Ifall ändå Sverigedemokraterna kunde koncentrera sig på rätt folkslag hade de fått min röst direkt. Det finns nämligen ett speciellt folkslag som jag blir så gud förbannat irriterad på, som inte har någonting på Sveriges gator att göra, som borde skickas hem. Jag pratar om kvinnor med barnvagnar.

Det är någonting som går sönder i kvinnors hjärna när de föder barn som gör att de inte kan vistas bland människor. Det är en kombination av att alla de träffat de senaste halvåret varit fantastiskt trevliga och hjälpsamma, och ett storhetsvansinne av grövsta slag, ådraget av det faktum att de nu vet att de kan skapa eget liv. På grund av det här slutar alla regler gälla för kvinnor med barnvagn, i deras sinnen vet de att de är det viktigaste som någonsin hedrat trottoaren och att vi vanliga dödliga borde tacka dem på våra bara knän för att de kör på oss med sina barnvagnar.

I lördags åkte jag in till stan trots att jag var sjuk för att köpa en väldigt viktig bok inför tentan. Självklart hade någonting hänt så spårvagnen var ruskigt försenad, när jag kom fram var jag tvungen att springa från järntorget till olivedalsgatan för att hinna i tid. Hur som helst innebar det här också att spårvagnen var packad som en japansk tunnelbanevagn i rusningstid, det skulle inte gått att få in ett vykort mellan oss.

Men på varje stopp stod det någon kvinna som ändå skulle försöka pressa in sitt slagskepp till barnvagn i spårvagnen. Det var helt löjeväckande uppenbart att det var dödsdömt från början men alla skulle i alla fall försöka. Det kan vara för att de vet hur mycket man kan pressa någonting stort genom en liten öppning bara man vill. Hur som helst avslutades varje försök med en arg blick som uppenbart sa att vi alla borde gå av så att hon skulle rymmas med sin barnvagn.

Doing it right.

Sen när någon som faktiskt fått på sin barnvagn skulle av så började hon självklart inte röra sig mot utgången förrens vagnen hade stannat så vi fick hålla dörrarna öppna åt henne för att vagnen inte skulle börja åka igen. Men det gjorde ju ingenting, hon hade ju ingen som helst brådska. Själv satt jag där med stegrande panikstress och ville bara skrika KÖÖÖR FÖR HELVETE! PASSAR DET INTE ATT RÖRA SIG MOT UTGÅNGEN I TID SOM ALLA ANDRA MÄNNISKOR SÅ FÅR DU OCH DIN SKITUNGE FAN I MIG VARA KVAR! Hur som helst så hann jag till bokhandeln i alla fall, fast när jag andades lät det som att jag blåste upp en luftmadrass. Gött att springa typ tre hållplatset när man är sjuk.

Hur som helst är det här bara ett exempel på irriterande barnvagnsincidenter. Men man har ju annars vid otaliga tillfällen blivit påkörd av barnvagnar på trottoaren eller tvingats kasta sig åt sidan eftersom att vanlig promenadpraxis inte gäller när man har en barnvagn. Jag tror hellre att jag skulle utmana en spårvagn än en kvinna med barnvagn för det är större chans att spårvagnen skulle väja.

Och jag ska inte ens börja skriva om alla moderiktiga barnvagnar som fyller alla fik till bristningsgränsen nu när det är höst och alla nyblivna föräldrar känner att de absolut måste träffa varandra på café över en kopp rabarbergrädd och berätta hur speciell deras unge är. Man måste skaffa en Indiana Jones-piska och svinga sig fram för att kunna köpa en lunch-baguette och en kopp kaffe.

Och inte fan jobbar dom heller. Nä skicka hem packet.

Stämningsmusik: Muse – Plug In Baby