I morse vaknade jag klockan tre av ljudet som min telefon avger när man kastar den i golvet. Började med att stretcha lite genom att halka på min resväska som fortfarande ligger på golvet. När jag kom ut ur mitt rum märkte jag att Gustav inte hade gått och lagt sig än och han frågade vad jag höll på med där inne. 04:18 kändes just då som en alldeles fantastisk tid att börja jobba. Helt ärligt så är det faktiskt rätt skönt. Det är inte en käft ute på vägarna och när jag slutar har jag hela dagen framför mig.

Jag trivs bra på jobbet hittills. Det enda problemet jag har är att jag får gud förbannat ont i fötterna av att stå en så stor del av dagen. Jag har ju spenderat fyra månader sittandes/liggandes på vadderat underlag så att gå omkring/stå hela dagen i nya jobbarskor med stålhätta är ett öde värre än döden. När jag kommer hem är det inte långt ifrån att jag övergår till krypande/rullande bara för att undvika att behöva stå på fötterna.

Jag märkte också idag att Giljotinen som kapar degen till små fina gifflar har förövrigt exakt samma takt som Tommys “jag är lycklig”sång som han sjunger i Pippi Långstrump vilket har gjort att den har fastnat i mitt huvud. Jag har flera gånger idag kommit på mig själv med att nynna, vissla eller sjunga den. Jag hoppas verkligen jag kommer över det för jag vill ju inte vara den som går omkring och visslar på jobbet, fan för såna människor.