Första riktiga dagen här nere är avklarad. Hittills måste jag säga att det faktiskt är jävligt schysst att resa ensam. Var lite osäker innan jag åkte om det var dumt och tragiskt eller en kul grej. Det blir så klart väldigt annorlunda, men än så länge är det faktiskt väldigt skönt att inte behöva anpassa en sekund till var någon annan tycker och tänker om saker. Enda problemet är att jag tror att jag kommer vara kritvit i en rand över flintskallen där hörlurarna går. Nästa gång tar jag med någon/några, men det känns bra att ensamutforska lite. Tror inte det är sista gången jag är hit. PT-lägenheten är faktiskt fantastiskt fin.

IMG_0251

Förmiddagen spenderades med att utforska strandpromenaden österut. I stort kan jag konstatera att strandpromenaden är exakt likadan överallt. Ett gäng med solstolar, en restaurang som främst säljer skaldjur och fisk på strandsidan och ett hotell eller kiosk på andra sidan. Det är väldigt trevligt, men om man inte gillar att promenera så kan man lika gärna stå kvar på samma ställe. Det blev mer intressant när jag kom till hamnområdet där arkitekturen ändras 100 procent. Det var även ett stort triathlon som pågick där de kryssade mellan oss blekfeta svettiga turister på gatorna.

IMG_0266

IMG_0274

Sen blev det lunch. Det är just här, vid måltiderna, som jag känner att det hade varit trevligt att vara med någon. Det är omöjligt att bestämma själv var jag ska äta. Och det är så svårt att förstå restaurangkulturen när man just kommit till ett ställe. I dag hittade jag till slut något slags steakhouse för lunchen. Ska jag bara sätta mig? Ska jag prata med någon först? Beställer jag i baren? Betalar jag i baren? Man fattar ingenting och har man sällskap så spelar det  mindre roll. Själv gick jag in och frågade som årets mest svagbegåvade människa om de serverar mat. Hade lika gärna kunnat gå in på shell och fråga om de säljer bensin.

Aja. En burgare, som inte var en burgare utan en mör grillad köttbit mellan två hamburgerbröd blev det till lunch. Riktigt gött. Och ett par pils på det då.

IMG_0257

Eftermiddagen spenderades på stranden. Har bränt mig på fötterna, för inte fan tänker jag på att smörja in fötterna. De har inte sett sol sen sommaren 2006. Köpte Kafkas processen på Arlanda så att jag har något att läsa. Det är dock distraherande med alla skvalpande spenar och stringarslen på stranden. Ska väl sägas att en betydande andel av stranden består av åldringar, varav männen verkar jobba hårt på att tränga ner gubbkuken i de minsta speedos de kan hitta. Men som Lars von Trier säger i slutet av Riget så får man ta det gode med det onde. Hur som haver kändes processen otroligt tungläst för att vara en bok på under 300 sidor med den här blandningen av himmel och helvete dansandes framför en stackars blyg och oskuldsfull norrbottnings ögon. Vad ska man göra? I slutet av dagen är Josef K:s öde bara så pass intressant i jämförelse med en söderhavsgudinnas arsle. Jag ser på åldringarna och undrar om jag själv kommer vara så pass obrydd att jag glider omkring och visar min svullna överkropp som gud och tusen chipspåsar har skapat utan att bry mig i slutet av veckan.

Middag blev i alla fall 350 gram blodigt grillat entrecote med bea som jag inhalerade på ett par sekunder som den gris jag är. Förbannat gott var det.

mde

Nu sitter jag på ballen med Billy Joels Pianos Man i lurarna och har bidragit med en kork till väggen.

mde

Planerar morgondagens tur in till centrala Malaga. Picassomuseumet ska besökas, finns några andra museum, nån katedral, och det kan fort bli nån pils också.

Sidequest för imorgon är att se om det går att köpa en billig gitarr någonstans. En billig dålig nylonsträngad är ju bara 500 spänn i Sverige. Och man tycker en billig spansk gitarr i spanien borde vara enkel att få tag i. Det känns som slöseri att inte ha en gitarr på en sån här fantastisk balkong.