Excuse me while I kiss the sky


Eftersom att jag senare i afton ska på en avskedsfest för en av mina gamla klasskompisar sitter jag och dricker whisky och lyssnar på musik som jag brukar göra innan fester. Jag drog igång lite Hendrix och började fundera på när han dog. Drog upp wikipedia och såg han dog den 18 september 1970, alltså för exakt 40 år sen.

Vad jag undrar är om kidsen idag har någon som helst aning om vem Jimi Hendrix var? Och kommer dom någon dag få reda på det? Finns det någon artist på billboardlistan idag som kommer lyssnas på om 40 år av någon som inte ens var påtänkt innan den artisten dog? Jag känner mig gammal eftersom att jag tror mig tillhöra den sista generation som upptäcker sån här fantastisk musik.

Det kanske är en åldersgrej som alla upplever, att det var bättre förr och att kidsen idag bara lyssnar på det som är nytt. Men jag tror ändå att jag på något sätt har rätt. Jag tror att den buffertzon av musikupplevelser som vi haft sen 60talet börjar krympa mer och mer. Innan Sverige satsade hårt på internet och blev ett av världens moderna länder om vi ser till IT så var vi ungefär 10 år efter alla andra, och kanske är det just på grund av att vi gått så snabbt framåt de sista 10-12 åren som gör att det känns som att vi lämnar det gamla bakom oss. Eller så är det för att jag är hyfsat berusad. Eller kanske för att jag faktiskt börjar bli en gammal gubbjävel?

Jag vet inte riktigt vad jag försöker komma fram till. Kanske är det att det är synd om 90 och 00-talisterna. Eller kanske handlar det här inlägget om att jag börjar acceptera min smygande åldersnojja genom att lura mig själv att jag åtminstone tillhör den generationen som fick uppskatta Hendrix? Hur som helst så skiter vi i vilket nu och drar igång are you experienced.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *