Det här inlägget är fruktansvärt ointressant. Jag räknar mest bara upp de saker som jag enligt vårt schema ska hinna med imorgon. Och så klagar jag. Det är skönt att klaga.

Imorgon har vi dagen avsatt för eget arbete. Så då ska jag åka till tingsrätten, hitta ett fall, begära ut förundersökningen, läsa in mig på den, gå på rättegång, intervjua lite olika människor och skriva en längre aktualitetstext om det, det ska vara inne på måndag.

Sen ska jag sätta mig med min grupp och bestämma vad vi ska göra vårat grävarbete om och skriva en synopsis till det, ett bra första steg är tydligen att göra en ordentlig sökning i Göteborgspostens arkiv. Det ska vara inlämnat på onsdag.

Sen ska jag sätta mig med min grupp, hitta en artikel som vi ska skriva om på sådant vis att den strider mot yttrandefriheten och förbereda en presentation av själva artikeln och hur vi ska påvisa vad som är brottsligt med artikeln och även plädera för varför dessa trots allt är försvarliga att publicera.

Sen att min grupp för tillfället bara består av två människor istället för fyra gör bara utmaningen roligare.

Den som lagt upp schemat tycker i alla fall att jag ska göra det under de åtta timmarna imorgon. Ja det och läsa kurslitteraturen också så klart. För annars har vi schemalagd undervisning från nio till fyra varje dag. Jag har en teori om att den som lagt upp schemat antingen har väldigt dålig tidsuppfattning eller problem till att räkna till 40h i veckan.

Själv har jag taktiskt hoppat över föreläsningar så jag har redan läst in mig på ett fall, varit på rättegången och intervjuat människor. Men poängen är att det för min grupp är fysiskt omöjligt att följa schemat. Andra grupper har inlämning av rättegångsarbetet om drygt två veckor, så dom har det lite lättare.

Nu ska jag argsova lite och sen kanske börja göra lite skolarbete.

Uppdatering: Såja, efter lite argsovning känns allt lite bättre. Nu kör vi.

Stämningsmusik: Jay-Z – 99 Problems