El Topo Andalusia La Montana Sagrada

Runt tiotiden begav jag mig till pendeln för att åka in till själva staden Malaga för lite äventyr. Otroligt enkelt att ta sig omkring här nere. Pendeln kostar runt två jorå och allt biljettköpande görs genom automat så att man slipper obekväma konfrontationer där man är osäker på om man ska prata engelska eller använda sin låtsasspanska och sen inser att ens låtsasspanska egentligen var låtsasfranska och att allt just blev mycket knepigare för nu måste man förklara på engelska att man inte kan franska, eller spanska för den delen. Man är en idiot.

Hur som helst så var det kultur som stod på tapeten. Jag vet ett och annat om kultur, jag drack faktiskt rödvin till middagen igår. Det finns två kända personer som kommer från Malaga. Antonio Banderas och Pablo Picasso. Vet inte om det finns något Mask of Zorro-museum men Picasso känns på något sätt som den viktigare konstnären, så det fick bli besök på Picassomuseumet efter att jag varit och kikat på katedralen.

fbt

Vet inte om underskattad är rätt ord för en världens största konstnärer men han får mycket skit från den självsäkra pöbeln som säger att han målade som skit. Som att det viktigaste alltid är att måla fotorealistiskt. Men poängen med Picasso är väl att han målade känsla och rörelse och så enkla former som möjligt. Picasso var punkare med pensel, och det får man respektera.

cof

Självklart tog jag upp kameran för att ta några bilder. Vad är poängen med att vara kulturell om ingen vet om att jag varit kulturell? Snabbare än satan själv så kom en vakt och sa åt mig att jag inte fick ta några bilder. Jag antog att vakterna var där för att vakta konstverken ifall något fyllo med spritpenna förlorar sin inre strid mot impulsen att rita hitlermuschor på konstverk för miljoner. Den var stark, men jag klarade av det.

Men tydligen är det främst för att se till att ingen tar några bilder. Jag är väl ingen idiot som kopplar på en strålkastarblixt ovanpå kameran, man fattar ju poängen med “no flash photography”, men jag antog att det skulle vara okej utan blixt. Vad kan problemet vara? Ska jag fota av hans tavlor och lägga upp dem på Piratebay? Kul att se hur som helst.

IMG_20180514_131926

Sen blev det en snabb lunch nedanför Alcazaba vid amfiteatern. Kan ha blivit ett par pils också innan jag gav mig av för att utforska Alcazaba. Alcazaba intogs av Ferdinand och Izabella från moperna under Malagas belägring 1487. Det nedre palatset krävde en del klättring för att ta sig upp till, men sen var det så väl konstruerat att man fick gå ner till gatunivå igen för att ta sig upp till den övre delen. Den lodräta solen svetsade på flintskallen under hela klättringen, men jag klarade av det till slut, utan syrgas. Annars är det mest bara sherporna som bor på den där höjden som klarar av det har jag hört.

IMG_0356

Under en av mina fåtal pauser på vägen upp såg jag ett antal kvinnor som såg särskilt plågade ut. Jag fattar inte hur de kan motivera att kränga på sig alla dessa skitskor. Jävla platåsandaler och höga klackar när man vandrar upp för ett berg. De ser ut som skit och det är ingen som bryr sig om hur korta de är förutom de själva. Även om jag är kort skulle jag inte få för mig att vandra till en bergstopp med styltor.

IMG_0336

Sanslöst jobbig klättring var det i alla fall trots att jag är textboksexemplet av perfekt fysik. Men om Bon Scott lärt mig något så är det att det är långt till toppen om man vill rocka. Spanjorerna förstår inte det här med trappor eller asfalt. Det är liksom halkiga stora gatstenar och 45 graders lutning som gäller. Det är tur att det nästan aldrig regnar här för alla på stigen skulle garanterat glida ner som i en vattenrutschkana. Jävligt värt med en pils från baren som så klart fanns på toppen och den vackra utsikten. Jag var så törstig att det  kändes lite som att jag bara absorberade ölen genom vävnaden innan den tog sig hela vägen ner i magen. Trots att jag köpte inte mindre än två vattenflaskor på vägen upp. Tog vägen tillbaka till pendeln genom någon slags park med exotiska träd. Väldigt fint i Malaga må man säga.

IMG_20180514_141015

Tillbaka i Torremolinos svimmade jag på soffan med värkande fötter och ben en stund innan jag letade upp något att äta. Spelade indisk roulette och beställde chicken Vindaloo i utlandet. I Sverige är nästan all indisk mat anpassad så att farfar ska kunna äta det utan att dö. I utlandet vet man aldrig hur de ser på saken. Men den var helt perfekt. Lämplig vulkankänsla i munnen utan att man känner att man måste slå 112 i förväg. Faran är väl inte över än direkt då currylavemanget nog känns av imorgon då porslinet får bekänna färg.

IMG_20180514_160915

Nu sitter jag på ballen med ett glas bubbel och värkande fötter. Har tagit 25 440 steg i dag. Klättrat 177 meter och gått 18,16 kilometer. Fortsätter jag så här när jag kommer hem kan jag nog sluta fundera på det där med dieter över huvud taget. Men imorgon funderar jag på att göra så absolut lite som möjligt. Frukost och balkonghäng i lägenheten och rulla ner på stranden vid lunchtid för ett nytt försök med Kafka. Får hoppas att det här med unga kvinnor med juvren framme bara var en engångsföreteelse, annars kommer jag aldrig få veta vad Josef K egentligen är häktad för.

Guidado! Armados y peligrosos

Första riktiga dagen här nere är avklarad. Hittills måste jag säga att det faktiskt är jävligt schysst att resa ensam. Var lite osäker innan jag åkte om det var dumt och tragiskt eller en kul grej. Det blir så klart väldigt annorlunda, men än så länge är det faktiskt väldigt skönt att inte behöva anpassa en sekund till var någon annan tycker och tänker om saker. Enda problemet är att jag tror att jag kommer vara kritvit i en rand över flintskallen där hörlurarna går. Nästa gång tar jag med någon/några, men det känns bra att ensamutforska lite. Tror inte det är sista gången jag är hit. PT-lägenheten är faktiskt fantastiskt fin.

IMG_0251

Förmiddagen spenderades med att utforska strandpromenaden österut. I stort kan jag konstatera att strandpromenaden är exakt likadan överallt. Ett gäng med solstolar, en restaurang som främst säljer skaldjur och fisk på strandsidan och ett hotell eller kiosk på andra sidan. Det är väldigt trevligt, men om man inte gillar att promenera så kan man lika gärna stå kvar på samma ställe. Det blev mer intressant när jag kom till hamnområdet där arkitekturen ändras 100 procent. Det var även ett stort triathlon som pågick där de kryssade mellan oss blekfeta svettiga turister på gatorna.

IMG_0266

IMG_0274

Sen blev det lunch. Det är just här, vid måltiderna, som jag känner att det hade varit trevligt att vara med någon. Det är omöjligt att bestämma själv var jag ska äta. Och det är så svårt att förstå restaurangkulturen när man just kommit till ett ställe. I dag hittade jag till slut något slags steakhouse för lunchen. Ska jag bara sätta mig? Ska jag prata med någon först? Beställer jag i baren? Betalar jag i baren? Man fattar ingenting och har man sällskap så spelar det  mindre roll. Själv gick jag in och frågade som årets mest svagbegåvade människa om de serverar mat. Hade lika gärna kunnat gå in på shell och fråga om de säljer bensin.

Aja. En burgare, som inte var en burgare utan en mör grillad köttbit mellan två hamburgerbröd blev det till lunch. Riktigt gött. Och ett par pils på det då.

