Igår fick jag mail angående insparken, det kändes helt sinnessjukt. Nu är det inte någon lek längre och det börjar faktiskt kännas jävligt nervöst. Jag känner mig som ett litet barn som funderar på om jag kommer få några kompisar eller inte. Tänk om ingen vill leka med mig? Tänk om flickorna retas eller om pojkarna upptäcker att mitt donkey-kong bara är en kopia?

Ojojoj. Nä jag trodde nog att jag skulle ha lärt känna alla som jag skulle lära känna vid det här laget och så går jag och försätter mig i en sån här situation än en gång, hur kunde det gå så snett? Jag tror jag får gå ner till hemköp imorgon och träna på att prata med människor utan att vara full, det känns som att det var minst ett halvår sen det hände sist.

Men om jag har tur kanske de tillåter alkohol på insparken, då kanske jag kan lura folk att jag är en vanlig människa.

Förebilden för alla studerande.

Stämningsmusik: War – Why Can’t We Be Friends