

Mark Ruffalo för Foxcatcher

J.K. Simmons för Whiplash 

Jag har inte sett the Judge eller Boyhood. Men J.K Simmons får definitivt min röst här. Norton var förvånande bra i Birdman också. Jag trodde Edward Norton var slut som artist då han absolut inte levt upp till sina tidigare roller under de senaste tio åren.


The Imitation Game

The-Imitation-Game-20141

Benedict Cumberbatch spelar Alan Turing. Redan där är jag med. Vem kan ogilla något med Benedict Cumberbatch? Det är nära på omöjligt. Alan Turing är då matematikern som är känd för att ha knäckt tyskarnas enigmakod under andra världskriget. Det är en Beautiful mind med twisten att han inte är schizofren utan något annat som ansågs vara en psykisk sjukdom på den tiden. Den är underhållande, extremt intressant och solid rakt igenom.

4/5

His machine was never perfected, though it generated a whole field of research into what became known as “Turing Machines”. Today we call them “computers”.

The Imitation Game är nominerad i åtta kategorier:

Bästa film
Bästa manliga huvudroll
Bästa kvinnliga biroll
Bästa regi
Bästa manus efter förlaga
Bästa klippning
Bästa scenografi
Bästa filmmusik

Kul grej; Cumberbatch bröt ihop under inspelningen och kunde inte sluta gråta. Han hade blivit så fäst i karaktären som han tyckte mycket om och tänkte på all orättvisa som han blivit utsatt för. Eller ja. Så kul grej var det kanske inte.


Whiplash

Whiplash-Poster-slice

Ett väldigt enkelt recept på en bra film. Handlingen i Whiplash är inte svår att beskriva. Andrew går på musikskola och hans musiklärare Fletcher är en krävande perfektionist och psykopat. Men på något sätt har man lyckats göra filmen hårresande spännande. Hur i helvete gör man ett niominuters trumsolo spännande? Jag gillar inte ens jazzmusik. Får någon för sig att spela ett niominuters trumsolo live så är det nära på att man börjar kasta saker på scenen. Men här är det en av årets bästa filmupplevelser. Mycket tack vare J.K Simmons insats som Fletcher. Men det finns inget som fallerar i filmen. Bästa klippning är en skitkategori, men om inte Whiplash vinner den så är det dags att ta bort den helt och hållet.

5/5

Not my tempo.

Whiplash är nominerad i fem kategorier:

Bästa film
Bästa manliga biroll
Bästa manus efter förlaga
Bästa klippning
Bästa ljud

Kul grej: Under de mer intensiva träningsscenerna så ropade regissören aldrig “cut” när han slutade filma, för att Miles Teller skulle ta ut sig så mycket som möjligt.

Whiplash är också en av de minst inkomstbringande filmen som någonsin blivit nominerad till en Oscar.


Selma

MLK-Jr.-Selma-Film-Review

Jag är säker på att det här är en välspelad, välgjord och intressant film för många. Men för mig gjorde den ingenting. Jag hade inget intresse när jag slog igång den och den lyckades inte fånga mitt intresse på 45 minuter så jag slog av den. Vet inte om det bara är att jag inte bryr mig särskilt mycket om Martin Luther King och hela den rörelsen. Kanske jag var på fel humör för att se en så pass tung film? Jag avstår i alla fall från att betygsätta.

?/5

Who murdered Jimmie Lee Jackson? Every white lawman who abuses the law to terrorize. Every white politician who feeds on prejudice and hatred. Every white preacher who preaches the bible and stays silent before his white congregation. Who murdered Jimmie Lee Jackson? Every Negro man and woman who stands by without joining this fight as their brothers and sisters are brutalized, humiliated, and ripped from this Earth.

Selma är nominerad i två kategorier:

Bästa film
Bästa sång

Kul grej: Något fick mig att börja kolla upp lite saker var att Lyndon B Johnson framställs som att han inte gillade MLK och var emot protesterna i Selma. Självklart vart det massvis med historiker som hade höjt sina röster och påpekade att det var helt och hållet fel och historieförfalskning.

“In fact, Selma was LBJ’s idea,” Califano, Jr. continued. “He considered the Voting Rights Act his greatest legislative achievement, [and] he viewed King as an essential partner in getting it enacted.”

Regissören har svarat på kritiken med att hon inte ville göra en “white savior film”. Så jag vet inte. Visst är alla verklighetsbaserade filmer dramatiseringar och man får välja vad man ska ha med. Men jag tycker inte att man får välja att göra Lyndon B Johnson till en skurk.


The Theory of Everything

Theory-of-Everything

Filmen om Stephen Hawkwind är mycket välspelad och sjukt intressant. Det är en av de där filmerna som fått mig att sitta och googla svarta hål, singularitet och liknande saker i ett par timmar efteråt. Men förutom att jag gillar vetenskap så är Hawkings liv väldigt intressant och filmen handlar trots allt mer om robotrösten själv och hans förhållande med sin fru Jane Hawking än om hans vetenskapliga teorier. Förutom att Hawking är väldigt smart så tänker man kanske sällan på vilken intressant, charmig och rolig människa som är fångad inuti det fängelse som är hans kropp. Eddie Redmayne är perfekt i rollen som Stephen Hawking.

4/5

There should be no boundaries to human endeavor. We are all different. However bad life may seem, there is always something you can do, and succeed at. While there’s life, there is hope.

The Theory of Everything är nominerad i fem kategorier:

Bästa film
Bästa manliga huvudroll
Bästa kvinnliga huvudroll
Bästa manus efter förlaga
Bästa musik

Kul grej: Precis som de flesta andra filmer så filmades den inte i sekvens, så Eddie Redmayne var tvungen att ha anteckningar över vilket datum det skulle vara och hur långt Hawkings sjukdom ALS hade fortskridit. Han kunde vara tvungen att halta och hänga med högerarmen i en scen, ha kryckor i nästa och sitta i rullstol där nästa.


The Grand Budapest Hotel

The-Grand-Budapest-Hotel-UK-Quad-Poster

Wes Andersons senaste film är också en av hans bästa. Tyckte nog han hade tappat formen och var slut som artist men så går han och gör The Grand Budapest Hotel. Det är en film av Wes Anderson, det är väl enklaste sättet att beskriva den. Det finns ingenting som inte är Wes Anderson med denna Wes Anderson-film. Jag trodde jag var trött på saker som är Wes Anderson men det visade sig bara vara så att jag helt enkelt inte gillade Den Fantastiska Räven och Moonrise Kingdom. Förstår man inte vad jag menar med att en film är Wes Anderson så måste det betyda att man inte sett en Wes Anderson-film. Jag skulle dock fortfarande rekommendera att man i så fall ser Life Aquatic With Steve Zissou som jag fortfarande anser är hans bästa film.

4/5

Keep your hands off my lobby boy!

The Grand Budapest Hotel är nominerad i nio kategorier:

Bästa film
Bästa regi
Bästa originalmanus
Bästa foto
Bästa klippning
Bästa scenografi
Bästa kostym
Bästa smink
Bästa filmmusik

Kul grej: Det här är Wes Andersons sjunde film med Bill Murray. För som vi alla vet så vore en Wes Anderson-film utan Bill Murray samma sak som en Wes-Anderson-film utan Wes Anderson.


Birdman

Birdman-Movie-Poster-Keaton

Birdman handlar om en sunkig avdankad skådespelare som är känd för ett antal superhjältefilmer för många år sedan (Meta as fuck). Han ska sätta upp en Broadwaypjäs och rädda sin karriär, familj och ekonomi. Han bråkar med sitt ego som visualiseras som hans superhjälteroll, Birdman.

Det är en svart komedi med en gimmick. Kameran klipper aldrig, förutom i slutet. Den är såklart inte filmad i ett svep utan i många väldigt långa tagningar som smetats ihop i post production. Själv tyckte jag det kunde bli jobbigt att se på till slut, men det är helt klart intressant och annorlunda. Birdman är bra på många sätt, men den är inte bländande underhållande. Skådespelarinsatserna från Emma Stone, Michael Keaton och Edward Norton är starka. Den är välskriven och fotot är fantastiskt men jobbigt. Klart sevärd men svårt överskattad film.

3/5

Well, there’s a whole world out there where people fight to be relevant every day. And you act like it doesn’t even exist! Things are happening in a place that you willfully ignore, a place that has already forgotten you. I mean, who are you? You hate bloggers. You make fun of Twitter. You don’t even have a Facebook page. You’re the one who doesn’t exist. You’re doing this because you’re scared to death, like the rest of us, that you don’t matter. And you know what? You’re right. You don’t. It’s not important. You’re not important. Get used to it.

Birdman är nominerad i nio kategorier:

Bästa film
Bästa manliga huvudroll
Bästa manliga biroll
Bästa kvinnliga biroll
Bästa regi
Bästa originalmanus
Bästa foto
Bästa ljud
Bästa ljudmixning

Kul grej: Det var så klart mycket långa tagningar och regissören Alejandro Gonzales tyckte det var en kul grej att hålla reda på hur många gånger skådespelarna gjorde bort sig. Emma Stone gjorde bort sig flest gånger och Zach Galifianakis gjorde bort sig minst antal gånger.


American Sniper

american sniper

Chris Murica är den krypskytt i USAs armé som skjutit flest människor någonsin. Detta ska självklart firas med en film. Med Clint Eastwood bakom kameran iträder sig Bradley Cooper rollen som Murica. Under filmens gång skjuter han män, barn och kvinnor på löpande band tills han uppnår sin legendariska high score på hundratusen människor innan han går i pension efter sin sjuttonde resa till Irak, Afghanistan, eller var de nu är. Han är både krypskytt och nere på marken och sparkar in dörrar som den superhjälte han är. Det sista skottet är så långt att han kunnat ligga hemma på sitt garagetak i USA och träffa slutbossen i ögat med ett enda skott.

Bryr man sig om problematiserande om kriget, hur film avspeglar verkligheten och så vidare så tror jag säkert att det är en sjukt rutten film. I början skjuter han ett barn med en granat. Shit tänkte jag, det är det här som filmen handlar om. Hur ska han ta sig vidare i livet? Hur ska han kunna fortsätta i kriget och försvara sitt fosterland och sina kamrater? Post-traumatisk stress och hela den där skiten. Men det är en försvinnande liten del av filmen. De hade kunnat klippa det helt utan att någon hade märkt det.

Men jag brydde mig inte nämnvärt om politik och verklighet, utan jag tog den för vad den är. Jag blev underhållen.

3/5

I was just protecting my guys, they were trying to kill… our soldiers and I… I’m willing to meet my Creator and answer for every shot that I took.

American Sniper är nominerad i sex kategorier:

Bästa film
Bästa manliga huvudroll
Bästa manus efter förlaga
Bästa klippning
Bästa ljud
Bästa ljudredigering.

Antal kategorier som American Sniper borde nominerats i:

Ingen alls.

Jag förstår inte vem det är som så otroligt gärna vill att Bradley Cooper ska vinna en Oscar, men det börjar bli löjligt. Det är väl inget större fel på hans insats, men det är ingenting prisvärt med den. Samma sak som med förra årets American Hustle.

Kul grej: Chris Kyle var förövrigt antingen notorisk lögnare eller fullblodspsykopat. Som jag förstår det så är det det förstnämnda. Bland annat har han skrutit om hur han åkte till New Orleans efter orkanen Katrina för att skjuta plundrare. Han ska även ha dödat två bilkapare vid en bensinmack.


Det resande folket

Nej, det är inte romerna jag talar om när skriver det resande folket. Jag pratar om mig själv. Jag är en del av det resande folket. De som ständigt måste vara på resande fot.

Det är vi som kom ut på arbetsmarknaden efter den tiden när allt som krävdes för ett fast arbete var att gå till valfritt företag, presentera sig och säga att man söker arbete. Fortfarande ser man detta orimliga och verklighetsfrånvända tips från äldre kvinnor och män som inte behövt söka arbete sedan Palme var i livet. Det kan självfallet hjälpa att ringa och prata med den ansvarige på företaget i fråga, men man behöver inte besvära sig med att ha särskilt höga förhoppningar ändå.

Har man trots allt tur nog att vinna cv-lotteriet och lyckas framställa sig själv som en någorlunda välanpassad individ under intervjun så kan man lyckas få ett vikariat. Kanske är det någon av de äldre kvinnorna eller männen som ska åka utomlands eller studera lite. Mot slutet av månaden är det extra spännande. Då kommer lönen och beskedet om hur många veckor man får vara kvar.

Det enda man kan vara säker på är att lagen om anställningsskydd säkerställer att du inte kommer jobba på samma ställe mer än ett år. Ifall du inte är en av de äldre kvinnorna och männen som kom in i systemet innan det gick sönder. De som har tid med två kafferaster och lunchrast varje dag, de som kan släppa allt de håller i sekunden som visaren passerar 17.00.

Efter jobbet åker vi alla hem till våra boenden. Kanske är det som inneboende i ett litet rum i Skarpnäck hos en halvalkad äldre kvinna eller man för 6500 kronor i månaden? Kanske en lägenhet utan dusch och trasig spis uppe i Kalix? Eller så är det till en nybyggd etta i ett torn utanför centrum för 8000 kronor i månaden.

De äldre kvinnorna och männen köpte eller började hyra sina lägenheter innan bostadsmarknaden gick sönder, medans det fortfarande fanns boenden som inte var prissatta av SEB och Swedbanks masochistavdelning. De sitter tryggt i sina avbetalda hus eller hyreslägenheter med halva hyran utan någon som helst tanke på att flytta in i något svindyrt torn utanför centrum. De har ändå samlat så pass mycket kötid att de kan flytta vart de vill i stan.

Men det resande folket hyr inte heller några långtidsboenden. När vikariatet är över måste de snabbt vidare till nästa ort och nästa anställning, och om de har riktigt tur, nästa svindyra torn utanför centrum i nästa stad.

Tänk vilken dröm om åtminstone en av dessa tre saker fungerade som de skulle. Bostadsmarknaden, arbetsmarknaden eller lagen om anställningsskydd. Jag har väl klarat mig hyfsat ändå under min korta tid i arbetslivet. Jag har iofs flyttat till Stockholm med en dags varsel, flyttat till Kiruna, pendlat till Luleå från Älvsbyn, flyttat till Luleå, flyttat till Kalix två gånger och veckopendlat till Skellefteå. Men det är svårt att inte bli i alla fall lite bitter över att alla dessa tre saker är åt helvete.

Tänk om det åtminstone vore lätt att skaffa ett fungerande boende varje gång man blir ivägskickad?

Eller om det åtminstone vore enkelt att hitta ett nytt arbete. Fast där har jag i alla fall viss förståelse. Man trollar inte fram nya tjänster i en bransch som går dåligt.

Tänk om inte lagen som ska skydda min anställning gjorde att jag inte får jobba kvar på arbetsplatsen trots att behovet finns.

Imorgon börjar jag min månad av pendling till Skellefteå. Jag kommer att bo kvar i mitt svindyra torn utanför centrum, för jag hittar ingenstans att bo i Skellefteå. Även om jag gjorde det är det svårmotiverat att säga upp ett förstahandskontrakt med tre månaders uppsägningstid för de fåtal månader jag har kvar innan lagen om anställningsskydd, för att “säkra min anställning”, säger att jag inte får jobba på samma företag längre.

En mer naiv man hade säkert hoppats på att politikerna kommer att ta lite krafttag och lösa åtminstone ett av dessa problem. Fast vi vet ju ändå att de som styr och ställer, är äldre kvinnor och män. Och de verkar ha det rätt bra.