Jag avskyr politisk propaganda. Det är tydligen nu till och med omöjligt att vistas i min egen lägenhet utan att bli utsatt för den. När jag kom ut från toaletten i min lägenhet tidigare idag satt ett klistermärke på väggen med texten “gör Reinfeld arbetslös, innan du själv blir det”. Jag trodde det var en självklarhet att man inte sätter upp klistermärken i andra människors hus när man är på besök, men tydligen inte för alla.

Det första partiet som vill totalförbjuda valreklam får min röst direkt. Valreklam är ändå riktad mot folk som uppenbarligen egentligen är för dumma för att få rösta. Är man så lättpåverkad och ointresserad av politik att man går förbi en valaffisch och ser någonting som helt ändrar planerna på vilket parti man tänkt rösta på så kan man lika gärna gå till ett runkbås istället för ett röstbås.

Och alla kändisar som yttrar sig om vad jag ska rösta på kan också dra långt åt helvete. När jag blir känd kan jag också stå på barrikaderna med en megafon och skrika om solidaritet och sedan åka hem till min lyxvilla och vaska en flaska Dom pérignon framför pay-per-view-porren. Ifall jag ska lyssna på vad någon har att säga så ska det gärna vara någon som har någon sorts verklighetsförankring.

Och ifall nån mer hjärntvättad paltskalle med pärm och tom blick kommer fram till mig på stan så får vi jävlar i mig hoppas att jag har mitt hulkenserum på mig för annars får armén kallas in.

Ifall vi skulle ta alla pengar och all arbetskraft som läggs på valrörelsen och istället lägga den på välfärden skulle vi inte ens behöva bry oss om vem som vinner valet. Vi skulle kunna sänka skatterna med 30%, ha världens överlägset bästa välfärd, införa medborgarlön och skratta åt Norges oljepengar.

Dagens länk: http://valaffisch.se/wordpress/

Stämningsmusik: At The Drive-In – Rolodex Propaganda