Jag har nu bantat sen början av september. Det går riktigt bra faktiskt. Men vissa dagar så fuskar jag så klart och äter någonting onyttigt för att ha någon slags glädjekälla i självsvältens mörker.

Jag försöker oftast att inte gå helt bananas och istället sätta någon slags gräns på galenskapen. Men det är djävulen säkert inte lätt.

Ska man köpa sig en chipspåse så kan man då glömma att handla på den på en vanlig affär. Man kan då ge sig fan på att det inte finns en normal 200-gramspåse så långt ögat når. Minst 300 gram får man räkna med. Ifall man inte åker till en bensinstation och köper en 200-grammare, men då får man ju också vara beredd att ta ett telefonlån med huset som säkerhet för att ha råd med Statoilpriser.

Vet ni förresten hur många kalorier det är i en portion chips? Jag la märke till det efter en halvtimmas stirrningstävling med en chipshylla för någon vecka sedan. Det är bara 156 kalorier. En portion chips är nämligen bara 30 gram enligt OLW. Få se då, hur många blir vi ikväll? 10? Ja men då räcker det ju med en 300-gramspåse som vi kan dela på! Den frasen skulle man kunna ha som en hemlig kod för det har aldrig en människa sagt i verkliga livet.

chips

Det måste vara den största lögnen i mänsklighetens historia. Ni vet de där pyttesmå chipspåsarna som det är så lite i att man kan råka inhalera dom av misstag om man andas lite kraftigt? De är 40 gram, långt mer än en portion.

Nu vet jag inte vem det är som bestämmer på OLW, men jag kan meddela att en påse är en normal portion. Om man inte köper två påsar samtidigt, då är två påsar en normal portion. I en situation med obegränsad mängd chips så räknar man att en portion är mängden chips man äter innan man börjar må illa, plus tio-femton nävar till. Därför hade det varit önskvärt med lite mindre påsar.

menu-11

Nyligen våndades jag i ett par timmar över om jag skulle välja skrovmål eller pizza som veckans fuskmat. Bestämde mig för burgare och planen var då att köpa ett vanligt enkelt jävla skrovmål utan smältost, plusmeny eller annan skit. Självklart är det första jag får höra att superskrov är billigare än ett vanligt, för det är dagens.

Jag blev så irriterad och ställd att jag höll på att få nån slags psykos.

Ska det vara så jävla svårt att inte vara ett grisfetto som vräker i sig kalorier för fem dagar framåt varenda gång man vill ha någonting gott? Är det inte nog att naturen gjort att allting som smakar skit är nyttigt och allt som gör livet värt att leva skulle döda en på ett par år? Ska vi verkligen som samhälle förstöra det ännu mer genom att göra så att man måste vara en ekonomisk idiot varenda gång man vill unna sig nånting utan att för den delen gå all in på svineriet?

 

Dagens mål är alltid störst och billigast. Vill man köpa en chokladkaka så kan man ge sig fan på att den minsta kostar en arm och ett ben, och att den dubbelt större bara kostar tre kronor mer. Ifall man nu inte får två chokladkakor för priset av en så att man dessutom måste stå som en idiot i kassan och förklara att man hellre betalar samma pris för bara en. Ska man behöva köpa minst “tio portioner” chips på ICA?

Jag skulle vilja se grönsaker fungera på samma sätt. “Jo nej tyvärr, vi har bara dom här vitkålshuvudena i fempack. 10 kilo är det minsta du kan köpa. Duger inte det så är du välkommen att dra åt helvete.”

Sprit får ingen mängdrabatt, så hur kan det vara lämpligt att detta knark gjort av salt, fett och socker som dödar tusentals varje år och för många betyder ett liv av skam, depression, ensamhet och otaliga fysiska åkommor ska vara snudd på omöjligt att bara köpa litegrann av? Inte är det konstigt att fattiga är fetare än andra. 50 procent av vuxna män är överviktiga eller feta! Vad är det för jävla skitvärld vi lever i?!

 

Allt det hann jag tänka innan jag kvicknade till och svarade att “Nej jag vill bara ha ett vanligt skrovmål”, till kvinnan på grillen.

Att det ska vara så svårt.