Resultatet av dagens shopping blev

  • Tre t-shirts
  • En skjorta
  • En stickad tröja
  • Ett par Jeans
  • Ett par pyjamasbyxor
  • Ett par träningsbyxor
  • Två par skor
  • En keps

Det gick förhållandesvis smärtfritt tills jag var tvungen att prova ett par jeans på Cubus för att se om de skulle passa min slanka men samtidigt ytterst kraftfulla fysik. Där rådde totalt kaos. Skylten sa att man som mest fick ta med tre plagg men jag var ensam om att inte ha tresiffrigt mängd plagg i famnen. Av någon anledning verkade det inte vara nog heller för det gick människor med nya plagg till alla som var inne.

Hälften av båsen kom ingen ut ur under de 20-30 minuter jag stod i kö. Min teori är att de helt enkelt är bofasta där. Kanske jobbar de med att prova kläder? Vem vet? När det äntligen blev min tur gick jag i alla fall förbi ett av dom och jag kan svära på att jag hörde en tv-stå på och någon som spolade i en toalett.

Väl inne i mitt provrum möttes jag av en förskräcklig syn. Det var helt uppenbart att jag vandrat in i något rovdjurs lya. Det eller någon pervers seriemördares dödsrum. Det var som ett näste byggt av damunderkläder, blusar och jeggings. Troligtvis från de hundratal offer som mist sitt liv där inne. Jag stod knähögt i brösthållare och kämpade frenetiskt för att få av mina jeans och långkalsonger så snabbt som möjligt för att hinna prova de plagg jag valt ut för att inte bli dess nästa offer när psykopaten återvände.

Jag hade fortfarande bara ett ben i mina jeans när jag ramlade ut genom dörren. Anfådd, kallsvettig och vit i ansiktet rusade jag till kassan och sa åt kassörskan att de måste varna de bofasta i omklädningskvarteret att det går en mördare lös. Hon tog genast upp telefonen och ringde securitas och sa att det var en dåre lös på cubus och att de måste komma omedelbart. Jag drog på mig det andra benet av jeansen, knäppte gylfen, betalade och gick innan vakten anlände. Jag hade ju fler ställen att gå till.

Stämningsmusik: Nick Cave & The Bad Seeds – The Curse Of Millhaven