Filmtipset: Noll att förlora

vlcsnap-2015-08-30-22h35m39s765

Såg en gammal 80-talsklassiker ikväll, Noll att förlora, eller Less Than Zero som den heter på engelska. En romantisk komedi i klass med andra skrattfester som Requiem For a Dream och På driven i New York. I huvudrollen ses Robert Downey Jr som spelar sig själv, Jami Gertz som Blair och Andrew McCarthy som Clay.

I filmen återvänder Clay hem från college för att fira ännu en trist julafton med familjen. Föga anar han att festen bara har börjat, college bleknar i jämförelse när man hänger med spjuvern Robert Downey Jr som måste skaffa sig ett jobb som går ut på att festa för att betala av en skuld. En kärlekstriangel uppstår och man frågar sig om kompisgänget kommer att klara sig genom julen? Vem kommer Blair att välja och Kommer Clay ens vilja åka tillbaks till college efter det perfekta jullovet?

Less_Than_Zero_056

Det är en film med en ganska stor dos allvar och med tredimensionella och välskrivna karaktärer fämfört med andra samtida collegefilmer som Revenge of the Nerds eller Can’t buy me love. Men det kanske är att vänta då det är Bret Easton Ellis som skrev boken som den är baserad på. Less Than Zero är hans debutroman som skulle följas av andra farser som American Psycho och Rules of Attraction.

Slutet är lika hjärtvärmande som det är roligt. Den kan ge en rejäl dos feelgood när man själv är nere, fungera perfekt att se i damsällskap eller varför inte med hela familjen på julafton? Det är trots allt en julfilm. Kul för alla från femton till sextiofem.

Betyg: 4/5

less-than-zero

Dags att öppna plånboken igen

Läser att nu ska bensinskatten höjas igen och jag blir så förbannat less, även om det nu bara är fyra öre per liter bensin. Det är så inåt helvete löjligt dyrt redan nu för oss som pendlar. Och det där avdraget man kan göra på skatten är ju bara som en spark i skrevet. Drar man av 20 000 för resor så får man typ en skrynklig femtiolapp och en utgången biocheck som någon ritat en kuk på som ersättning. Ett slag in ansiktet på oss som varje dag åker land och rike runt för att arbeta.

Rent praktiskt gör inte exakt dessa fyra ören någon skillnad på ekonomin. Men det ska inte höjas mer. Det måste finnas någon slags gräns. Oljepriset är det lägsta i mannaminne men inte fan ska vi få dra någon slags fördel av det. Någonstans sitter en man med mustasch och hög hatt och badar i pengar för inte fan märks det vid bensinpumparna i alla fall.

11282622_1598912077015706_1361453484_n

Snart så

Men det som gör mig mest irriterad är när jag läser pressmeddelandet på regeringens hemsida. “Staten har för närvarande ett stort budgetunderskott. Genom att ytterligare höja beskattningen av fossila drivmedel skapas möjligheterna att finansiera satsningar inom försvaret”. Varför i hela helvetet då måste jag undra? Är det glesbygden som ska betala för försvaret nu helt plötsligt? Det är ju lika logiskt som att beskatta piggelin för att det ska draggas i Stockholms skärgård. Nog är det bara vi låter städerna brinna när Putin väl kommer om det är vi som bor på landet och måste köra bil som ska betala för skiten.

Behöver försvaret mer pengar så att de har råd att skicka hela svenska flottan och femton attackhelikoptrar varenda gång som något fyllo misstagit en gråsäl för en ubåt så ska väl för fan hela Sverige betala för det. Om någonting ska vara på skattesedeln så är det väl försvaret? Efter att ha pendlat Luleå–Skellefteå i vintras så förväntar jag mig annars en personlig militäreskort till och från jobbet när skiten träffar fläkten i framtiden.

Alternativt kanske vi skulle kunna få lite pengar från städernas biltullar till att byta ut de glasspinnar som vi annars skämtsamt kallar för järnvägsspår här uppe eller sätta in ett par extrabussar så att några skulle kunna ställa bilen och åka kollektivt till jobbet utan att riskera att komma ett par timmar för sent några gånger i veckan. Men ska jag vara ärlig så tror jag nog att Piteälven kommer att byta riktning innan pengarna gör det.

Boden by day

Idag bröt jag ett urgammalt löfte, nämligen att aldrig mer åka till Boden. Tyvärr var det närmaste stället att köpa en rumsavdelare och jag kände inte för att köra hela vägen till Skellefteå. Så det var bara bita i det sura äpplet, vässa kniven och silvertejpa fast en ugnsplåt på torson för att skydda mig mot knivanfall och aidsnålar.

Att hitta i Boden är inte lätt. När man närmar sig Boden slutar nämligen GPSen att fungera, den säger bara vänd om, vänd om, vänd om. Så den var det bara att slå av, men det är lätt att förstå varför den ville att jag skulle vända. Centrala Boden består av en militärförläggning full med fulla lumpare och ett missbruksboende, även känt som resten av Boden.

Efter att jag irrat runt en halvtimma på Bodens gator kom jag till Jysk varuutlämning, lämnade mitt kvitto och fick hyllan lastad i Camryn. Tyvärr är jag som alla andra Älvsbybor väldigt väluppfostrad och tackade så mycket för hjälpen så min storslagna Älvsbydialekt avslöjade mig som utomsocknes. Det uppskattas inte av Bodensare då de är väldigt territoriella flockdjur och uppskattar inte inkräktare.

tumblr_lb49owwAMy1qcy1poo1_400

Efter ett våldsamt tumult och ett par bucklor i ugnsplåten från bodensarens ursinniga anfall kunde jag äntligen vända hemåt igen och brände på i full fart ut från parkeringen, rakt genom rondellerna och förbi militärförläggningen. I backspegeln kunde jag se Kent Liljestrand springa mot mig i full karriär som Robert Patrick i Terminator 2 men jag hade redan fått upp farten i Toyotan och släppte inte på gasen tills jag passerat kommungränsen.

Nu återstår bara att bränna kläderna, duscha och åka på jobbet. En händelserik dag.