Min far litar uppenbarligen inte på att en 29årig karl kan köra bil. “Backa in på min bil när du åker” brukar det låta. Javisst tänker jag. Jag ska komma ihåg att gasa med högern och starta på ettan också. Men nog fan kan han skicka iväg mig runt berget i en obesiktad Toyota Camry från 88 när det är oplogat och det tar under bilen hela jävla vägen. Jag var ett fitthår ifrån att fastna fem kilometer hemifrån i vildmarken utan mobiltäckning och löparskor. Tydligen var jag idiot som inte vände i den ospårade djupsnön på någon av de många vändplatserna. Sen är jag en jävla idiot för att jag parkerade så att det ska vara smidigt att kabla igång den, för det var inte nog nära väggen och det fanns tydligen en till batteriladdare. Men då ska vi inte tala hur förbannat blåst jag är för att jag inte vet var han har förlängningssladden och frågar om det.

Det är så skönt att vara hemma och känna sig riktigt omtyckt.