Under slutet av 2015 höll jag på att totalt ge upp med Facebook. Varenda gång jag tittade på mitt flöde gick pulsen och blodtrycket upp så att jag kände hur hjärtattacken var nära. Men nu efter flera veckors aktivt arbete har jag lyckats göra Facebook till någonting positivt och avslappnande igen.

Sociala medier får ofta kritik för att bara vara fyllt med skit. Att det är mest ointressant vardagssvammel blandat med bilder på katter, tallrikar och termometrar. Fördummande är det tydligen. Men i en värld där allting ska vara så förbannat allvarligt hela tiden så skulle en sån verklighet vara helt underbar. Jag behöver någonstans där jag kan vara en lycklig idiot. Någonstans dit Ivar Arpis ledarkrönikor inte når. Någonstans där inget berättar för mig vad jag ska tycka om Nato. Någonstans där inte flyktingkrisen, Tino Sanandaji, kolloidalt silver eller riksdagen finns. Tyvärr så finns det inget ställe som man utsätts för allt detta lika mycket som på Facebook. Gilla – Dela – Gilla – Dela. All denna negativitet och spam förpestade mitt Facebookflöde och min internettillvaro.

I Facebooks begynnelse visste inte folk riktigt vad de skulle skriva eller hur de skulle bete sig. Går jag tillbaka till mina vänners tidiga inlägg så är det mästerliga uppdateringar som “Bakar.”. Det ser folk tillbaka på och skrattar åt. “Vem fan brydde sig om det egentligen? Höhöhö.” kanske folk säger. Men för mig så är det så mycket personligare och intressantare än alla de hundratals krönikor, nyhetsartiklar och folks försök till att skriva nästa virala inlägg som fyller skärmen när man loggar in. Att en av mina vänner bakade för cirka åtta år sedan betyder mer för mig idag än om hon gillade eller delade valfri nyhetsartikel eller smygreklaminlägg igår.

Det spelar ingen roll om jag håller med alla dessa åsikter eller fullkomligt föraktar dem. Det spelar ingen roll om ämnet är viktigt eller inte. Det skulle kunna vara en nyhet om att Sverige stänger gränserna för alla förutom återvändande Isis-krigare och dokumenterade serievåldtäktsmän/kannibaler. Jag vill inte läsa det på Facebook. Jag läser tidningar, jag besöker forum, jag hänger på Twitter, min startsida är Reddit.com. Jag lär mig om omvärlden på egen hand. Mitt facebookflöde bestod till största delen av en lista över saker som andra människor tyckte att jag skulle läsa. Det gav mig huvudvärk. Jag tror det är därför Instagram har blivit så stort. Det är så gott som bara eget personligt material. Ingen delar en nyhetsartikel på Instagram.

Lösningen

Det jag har gjort under de senaste veckorna är jag har fört ett ytterst aggressivt avföljnings- och blockeringsarbete. Så gott som varenda dagstidning i Sverige börjar nu vara dold i mitt flöde tillsammans med tyckarbloggar av alla möjliga slag. Det var ganska enkelt. Svårare är det med de miljoners miljarder med “gilla och dela”-sidor som finns där ute. Förutom de stora som Omtalat, Uppskattat, Lajkat och liknande så finns det oändligt många andra. Men jag börjar få dem under kontroll också. Många vänner har så klart också blivit dolda i processen. Det är ingenting emot dem, bara att jag varken vill eller orkar se vad de delar.

Viktigast av allt var nog däremot att avfölja alla sidor där det finns risk för diskussion. Exempelvis Älvsbydebatten. Vet ni vad som diskuterats livligt där på sistone? Det har diskuterats om avel av hundar är nazism. Skjut mig. Skjut mig i arslet, knäna, magen eller skallen. Bara jag slipper se vad dessa människor tycker och tänker om världen. Det är som att frivilligt och utan betalning utsätta sig för refuserat insändarmaterial dagarna i ända.

Nu är jag äntligen tillbaka till mestadels meningslösa uppdateringar och bilder på husdjur. Det är otroligt skönt. Min mamma har delat en bild på min katt som sover. En vän berättar att hon ska börja riva tapeterna i rum nummer två i deras nya hus. En före detta kollega har lagt upp ett bildspel från när han påbörjat nästa batch med öl i hans mikrobryggeri. Och Café Storgatan har lagt upp en bild på dagens brunch. Det finns ingenting som påminner mig om världens dumhet och grymhet. Inget att hetsa upp sig över eller bli arg över. Tillbaka till att vara en lycklig idiot. Underbart.

Jag inser så klart ironin i att det här inlägget kommer att delas på Facebook. Vill man inte läsa rekommenderar jag att man klickar på en lilla pilen vid inlägget och väljer att Facebook inte ska visa inlägg från Honkiie.se längre. Det är lätt värt det.

Ett perfekt facebookinlägg från min mamma.