Någonstans kring Västerås satt jag på tåget i grodan ro och kollade serier på min laptop när en man gick på tåget. Han talade högre än någon jag träffat tidigare. Han måste även tränat upp sig för att kunna prata samtidigt som han andas inåt utan att låta annorlunda eftersom att det inte blev en millisekunds paus på hans vrålande under resten av resan. Jag hade inte blivit förvånad om allt var en inspelning och han egentligen stod och höll upp en bergsprängare som någon perverterad tribut till Say anything. Och större delen av tiden pratade han alltså om sin onepiece som var så förbannat skön. Eftersom att jag är svensk sa jag ingenting, men jag knöt min näve så hårt jag kunde i fickan.

Sen anlände vi till Stockholm och vad ser jag när jag ställer mig upp för att lämna tåget? Jag ser att dåren har på sig sin jävla one-piece. Han hade alltså på sig en sån här:

Hur kan det vara lagligt att se ut så bland folk? Det är ju för i helvete likställt med att gå på tåget med en morgonrock, eller bara kalsonger, med y-front. Är det konstigt att missnöjespartierna blomstrar när Sverige är så åt helvete att det här accepteras? När jag kommer hem ska jag grunka till Emperor of the north,

Shack for president