IMG_0257

Eftermiddagen spenderades på stranden. Har bränt mig på fötterna, för inte fan tänker jag på att smörja in fötterna. De har inte sett sol sen sommaren 2006. Köpte Kafkas processen på Arlanda så att jag har något att läsa. Det är dock distraherande med alla skvalpande spenar och stringarslen på stranden. Ska väl sägas att en betydande andel av stranden består av åldringar, varav männen verkar jobba hårt på att tränga ner gubbkuken i de minsta speedos de kan hitta. Men som Lars von Trier säger i slutet av Riget så får man ta det gode med det onde. Hur som haver kändes processen otroligt tungläst för att vara en bok på under 300 sidor med den här blandningen av himmel och helvete dansandes framför en stackars blyg och oskuldsfull norrbottnings ögon. Vad ska man göra? I slutet av dagen är Josef K:s öde bara så pass intressant i jämförelse med en söderhavsgudinnas arsle. Jag ser på åldringarna och undrar om jag själv kommer vara så pass obrydd att jag glider omkring och visar min svullna överkropp som gud och tusen chipspåsar har skapat utan att bry mig i slutet av veckan.

Middag blev i alla fall 350 gram blodigt grillat entrecote med bea som jag inhalerade på ett par sekunder som den gris jag är. Förbannat gott var det.

mde

Nu sitter jag på ballen med Billy Joels Pianos Man i lurarna och har bidragit med en kork till väggen.

mde

Planerar morgondagens tur in till centrala Malaga. Picassomuseumet ska besökas, finns några andra museum, nån katedral, och det kan fort bli nån pils också.

Sidequest för imorgon är att se om det går att köpa en billig gitarr någonstans. En billig dålig nylonsträngad är ju bara 500 spänn i Sverige. Och man tycker en billig spansk gitarr i spanien borde vara enkel att få tag i. Det känns som slöseri att inte ha en gitarr på en sån här fantastisk balkong.

Los reiso la grande du Costa del sol

Ställde ett gäng med larm inför morgonen så att jag skulle ta mig upp i tid för flyget till Stockholm och vidare till Malaga. Eller Torremolinos som själva byn heter ett par kilometer ifrån Malaga på Costa del sol. Hade knappast varit nödvändigt då jag stod upp i ottan klockan 06.20. Somnade efter tre någon gång efter att ha duschat, rakat håret en gång till, friserat skägget, klippt naglarna, kollat så att lägenhetsnycklarna och allt annat var packade 7 183 210 983 12 gånger.

cof

Varenda gång jag reser står det mycket tydligt att uttrycket “resan dit är halva nöjet” är det dummaste uttrycket som yttrats någonsin. Antingen så måste den som myntade uttrycket sluddrat fram det i ett livshotande berusningstillstånd och direkt följt upp det med “nä vad fan är det jag säger?”. Eller så är det ett gammalt uttryck från tiden då resande faktiskt var ett äventyr. Då resan till Spanien hade tagit ett par månader och man troligtvis inte visste hur man skulle ta sig eller knappt var man skulle åka. Bara att det var bra i södra Europa.

För det kan väl inte vara så att någon finner nöje i att suga i sig en blöt flygplatsmacka med kolsyrat vatten och en påse tutti frutti för 150 kronor? Eller pressa in sig i ett litet säte i kabinen bland barnfamiljepöbeln, åldringar och fem olika patient zero i nästa troliga pandemi?

De är nästan lite roligt att titta på. Familjefäderna. När de kommer in i planet med typ en hockeytrunk som handbagage. Ingen jävla aning hur de fått den genom både säkerhetskontroll och boardingen. Men när de kommer fram till platsen så är det ju klart att de inte får in sin jävla hoppborg i facken ovanför som är anpassade för att rymma exakt fyra bagage av korrekt storlek. Tankeverksamheten går långsamt när de står och väger mellan “vilken idiot jag är” och “hur kan de göra så här mot MIG?”. Men till slut accepterar de att de måste checka in sitt bagage.

