Mitt läsarantal har sjunkt kraftigt den senaste månaden när jag inte bloggat. Jag som trodde jag skulle kunna leva på räntan utan att göra ett skit. Men det var tydligen för mycket begärt!

Inte heller har det kommit någon namninsamling för nya inlägg eller ens ett tårdrypande telefonsamtal halv fyra en lördagnatt från någon ungmö som vill att jag ska blogga. Saknad av ingen, det är förjävligt.

Jag vägrar hur som helst skriva att jag ska skärpa mig och blogga mer. Då får jag en massa press på mig att jag ska ha någonting att säga. Tror det är därför jag börjat twittra mycket. På Twitter krävs inte mer substans än en sån där vit hundbajskorv. Man behöver inte ha någonting vettigt alls att säga. Det känns tryggt.

Jag tror jag måste behandla bloggen på samma sätt i framtiden. Jag tar mig själv på för stort allvar nu för tiden. Jag är ju en resande journalist nyss hemkommen från Frankrike. På måndag åker jag till Oslo. Jag måste ju skriva någonting som folk faktiskt vill läsa. Jag måste skriva det utan stvafel och korrekt meningsuppbyggnad, vad ska annars folk tro?

Nej, från och med nu ska jag skriva riktig skit.