Efter Lotta Grönings krönika i Expressen om norrländsk självständighet har ledarskribenterna snubblat över varandra för att berätta varför diskussionen är helt oviktig, förlöjligar debatten eller tar uppmärksamhet från de viktiga frågorna. Även om jag nu jobbat på tidning i ett par år och vet hur ledarsidorna fungerar vid det här laget är det lite förvånande att det mottagits med sådant förakt.

De säger att det viktiga är att fördelningen av resurser blir rättvis och att Norrland ska få bra förutsättningar och satsningar för en levande landsbygd. Att prata om självständighet bara är svammel och fjanteri.

Ja det vore väl kul med rättvisa, men om inte det händer då? Om vi till exempel börjar vid tidernas begynnelse och ser hur det sett ut därifrån till idag och märker att det inte hänt någonting? Om vi bara ser likgiltighet, miljöförstöring, centralisering och en ström av pengar och flyttbussar från Norrbotten till “Stockholm”? Det missnöje som uppstått och som nu får lite uppmärksamhet är inte skilt från frågorna om fördelningen av resurser, det är ett resultat av dess fullständiga misslyckande.

Ledarskribenterna på redaktionerna i kuststäderna är sällan några goda talesmän för glesbygden. De tror att latituden på deras arbetsplats ger dem mandat att tala för de som faktiskt bor på landet trots att de egentligen är kvasistockholmare. Att det börjar snöa ungefär samtidigt i Vidsel och Luleå varje år betyder det inte att förutsättningarna för att bo där är de samma. Kan man ta bussen till jobbet kan man troligtvis inte titulera sig som delaktig i diskussionen.

Hur hoppfull ska man förväntas vara när posten, polisstationen, distriktsmottagningen, bensinstationen, affärerna och slutligen skolan försvunnit? När man tio riksdagsval i rad fått läsa att den nya regeringen kommer ta landsbygdens frågor på allvar men när man sen ser sig omkring ser man en tom by utan grundläggande service.

Inte är det så konstigt att folk ger upp att prata om rättvis fördelning, det är väl beprövat vid det här laget.

Har man då inte har något bättre att säga om missnöjet än centralortsversionen av “lilla gumman då” så behöver man faktiskt inte säga någonting alls.

Man måste få vara förbannad ibland också.

skogar som dör, fabriker som stängs
när hoppet sinar, norrland hängs

norrland
var det allt vi fick?
norrland
det vi har kvar…

mörkret förlamar, fördelningen sviktar
mot sveriges hjärta, pistolen siktar