Vet inte varför men jag blir också sjukt irriterad på folk som står, rör sig, ska gå på toaletten eller hämta saker ur sitt jävla handbagage. Det är lite som när folk står upp i båten. Jag gillar det inte. Sitt ner för helvete. Om det du har i handbagaget inte var viktigt nog att ha i en liten påse utanför så är det inte viktigt nog att börja riva runt i handbagaget. Och är du gammal nog att resa själv så borde du precis som mig skitit ur dig minst fem gånger innan planet gått och sett till att dricka så sparsamt med vätska att när du väl kommer fram så är urinet trögflytande brandgult och svider lite.

mde

Nu är jag installerad på balkongen i lägenheten i alla fall. 23 plusgrader och en lätt bris. Whiskey i handen och de engelsktalande tjejerna på balkongen i hörnet har grym smak på balkongmusik. Tracy chapman varvas med Fleetwood mac och Toto. Jag tror jag ska förhandla om att stanna här och jobba på distans. Jag tror ändå inte jag överlever att ta mig upp för den demoniska backen till tåget igen.

Spansk mataffär var lite spännande. Jävlat ingenting är där jag tänkte att det skulle vara. Och rusningstid på Ica supermarket i Älvsbyn kan närmast liknas vid tyst minut i kyrkan i jämförelse. Köpte det viktigaste. Whiskey, öl, vin, bubbel och mat som känns spansk. Har aldrig förstått riktigt vad tapas är, men jag köpte nån slags torkad skinka, oliver, krutonger och ost. Jag tror det var torkad skinka i alla fall, kan även ha varit lite mörkare okylt bacon som jag åt ostekt. Märker väl om magen slår knut på sig.

cof

Imorgon ska jag undersöka var jag är egentligen och vad jag ska göra när jag är här. Jag bokade mest för att jag vill bort. Se nånting nytt. Åka på min första solsemester sedan 1999. Vara ledig utan att det är för att jag är arbetslös. Mer tanke än så är det nog inte bakom det. Men något äventyr ska jag väl hinna med. Alhambra vore trevligt att se (+20% culture), Gibraltar är jag sugen på att åka till. Eller så dricker jag brännvin i en solstol. Återstår att se.

Pimpelbluffen

Efter två långa vintrar med pimpelfiske utan att varken jag eller någon jag fiskat med har fått ett enda jävla napp är det dags att acceptera den mycket obekväma sanningen. När man har uteslutit det omöjliga, så måste det som finns kvar, hur otroligt det än verkar, vara sanningen. Och sanningen är att det inte går att fiska på vintern. Allt är bara ett påhitt från Rysslands trollfabriker för att så missämja och knäcka den svenska folksjälen på mitten och skapa kaos inför riksdagsvalet 2018. Det finns ingen annan förklaring.

Abu Garcia, fjällräven och våra många anläggningar för fjällturism har girigt hoppat på tåget. Det vore så klart svårt att få en massa människor att betala för att ta sig ut på isen och bläkta med en pinne samtidigt som de fryser ballarna av sig om inte myten om fiske på vintern lever vidare. Det är som den industri som byggts upp runt Loch Ness, men här tror alla att monstret finns på riktigt.

Fiskar är så klart väldigt sluga, de simmar söderut till Spanien och Portugal under vintern. De lever livet på rivieran istället för att sitta var i nån sur sjö under två meter is halva året. De som inte har en smidig väg ut i havet hibernerar som björnar och vaknar först när isen gått. Det är därför vårgäddorna är så glupska och tunna. De har sovit hela vintern.

Fortfarande finns de som säger sig fått fisk på vintern. Ren lögn och villfarelse. Det finns gott om barn som tror att de fått fisk, men de kan ha svårt att skilja på fantasi och verklighet. Antingen så har de bara lekt på isen eller så har de “fångat” något med en klädnypa bakom ett skynke. Sen finns det alla som skäms för att berätta att de inte fått något och därför ljuger istället. Förkrossade och frusna åker de förbi frysdisken på vägen hem och visar stolt upp de granna rödingarna från fisketuren. Och så finns det de många doktorerade bilder som de ryska trollfabrikerna lägger ut på instagram.

cof
För det otränade ögat kan det se ut som att jag har fått en fisk på vintern. Men det är så klart en mästerligt photoshoppad bild för att belysa hur enkelt det är att luras.

Den ryska desinformationskampanjen har lyckats väldigt väl med att tuta i folk ursäkter för varför de inte får någon fisk. Något som särskilt gubbar är skyldiga till att göra vidare genom sina “tips och tricks”. Har man fiskat på grunt vatten så säger de att fisken går på djupet i år när det är så mycket is. Fiskar man på djupet så säger de att fisken går på grunden för att det är för kallt och mörkt i djupet i år. Provar man fiska på båda börjar de riktigt löjliga ursäkterna komma.

“Jaha, fiskade ni abborre? Nä du vet abborren är ju sjukskriven för ryggen nu i veckan så han är nog svårfångad. Gäddan har vänt på dygnet och har mobilen avslagen så han går nog inte heller att få tag på.

Vi som jobbar i media har ett ansvar här att sluta täcka fisketävlingar och pimpelpremiärer på vintern, det föder bara myten om att det finns fisk på vintern. När det är jul så skriver vi inte om hur ett fantasifoster som Tomten faktiskt finns på riktigt och äter kakor och delar ut paket. Så varför låtsas alla som att det finns en chans att få en öring när flyttfiskarna inte kommer tillbaka på flera månader? Och på sociala medier så måste vi som folk bli mycket försiktigare med vad vi gillar och delar. Det är bara Putin som skor sig.

SD visar den totala systemkollapsen

Om Semmeldagen lyckats med någonting så är det att visa hur snabbt ett samhälle kan kollapsa totalt. Hur det som vi för bara några år sedan tog som traditioner nu förvanskats till något som för den tänkande människan inte kan ses som något annat än äcklande. Hur ska vi vanliga människor förväntas leva sida vid sida med barbarer som äter semlor med vaniljkräm?

De började dyka upp för några år sedan och det är skrämmande hur snabbt beteendet normaliserats. Nu stod jag nyss på Coop för att utföra min medborgerliga plikt och köpa semlor på fettisdag och vad möts jag av? En skamfylld kyldisk av valfrihet och galenskap. Vanliga hederliga semlor med grädde, och mandelmassa trängdes med semlor med vaniljkräm, vanlijgrädde och andra perversa avarter.

cof
Semlor som de ska vara. Grädde, mandelmassa, vetebulle och e-nummer.

 

Vad kommer härnäst? Ska vi börja äta blåbärstårta på midsommar? Varma päron och dajm som efterrätt på nyår? Tacos på en onsdag?

Inte fan gillar jag sill men nog skyfflar jag pliktskyldigt i mig några de där kalla sladdriga fiskbitarna som hör till varenda svensk högtid. Man biter ihop och tänker på bättre tider istället för att lipa som någon femåring och kräva att det ska finnas bullens pilsnerkorv och aprikoskräm på varenda middagsbjudning.

Som med allting annat skyller jag på Stockholmarna. Ni satt och såg på när den första psykopaten satte ruccolasallad på pizzan och istället för att bränna häxan på plats så ansågs styggelsen istället vara fräsch, nyskapande och exotisk. Sedan dess har det varit öppen jaktsäsong på alla sorters bakverk.

Gillar man pizzor med ruccola och utan ost så kanske det är dags att inse att man inte gillar pizzor. Och gillar man inte semlor med mandelmassa så gillar man inte semlor. Det är lite som profeten Hank Hill en gång sa om kristen rockmusik: “Ni gör inte kristendom bättre, ni gör rockmusik sämre.”

Nä, nu är det dags att stoppa valfriheten en gång för alla och så hoppas vi Semmeldagen 2019 blir bättre än Semmeldagen 2018.

Dagens bilar

Fick en snilleblixt och irriterade verkstaden som jag bokat service och ett lyktbyte på genom att avboka bytet när bilen gick genom besiktningen.

I vanliga fall skulle mitt cyniska jag tänka att de ändå bara kommer att parkera om bilen och ge mig en räkning på 3500 spänn och låtsas som att de bytt olja som i alla lurendrejarhistorier man hört.

Men i och med att jag avbokade det efter de beställt hem delen och min förklaring bara var att jag inte ville ha den längre så tänker jag att de nog kan göra en insats.

Tänker 3000 kronor räcker gott och väl till att införskaffa något riktigt vällagrat, fränt doftande och färgstarkt franskt urin att byta ut motoroljan mot. Sen krävs det i och för sig att de är två stycken som turas om att fisa i kupéfiltret och olla ratten, pekskärmen och växelspaken, men det kan nog han som tog emot samtalet ställa upp och göra gratis.

pegga2

Men jag vet inte, vad ska man göra? Före besiktningen kollade jag lamporna, som man gör, och noterade då att positionsljuset inte var 100 procent. Några lampor verkade saknas. Så jag tänkte kolla vad jag behövde köpa på OK för att slippa ombesiktning. Då visade det sig att det är ledlampor och de ska bytas på verkstan.

Inte nog med det, det går inte ens att byta bara lamporna. Man måste byta hela förbannade lyktan. Plötsligt blev 80 kronor, en resa till OK och 10 minutes pillande och svordomar förvandlat till 1500 kronor och att lämna in bilen på reparation.

Det här kan inte vara en lösning som någon praktiskt lagd människa arbetat fram. Det här har någon mustaschtvinnande baguettemumsare med monokel och hög hatt kommit fram till för att lura mig på pengar. Så jag tänker jävlar i mig inte byta om inte besiktningen säger åt mig att jag måste.

Ser fram emot 2018 års modell då jag måste köpa nya däck och fälgar varenda gång det blir för lite luft i däcket för att de tagit bort munstycket och svetsat fast fälgarna i axeln. 2020 års modell när jag måste lämna in bilen på tankning för att bensinen levereras i en ny försluten bensintank som måste bytas varje gång. Och 2025 när de självkörande bilarna autobeställer en ny bil innan de kör ner i närmaste ravin när de lämnat av mig på jobbet för att spara på parkeringsplatserna i stan.

Skulle köpt en 240.

 

Veckans fotokurs

Fiskesäsongen är över, den har varit det ett tag. Men nu börjar högsäsongen för mitt andra stora intresse, fotografi. Jag har hållit på med det i ganska många år nu och har en del visdom att dela med mig av till er som funderar på att ta upp den här ädla konsten. Man är aldrig för gammal eller för ung. Jag hoppas den här guiden får fler att ta del av det här egentligen ganska enkla nöjet, det bringar stor glädje i vintermörkret.

Jag har som sagt gjort det här i många år nu så jämför inte era bilder med mina, ta liksom bara inspiration och fundera på vad ni kan förbättra hos er själva och vad ni ska tänka på till nästa gång.

 

Det viktigaste är så klart att ha tålamod. I dag är det minus 22 grader, överlägset kallaste dagen hittills i vinter, men det gäller att stå emot frestelsen att fotografera termometern och publicera på Facebook. Det är lite som den första lilla stackars abborren man får på fisketuren. Visst är det kul med första fisken, men den kastar man tillbaka. Fota för all del för att träna, men ta bort bilden sen.

temp

Exempel. Den här var hyfsat fin. En morgonbild från januari 2016.

