Idag åkte jag in till människobyn för ett möte och träning. Tycker faktiskt att det går framåt med träningen. Jag känner mig fortfarande lite som ett sånt där luftskepp som måste tvätta sig med en trasa på en pinne när jag jobbar på där bredvid alla normala människor. Men det känns helt klart som att jag orkar mycket mer redan efter en dryg vecka.

Jag är osäker på om det faktiskt är någon egentlig skillnad mer än att jag börjar vänja mig vid att det är jobbigt så att jag inte börjar gråta efter fem minuter, men nu klarar jag i alla fall en halvtimma på crosstrainern och 20 minuter på löpbandet utan någon paus. Visst, mina tår domnar bort, min puls snittar 175 och när jag går till omklädningsrummet efteråt känner jag mig full. Men jag klarar av det, och har jag inte fått en hjärtattack än så är det nog lugnt.

Stämningsmusik: Bruce Springsteen & The E Street Band – Born To Run