Monthly archives: May, 2015

Thepiratebay.se är död, länge leve Thepiratebay.*

Nu ska staten beslagta domännamnen thepiratebay.se och piratebay.se så att de inte längre kan användas för brott. Detta är den digitala motsvarigheten till att knyta ihop en rånares skosnören så att han inte kan råna banker längre eftersom att det då blir svårt att fly.

Det har tagit två år för fildelningsåklagare Fredrik Ingblad att få det genom rättsväsendets maskineri. En fildelningsåklagare är då alltså rättsväsendets motsvarighet till en läkare som beslutat sig för att inrikta sig på att laserbleka rövhål istället för att hjälpa människor som är sjuka.

Det hela är en del av kriget mot piratkopieringen som går ut på att gigantiska resurser går från musik, film och spelindustrin till att lobba för att polis och domstolar ska lägga sina resurser på att jaga fildelare trots att deras arbete inte har vetenskapligt stöd då studier säger att det är verkningslöst och ovärt tiden och pengarna. Gång på gång kommer också nya studier som visar på att pirater spenderar upp till tio gånger mer på media än folk som inte piratkopierar. Man skulle kunna säga att det hela är lite som Göran Lambertz, motbevisat för länge sen och alla vet det, men ändå dyker han upp titt som tätt och uttalar sig tvärsäkert om hur rätt han tror sig ha.

Frågan jag ställer mig är hur mycket det har kostat att knyta ihop Piratebays skosnören? En två år lång rättsprocess för någonting som inte stoppade fildelningen från Piratebay i en timme. Hur mycket pengar har det kostat mediebolagen som hade kunnat lägga pengarna på att betala sina stackars “rånade artister” eller att utveckla tidsenliga distributionsmodeller? Vad har det kostat samhället i pengar och resurser? Hur mycket kostar det nästa gång när man byter taktik och drar igång en ny två år lång rättsprocess för att dra ner byxorna på Piratebay? Är det någon vid det här läget som fortfarande förväntar sig att de kommer att göra någonting annat än att dra upp byxorna igen och fortsätta framåt som vanligt?

thepiratebay_hyd

 


Snart “semester”

Idag jobbar jag ett av mina sista pass på Norran. Jag jobbar extra på söndag och nästa vecka jobbar jag torsdag och fredag. Sen har jag bestämt mig för att jag ska ha semester i en månad, min första sedan 2006 tror jag att det blir.

Vad jag ska göra vet jag inte riktigt. Eftersom att det är mitten av maj så blir det knappast sol och bad. Kanske promenera lite, ligga framför tvn och klappa katten. Jag kan till och med tänka mig att hoppa in och jobba några pass i Luleå. Göra nått frilansjobb? Det enda jag vet är att jag ska sova i min egen säng fram tills jag börjar på Piteå-Tidningen.

Problemet med att jobba på Norran har aldrig varit att jobba på Norran. Jag har trivts hur bra som helst med arbetet och jag tycker om mina kollegor. Problemet är att aldrig vara hemma. Jag har sovit borta sedan mitten av september. Det gick bra länge, men sen går man som in i en vägg där man ifrågasätter vad man egentligen gör med sitt liv.

Man ligger i sitt rum, stirrar i taket och väntar på att få åka på jobbet, efter jobbet åker man tillbaks och stirrar lite till. Samtidigt har mormor legat i Sunderbyn och behövt någon som besöker henne, cirka 15 kilometer från vad som var min riktiga lägenhet, som jag fortfarande betalade nästan 8500 kronor i månaden för utan att knappt se. Nej det håller inte i längden.

Hade det inte varit inlasningsstopp så att jag faktiskt hade någon slags framtidstro för min roll inom företaget hade jag för flera månader sedan försökt flytta till Skellefteå. Kanske haft någonting eget vid det här laget.

