Hur jag tänker mig min framtid som frilansande journalist.

En stark odör av fimp har letat sig in i Håkans högra näsborre. Den vänstra är än så länge beskonad eftersom att den sitter hårt fastkilad mellan ett skrivbord av ek och hans stora runda huvud. När Håkan slår upp ögonen är källan till stanken det första han ser. Hans mun är vidöppen och torr som ett bomullsfält men den slocknade cigaretten håller ett krampaktigt tag i hans överläpp.

I ett försök att sätta sig upprätt ramlar han nästan av stolen när han märker att ansiktet klistrats fast mot den blanka ekskivan men efter ett djupt andetag och ett mer kontrollerat försök sitter han åter igen upprätt precis som han gjort kvällen innan. Hans fortfarande lätt berusade ögon söker av omgivningarna för att bestämma var han egentligen är.

– Jag har sovit på kontoret igen, konstaterar Håkan tyst för sig själv.

På skrivbordet finns en stor fläck Sambuca, ett antal brännmärken och två shotglas med spelkortsmotiv. Vem kan ha varit här igår kväll, undrar Håkan och lyckas precis hålla tillbaks en kväljning. Baksmällar vrålar honom i ansiktet som en skräckslagen åsna när han slår bort det gula gardintyget från fönstret. Solen bränner honom i ögonen som en lödkolv och hans rosslande hals förvandlar hans reflexmässiga skrik till en kaskad av rökhosta som avslöjar den demoniska huvudvärk som han hittills knappt känt av. Utanför fönstret är staden full av liv, innanför fönstret finns en man med långt gångna planer på att ta sitt.

Håkan snubblar bort till skrivbordet och häller upp tre fingrar kroppsvarm whiskey ifrån den halvtomma flaskan Lord Calvert han har i sin innerficka. Glasets botten är redan från början täckt av en svart sörja av okänt ursprung. En inspektion av flaskan visar att det egentligen inte är något att spara på men lägger ändå tillbaks flaskan där han tog den med motiveringen att han måste ju kunna köra också.

Tre starka knackningar på dörrens glasruta dödar alla förhoppningar om att det här kan utvecklas till en bra dag. Senast Håkan skrev en artikel för ett seriöst magasin var för över ett år sedan. Han har överlevt på att skriva mjukpornografiska fiktiva artiklar till en förvisso rikskänd herrtidning, men med skrattretande lön som är precis nog för att hålla lånehajarna borta. En knackning på dörren kan enligt Håkans erfarenhet som bäst innebära ett besök från Jehovas vittnen.

Kom in, väser Håkan och vilar handen på revolvern innanför byxlinningen. Istället för två män med kristet utseende och tvivelaktig trovärdhet stegar en blondin in på kontoret. Hennes ben är så långa att det bara behövs ett enda kliv innan hon befinner sig på andra sidan skrivbordet.

– Jag har hört att du är en man som kan få artiklar skrivna. Jag har också hört att du inte räds för att ta till okonventionella metoder.

Kvinnans fantastiska hylla slogs med hennes ansikte om Håkans uppmärksamhet. Inte sedan Frazier mot Ali hade en så spännande match utspelats och precis som i Frazier mot Ali var det en syn som folk skulle tala om i åratal. Under de första tio sekunderna verkade det som att hennes skvalpande juver var på väg att vinna. Men efter vad som kändes som det svåraste beslutet Håkan tagit sen han föddes låste han blicken på hennes ögon.

– Det beror på. Betalar fröken enligt Svenska Journalistförbundets rekommendationer för frilansare? För det priset är jag inte rädd för att smutsa ner mina händer.

Under de tio sekunder som Håkan demonstrativt håller upp sina händer blir det smärtsamt uppenbart för alla som deltar i samtalet att liknelsen fungerar dåligt när man har en kroppslig hygien som skulle få en svartråtta att bli illa till mods. Blondinen öppnar till slut munnen och bryter den pinsamma tystnaden.

-Min arbetsgivare har anledning att tro att allt inte står rätt till i bostadsbranschen i Göteborg. Vi har gjort många försök att få ut offentliga handlingar från Poseidon AB, helt utan resultat. De är ett kommunalt bolag och måste enligt offentlighetsprincipen lämna ut handlingar inom skälig tid. Den tiden har gått ut för länge sen och det är dags att sätta hårt mot hårt. Vi vill att du utför en “aggressiv intervju” med deras diarieansvarige. Pengar är inget problem, vi är beredda att betala för en veckas arbete, enligt rekommendationen.

– Jag har en dålig känsla inför det här. Men ni har en deal, fröken.. jag fick aldrig ditt namn.

– Ni kan kalla mig Janne.

Dörren slår igen och bombnedslaget är borta lika kvickt som hon kom in. Håkan undrar för ett par sekunder om det bara är delirium som spökar men kvar efter kvinnan hänger en svag doft av chanel no.5 som sakta försvinner bakom den kraftfulla odören av cigarettrök och billig whiskey. Det här kommer sluta illa, tänker Håkan och sveper i sig det som finns kvar i glaset.

Håkan Öberg, private investigative journalist, kastar på sig blottarrocken och klappar sig på fickorna för att försäkra sig om att nycklarna och anteckningsblocket ligger där de ska. Nu ska här skapas rubriker.