Idag tränades det som aldrig förut. Efter föreläsningen gick jag med bestämda steg till sportlife. Mitt träningskort låg hemma så istället för att dra kortet sparkade jag in dörren och råmade att nu är jag här. En anställd kom och frågade vad det var frågan om, jag besvarade frågan genom att sänka honom med en rak höger. Det är viktigt att spöa någon första dagen så att man inte blir någons bitch.

Jag bytte om till enbart shorts. Jag har ännu inte hittat ett linne eller t-shirt som inte bara går i bitar så fort jag spänner mina hulkenmuskler. När dörren till omklädningsrummet slog igen kände jag direkt hur kvinnornas blickar drogs till mig. De såg ut som rådjur i strålkastarljus och jag kände genast hur luftfuktigheten ökade markant. Mina ögon är här uppe sa jag innan jag förflyttade mina stenhårda glasskuleskinkor in till konditionsrummet.

Tyvärr var inte utrustningen anpassad till en man med lika gudomlig fysik som mig. Varken crosstrainer eller löpband kunde erbjuda nog motstånd för att min puls skulle gå över 50 slag i minuten så jag gick över till vikterna utan att jag var tillräckligt uppvärmd. Oturligt nog blev det fiasko vid vikterna också. Jag hann bara köra några futtiga set i bänkpressen innan rutorna brast av mina träningsvrål. De bände sig bara rakt ut och gick i tusen bitar.

Det hade inte gjort någonting i vanliga fall. Men eftersom att uppvärmningen gick åt helvete hade jag inte fått upp någon värme så jag beslöt mig för att avbryta. Man vill ju inte bli förkyld. Och så behöver man ju inte slita ut sig helt första passet heller.

Stämningsmusik: Various Artists – The Incredible Hulk