En skiva om dagen

Jag har börjat lyssna på minst en ny skiva om dagen. Spotify var ju mitt sätt att hitta ny musik så jag var tvungen att komma på någonting nytt. Då råkade jag snubbla över en lista med musik på reddit som verkade intressant. Det finns mycket på den listan jag gillar, men också väldigt mycket jag inte hört, eller i alla fall skivor jag inte hört från början till slut. Så från och med i fredags har jag gått ut i skogen och lyssnat på en ny skiva varje dag.

Det här har ju flera fördelar. För det första hittar jag ny musik, vilket jag tycker är väldigt kul. Samtidigt så hinner jag gå ungefär fem kilometer i skogen under en skiva. Motion och frisk luft skulle jag behöva mer av. Folk kanske inte har märkt det men jag lider av lätt övervikt.

Jag gillar att vara ute och gå men det krävs ändå någon slags motivation. Till slut så tänker man ändå att äh, jag trivs bättre här, där jag kan sitta vid datorn och lukta på blommorna. Så jag tänker att jag kommer vilja gå ut och gå för att lyssna på dagens skiva, och jag kommer vilja lyssna på dagens skiva så jag kan gå ut och gå.

Dessutom har jag startat en liten blogg där jag skriver några okvalificerade och ej särskilt journalistiskt genomtänkta rader om skivan jag lyssnat på. Om allt går enligt planerna borde den alltså uppdateras minst en gång om dagen.

http://enskivaomdagen.wordpress.com/

Förr i tiden gick man också ut i naturen och lyssnade på musik

2 Replies to “En skiva om dagen”

  1. När jag går ut i skogen brukar jag bara lyssna på ljudet från naturen. Fåglarnas sånger, vindens sus bland träden och lätena från vilda djur. Det är musik för mig. Ett mäktigt album som aldrig tar slut och som aldrig låter likadant hur många gånger man än lyssnar på det.

    Jag brukar föreställa mig att jag är en druid sprungen ur dom höga fjällen och sänd ner hit för att vårda den uråldriga skogen. Jag talar med träden, sjunger med fåglarna och dansar med vinden. När vildmarken ropar så är det min plikt att svara dess kall.

  2. Själv brukar jag se mig själv som en illvillig grävling när jag spatserar omkring efter skogsstigarna. “Kolla på mig, ser det ut som att jag bryr mig? Morr, fräs, raawr”, brukar jag tänka. Och även säga ifall ingen är i närheten.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *