Mission accomplished

Det började med en fruktansvärd vecka där ingenting har hänt sen jag skrev senast den nionde oktober. Vågen stod bara helt stilla. Saken är den att när man går på diet så tappar man alltid även om det inte syns på vågen. Fast istället för att tappa kroppslig vikt så tappar man exempelvis två kilo vilja att leva.

Det är då man skiter i allt och lägger sig i fosterställning med en famljepizza under täcket och en sugflaska bearnaisesås på sidan om tills man förträngt allt man vet om grönsaker, kolhydrater och näringsriktig kost.

Så gjorde jag inte den här gången utan jag tänkte att nog vore det väl ändå fan om man inte skulle klara en månad utan svineri. Tänker att en gång i månaden får jag fuska men jag kan fan inte börja redan. Så istället vred jag upp självplågeriet till fakirnivå med en vecka av broccolisoppa och möjligtvis en liten korvsnärt, ägg eller stekt bacon vid sidan av. Vilket gav önskat resultat.

9,4 kilo mindre visar vågen idag den 25 oktober jämfört med den 23 september. Trots att jag är så stillasittande att pulsen inte rört sig sen i somras. Kosten är fan 90% av kampen. Jag plockade även fram min skoteroverall och provade på den och kan konstatera att projektet har lyckats. Inga som helst problem att rymmas i den i dag.

Så nu behöver jag ett nytt delmål. Kanske att kunna sitta ner i finflanellskjortan jag köpte vid föregående lägstavikt? Det är en sån där barnstorlek för vuxna som är så populär. Slim fit kallar dom det. Vilka de är till för är det ingen som vet, folk som vill verka större än de är kanske? För annars är det ju fan bara köpa en mindre storlek.

Jag ska i och för sig inte ropa hej innan oktober är slut. I dag har det gått en månad så det blir lite av en fuskhelg. Sen fyller jag år nästa vecka också. Ska jag fira min födelsedag utan en rejäl smörgåstårta med räkor så firar jag nog hellre med cyanidpiller. Nån måtta får det vara. Men jag får fira i mjukisbyxorna för magen kommer expandera som en airbag så fort den får känna på kolhydrater igen. Garanterat.

Sen senast: -2,4

Totalt: -9,4

Fläskmumien

Projekt: “Rymmas i skoteroverallen” går vidare utan några större avvikelser. Tur det när jag ser att det börjar falla några flingor här och där.

En lchf-bakelse på broderns födelsedagskalas och en halv mörk päronchokladkaka är de enda godisliknande upplevelserna hittills.

Jag ifrågasätter dock hur många kilon som tas från gubbmagen och hur många som beror på vätskebrist. Försöker dricka mer än vanligt men jag vaknar ändå upp uttorkad som en bakfull mumie i öknen. Skillnaden är att jag inte vaknar upp omgiven av skatter och tjänare i en guldpläterad pyramid utan bara till min vanliga fisluft och prestationsångest.

Jag är så torr i munnen att jag inte törs äta halstabletter på morgonen. Mina cigarettpaketständer är väl så jävla torra att de  är redo explodera till en mindre sandstorm vid minsta tuggmotstånd.

Sen hjälper det väl inte att det enda man dricker under förmiddagen är vätskedrivande som kaffe eller energidryck. Eller att en av favoritmiddagarna är oliver med lufttorkad skinka och ost. Bara salt och torkat fett och kött.

Men nu tror jag att skoteroverallen börjar gå att stänga utan någon vidare våldsutövning även om jag inte direkt är i form att göra några extraordinärt akrobatiska manövrar. Ser fram emot utflykterna till vintern.

Sen senast: -2,9

Totalt: -6,6

 

Det är dags att ifrågasätta kanelbullen

Nu är det “Sober October” igen. Månaden som man ska ifrågasätta den starka alkoholnormen för att reflektera över vår relation till alkohol. Har alltid varit emot det här med att lägga en månad på att låtsas som att man inte dricker eller vill dricka alkohol, eller låtsas att man tycker att alkoholfria drinkar är någonting som har existensberättigande.

Oviktig fotnot: Jag såg ett pressmeddelande nyligt om någon som uppfunnit en alkoholfri vodka. Bra uppfinning. Vad kommer härnäst? Smakfri taco? Om det är någon där ute som sitter och dricker vodka och önskar att de bara kunde njuta av den goda smaken utan att bli full så borde denna person rimligtvis avlägsnas från samhället och bli tvångsinlagd på livstid i närmaste vadderade cell.

Men det är inte det jag funderar på. Tidigare i dag så märkte jag att det börjat komma en väldig massa reklam för kanelbullens dag. Det om något är väl vad vi bör fundera på vad vi har för relation till.

Det är nu på fredag. Som att det finns en enda arbetsplats som det inte regnar kanelbullar på varenda jävla vecka i Sverige. Man kanske borde ifrågasätta om det inte går att ha trevligt utan kanelbullar? Om du inte med glädje kan fråga din dumma kollega om vad de tycker om vädret utan en kanelbulle i munnen så kanske det också är en sjuk relation.

Jag är inte emot kanelbullar i sig. Även om jag gett upp på dom då min mormor inte längre är i livet. Ni tror ni har smakat kanelbullar. Ni har bara smakat fikaversionen av högstadiematsalsens hamburgare. Men det är oviktigt i diskussionen.

Den stora frågan är varför vi måste uppmärksamma kanelbullens dag? Det finns ingen brist på kanelbullsbjudande under årets 52 veckor. Det kan realistiskt sett inte finnas många svenskar som är längre än sju minuter från en kanelbulle vilken sekund på dygnet som helst.

Ändå så rullar reklamen lögnaktigt på som att kanelballar är någonting som vi måste passa på att äta på kanelbullens dag. Som att det vore något exotiskt som vi måste prova på nu under dagen. Något som måste förbeställas för att det finns nu bara på fredag. Tänk om du missar det?

Men det är denna dag vi väljer att uppmärksamma. Den är markerad i almanackan. Besöker du en matvaruaffär imorgon är det tapetserat från golv till tak med kanelbullar. Man får ducka och slå sig fram för att undvika att en ramlar i kundvagnen.

Jag lovar att det finns dagar för världens alla maträtter, men inte är det någon som ramlar in på ICA och får en selleri uppkörd i arslet bara för att det är sellerins dag. Den har vi bekvämt glömt bort. Den har ta mig fan en hel månad ägnad till sig. Mars om jag inte missminner mig. Eller hur många känner du som någonsin sagt att de till exempel äter alldeles för mycket broccoli? “Åh, jag har slutat ha broccoli hemma för jag kan inte hålla mig” är en mening som ingen någonsin har hört.

Nu ska ni inte tro att jag är negativt inställd till kanelbullar bara för att jag inte kan äta dom när jag är på diet. Det är helt orelaterat.

Dra åt helvete. Sen ser vi fram emot ostbågens dag.