Kanske åker jag tillbaks efter sommaren och gör mina sista månader innan den riktiga utlasningen när jag är uppvilad. Om jag skulle behövas. Men nu är det nog för en stund.

Nu ska jag vara hemma. Jag ska laga riktig mat istället för att köpa nån grismat ute på schtan. Öppna kylen utan att bara se surnade livsmedel som blev kvar från förra helgen. Jag ska hänga mina tvättade kläder i en garderob istället för att kasta ner dem i en påse som jag kan ta med. Jag kan parkera min laptop vid tvn istället för att packa ihop den och packa upp den var fjärde dag och alltid glömma någonting. Slippa fundera över om det är en bra helg eller inte att hämta hem katten i några dagar.

Fan va gött det ska bli.

 


Mitt växande storstadsförakt

Jag har märkt att sedan jag flyttade hem så har mitt storstadsförakt ökar för varje dag som går. Det har tidigare legat på en ganska hälsosam nivå, men vissa dagar är man inte långt ifrån att starta en Norrbottnisk motsvarighet till Islamiska Staten i tankarna.

Man drömmer lite om hur Sveriges Radio trumpetar ut att boende vid Zinkensdamm inte ska släppa in någon i sina trapphus för att det kommer rapporter om hur Norrbottniska Staten I Stockholm, NSIS, har intagit Mariatorget. Deras Kalifat sträcker sig nu efter hela Gröna linjen.

Jag skämtar såklart. Mestadels.

Jag tror det har mycket att göra med mitt yrkesval och att större delen av min yrkeskår, journalisterna, bor innanför tullarna och gång på gång visar hur otroligt töntigt, tråkiga de är. Som den här tråkmånsen. Stockholmsk kulturarbetare som åker till Missenträsk och ska bo i Sara Lidmans hus och skriva klart ett manus.

“Oj vilka kulturkrockar det blir i det exotiska norrländska landskapet. Här är Ica så långt bort att man inte kan cykla dit och en massa snö har dom också. Självklart är det så tyst att det är obehagligt också. Mobilmottagningen är dålig! JAG HAR SKIDRAT VILSE! Hurpidurp!”

Inte fan vet jag, men det är ju som om jag skulle åka till Stockholm för att skriva en bok och förundras över deras hästar av järn som färdas under marken och försöka byteshandla till mig en stock snus på ICA mot ett par rökta abborrar och en näve smör innan jag kryper ihop i fosterställning utanför slottet för att jag bara inte förstår hur det kan låta så mycket och vara så folk överallt. “Det är som en helt annan värld!”

Men det gör jag inte. För jag har faktiskt viss koll på hur världen ser ut utanför min hemkommun. I och för sig så kanske det just är för 90% av alla nyhetstexter skrivs i Stockholm, om Stockholm.

Om den där förbannade Slussen. Spräng skiten. Ingen bryr sig om eran skitrondell. Förbifarten borde ni sätta igång med igen däremot så man kan åka förbi skiten med en hand på ratten och den andra rakt ut genom det öppna bilfönstret med långfingret utsträckt så långt det bara går.

Om den där flygplatsen som Miljöpartiet vill riva för att bygga lägenheter. Spräng den skiten också, spräng lägenheterna ni ska bygga också sen, salta jorden, ingen bryr sig, för ingen vill flytta till Stockholm. Vi tvingas bara dit för att resten av Sverige håller på att avvecklas så att fler ska flytta söderut och åka 60 minuter efter gröna linjen från sitt rum man hyr i tredje hand till nått jävla låtsasjobb där man inte producerar någonting eller bidrar till samhället på något vis.

Och läser jag en till rubrik om de där blommande körsbärsträden så är det det Jihad på riktigt. Då sätter jag upp en rekryteringslapp till NSIS på anslagstavlan på Coop.

“Terroristläger. ABF:s lokaler, tisdagar 19.00. Kokkaffe finns, välkommen hit. P.s död åt kolonialmakten.”