Espada los sopranos

Tillbaka i Torremolinos efter en lång och mödosam resa. Tänkte att det kanske är fördelaktigt med mänsklig kontakt och gemenskap så jag tog beslutet att den här gången skulle jag inte åka själv. Men jag är osäker på om det mänsklighetens avskräde som jag lyckats locka till mig kommer att hålla måttet under hela resan. Jag känner redan nu fröet till ett växande förakt mot mina resekamrater.

Resan inleddes på midsommarafton i en storm av blixt, regn och djävulskap. När tåget stod stilla i Älvsbyn fick vi möjlighet att fylla på ölmagen med midsommaraftonens tolfte och trettonde öl. När gamle gode Jim Beam sedan tittade förbi en sväng i våran kupé är det väldigt oklart vad som hände, men jag konstaterar att jag för en gångs skulle kunde sova ganska gott på tåget.

Tyvärr så kom vi ganska tidigt till Arlanda så resten av resan kommer att finansieras med SMS lån. Ölen på Arlanda kostar nämligen i runda slängar runt 3500 kronor per styck. Förhoppningen var att få valuta för pengarna på flyget och att jag kunde sova lika gott där som när gamle Jim kom fram i tågkupén.

Planen var fulländad när jag lyckades svimma av i flygstolen efter bara en kvart. Men det blev en kort lur då resesällskapet väckte mig för att tränga sig förbi.

En sådan oförrätt kommer jag inte att glömma i första taget. Visst hade jag kanske kunnat somna om om jag inte blivit så upptagen med att detaljplanera vilka ”olyckor” som kan komma att hända med den här mannen under vår vistelse. Man väcker inte folk som lyckats somna på flyget om man så måste kissa ner sig.

På tisdag har vi bokat fiske på medelhavet. Risken är överhängande för att det blir hans sista fisketur.

Det blev i varje fall en tripp till supermercadonan när vi kom hit för att köpa allt vi kommer behöva under veckan. Oliver, brödpinnar, ost, lufttorkad skinka, gin, öl, whiskey, tonic och en del bubbel. Sånt man behöver i Spanien. Sedan blev det en San Miguel och stekt svärdfisk med vitlök på områdets egna restaurang. Väldigt smarrigt. Tror jag får plantera in lite svärdfisk i Nästräsk när jag kommer hem.

Livet känns inte sådär jättedåligt nu får jag väl erkänna. Trots att man är mer död än levande efter resan.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *