Längtar efter snö

Efter 35 år av inget annat än avgrundsdjupt förakt för vintern och allt som den för med sig så har jag till slut gett upp kampen. Hur mycket jag än gormar, hur mycket jag än våndas, hur mycket jag än ignorerar den så kommer den till slut ändå. Inför förra vintern gjorde jag ett sista krafttag och skaffade persienner för att slippa se djävulskapet, men det visar sig ju att man till slut måste utomhus ändå för att handla mat och vara på jobbet. Man hade kunnat tro att vi 2018 borde ha teknologin att avskaffa vintern helt och hållet, men det verkar som att den politiska viljan inte finns där. När vi står och skrapar rutorna på mornarna så tjorvar de på om regeringsbildning och annat oviktigt. Fy fan säger jag bara.

Så något måste förändras. Jag behöver ett intresse specifikt bundet till vintern. I våras funderade jag på att köpa skidor, men jag tror jag känner mig själv alldeles för väl, för jag köpte aldrig några. Förvisso är det nyttigt och bra för kroppen med motion. Men att göra sportiga saker som är bra och nyttiga för kroppen har väl aldrig varit mitt signum. Ingen har någonsin dragit ihop ett bandylag och sagt “fan hör med Håkan, han är säkert med”.

Pimpelfisket har fått några tappra försök de två senaste vintrarna. Det har resulterat i exakt noll stycken fiskar trots ett antal fiskepremiärer och försök på både vanliga sjöar och inplanterade sjöar. De som läst mitt inlägg Pimpelbluffen vet att jag listat ut att allt bara är en konspiration och att fiskarna flyttar söderut under vintern.

Nej något mer behövdes. Plötsligt slog det mig att jag för första gången i mitt liv faktiskt är en vuxen man med ett fast jobb. Det finns ingenting som hindrar mig från att köpa en skoter. Det är så här det blir när man pluggat halva livet. Trots att jag är 35 så är jag som ett jävla barn som tänker att jag måste fråga någon om lov och inte har råd med saker. Efter ett par månaders forskning och punktmarkering av blocket så åkte jag och hämtade min PRO RMK för ett par veckor sedan. Det var som att en tyngd omedelbart lättade från mina axlar. All ångest inför vintern försvann direkt. Min plan verkar ha fungerat.

Men det var ett svårt beslut. Det här är ju ett helt nytt liv för mig. Jag vet fortfarande inte om jag klarar av den omfattande personlighetsförändringen som krävs för att jag ska bli en riktig skotermänniska. Jag måste börja ha såna här snabba sportiga spegelglasögon och konstiga jackor med färgglada ränder och skoterloggor. Jag måste lära mig dra en massa dassiga skoterskämt. “Helvete har du högre ruta än kammar? Hur gammal är du egentligen”, ska jag säga samtidigt som jag slår blåmärken på knäna och skrattar så att det dånar över kullarna som Hia Hia Häxan i Bamse. Jag måste lära mig alla nya taggar på instagram som #braap, och byta profilbild till skotern på Facebook. Det kändes ju också jävligt rimligt att behöva ta förarbevis för skoter vid 35 när man haft körkort sen man var 18. Tror jag hade kunnat läsa in den där broschyren på egen hand utan att betala 3700 kronor och bränna en semesterdag.

Jaja. Nu återstår bara “uppkörningen” och en kväll med ursinnig shopping av skoteroverall, skoterskor, hjälm, glasögon, handskar, packväska, spade, rem, såg och allt annat jag kan behöva på black friday.

Sen är det jävla säkert dags för snön att komma. Fast man kan väl ge sig fan på att det blir första snöfria året i Norrbotten bara därför. Fy fan.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *