Man kan ju bara testa lite – eller?

Det sägs att man i varje medelstor stad skulle kunna hitta personal att driva ett koncentrationsläger under förintelsen och att man i varje medelstor LCHF-grupp kan hitta initiativtagarna.

Folk som börjar med LCHF har nämligen tendensen att se det som en slutgiltig lösning att utrota kolhydrater ur kostcirkeln. Hur vet du att någon börjat med LCHF? Det vet du för att de berättar det för dig. Precis som Crossfit med andra ord. Det är som att fanatikerna pratar om deras duktiga barn och försvarar också dieten som om det bokstavligen vore deras barn. Någonsin provat att säga att du inte gillar LCHF-mat? Att du tycker att det är bättre att räkna kalorier eller valfri annan diet? Det är som att de tar det personligt, som en skymf, som att man sagt att deras barn inte duger.

I veckan har jag testat lite LCHF igen, och bekräftar därmed min teori om att de som börjar med LCHF måste berätta om det. Jag trodde dock inte att jag på så kort tid skulle gå ner mig så djupt i missbruket. Tidigare idag kom jag på mig själv med att lägga ut en bild på instagram på LCHF-mat jag lagat med en kort beskrivning av hur jag hade gjort den. Hur kunde det går så illa?

2016-09-15-13-07-21

Snart är jag också medlem i LCHF-grupperna på Facebook och fiskar efter ryggdunkar och skäller ut folk som inte tolkar de heliga LCHF-texterna på precis samma sätt som mig själv. En som jag tittat lite på hade 20 paragrafer i regelboken och 2200 tecken om vilken sorts LCHF som gruppen gillar. En av reglerna är att frukt inte får finnas med på bilder som läggs upp och såna inlägg kommer tas bort, för det är inte LCHF.

Jag kommer börja vara sur om jag blir bjuden på mat utan ett LCHF-alternativ, ge improviserade föreläsningar i tid och otid om hur socker är den bokstavliga djävulen och prata om hur lågt gi-värde rödvin har i jämförelse med öl.

Är det så här heroinister känner sig när de upptäcker att de råkat hamna i ett beroende. Man börjar ta lite LCHF hemma på fritiden för skojs skull och testa lite, man märker inte ens att man är fast. En dag står man bara där och rotar igenom kyldisken och vänder på varenda förpackning för att se så att tillverkaren inte smugit ner några extra kolhydrater i Jokkmokkskorven. Det är nämligen vanligt att man smyger ner lite onödigt socker i halvfabrikat.. ni ser? Det är kört för mig. Jag har redan börjat.

Tyvärr så har LCHF:are svårt att få hjälp, det är nämligen inte olagligt att vara odräglig så polisen står maktlös i den här frågan och LCHF:are är inte kända för sin villighet att söka hjälp på egen hand. Så jag ber er att minnas mig för den jag var och inte det jag blev.

 

Nä men för att vara seriös så får man väl se. Senast jag testade någonting liknande så blev jag sjukt less på det efter bara ett tag. Men då kan jag i alla fall se fram emot den gigantiska godispåsen jag kommer att vräka i mig när jag väl bryter ihop, det kommer bli gott. Kände bara att jag inte pallade med att köra mina vanliga måltidsersättningar när jag varit hemma med trasig axel. Charmen försvinner som när man har all tid i världen att laga mat och sitter uttråkad och väntar på att bli bra igen.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *