Hell’s kitchen är nog den bästa realityserien någonsin. Det är så enkelt upplägg att varenda land i världen skulle kunna göra sin egen dåliga kopia. Massa kockar tävlar om att få vara kock i en lyxrestaurang, när de gör bort sig skriker programledaren åt dom. Ungefär så enkelt är det.

Problemet är bara att det bara finns en enda Gordon Ramsay. Gordon Ramsay för er som inte vet det är likt Frankensteins monster skapad av en galen vetenskapsman genom att bygga ihop delar av de argaste männen i världshistorien. Resultatet är en tyrann med världsrekord i både ilska och svordomar. Folk tror att dinosaurierna utrotades av ett meteoritnedslag men det skulle lika gärna kunna vara så att en av dem brände en risotto och de fick smaka på Gordon Ramsays vrede. Det finns inget sätt att veta säkert.

Det är ett av de få programmen som Sverige skulle misslyckas med enbart på grund av programledaren. I svensk tv är det i vanliga fall deltagarnas fel att programmet är värdelöst. Exempelvis idol, där finns inte många finalister som är mer än poängen i ett skämt. Och det är ju helt enkelt för att Sverige är för litet och för dåligt för att få tag på bra deltagare.

Det enda problemet med Hell’s kitchen är att man måste ha förberett med mat att äta till programmet eftersom att man annars måste pausa för att gå ut i köket och laga mat. Jag har aldrig ätit beef wellington, scallops eller lobster risotto. Men jävlar vad sugen man blir.

Stämningsmusik: Tenacious D – Kielbasa