Helst ska man ner till minus 30 grader, men gärna 35 innan ni lägger ut bilderna på Facebook. Jag vet hur jobbigt det är. Jag har själv legat tyst i timmar med teleobjektivet riktat mot termometern när den visat -28 -29 och bara väntat på att det ska gå över gränsen och fått gå tomhänt. Såna dagar är tråkiga, men när man väl fångar en trofébild på en termometer som visar 40 minusgrader kommer det kännas mycket mer belönande att du väntat.

Ljussättningen är också något som många nybörjare frågar om. Regeln är att en riktigt kall termometer i dagsljus ÄR bättre än en där man ser att det är mörkt ute. Men det är så klart mycket svårare när solen bara behagar titta fram en timme om dagen under högsäsongen för termometerfoto. Det är bara lite mer effektivt rent fotomässigt. Därför föredrar jag också innetermometrar placerade vid fönstret så kan man välja om man vill få med ljuset utifrån eller ej.

 

Val av utrustning spelar också roll, men även där är det inte så jättenoga om man inte vill upp till min nivå direkt. Kameran kan egentligen vara vad som helst, termometerfoto är inte en dyr “sport”. Man kan använda en billig mobilkamera, en systemkamera, eller en sån där gammeldags kamera med skynke och blixt av svartkrut om man så vill. Termometern bör dock helst vara digital för att få med alla nyanserna av kyla.

Vid publicering är det viktigt att vara positiv i kommentaren. Ett säkert kort är att beskriva bilden med “Friskt ute i dag”. “Dags för morgonpromenad i det här strålande vädret” eller “på med skidorna” är också klassiker.

Om ni har några frågor så finns jag alltid tillgänglig på e-mail och telefon.

Borde börja träna

Som rubriken säger. Men vad? Har inte kommit igång ordentligt med mitt friskare liv efter sommaren då jag gjort lite precis som jag känner för. Så jag behöver komma igång med dietandet igen, men helst träna också. Men vad ska man göra under vintern?

Funderade lite på att simma, men det går inte att att lyssna på musik samtidigt och det finns inget som är värt att göra om jag inte kan ha musik i lurarna.

Gym är väl det mest uppenbara. Men historien har bevisat att jag ganska snart efter inköpt medlemskap går över till att fungera exklusivt som stödmedlem.

Det har funkat rätt bra när jag jobbar eftermiddag, men nu för tiden är det var tionde vecka. Jag har aldrig lyckats samla motivationen som krävs för att släpa mig ur sängen och ta mig till gymmet före jobbet om jag inte börjar sent på eftermiddagen.

Jag pendlar också till Piteå så när jag väl är tillbaka i Älvsbyn efter jobbet så kan jag alltså antingen åka och träna direkt på fastande mage, eller åka hem och äta och sen på något magiskt underligt vis lyckas fara på gymmet istället för att svimma i soffan. Lyckas jag ta mig dit så får jag stå och köa till maskinerna med alla andra fetton som är där efter jobbet. Det förstår man ju direkt att det är en ohållbar situation.

 

Eftersom att det är vinter så är det väl skidor som återstår. Men vad fan ska man välja för skidor?

Jag tänker att längdskidor kanske vore trevligt. Det kan man göra utan en massa annat folk åtminstone. Bara staka runt ensam i elljusspårets sken med musik i lurarna. Ingen som ser mig eller hör mig flåsa. Förutom varje gång nån hurtbulle är och varvar mig.

Problemet är bara att senast jag hade på mig ett par längdskidor så gick jag högstadiet i Vidsel och närde ett passionerat förakt för skidor i mitt hjärta. Samtidigt var jag inte så förtjust i att promenera i skogen då heller, det har kommit senare i takt med min tilltagande gubbighet.

Men jag vet inte om jag ska chansa och lägga ut tusentals kronor på utrustning om jag inte vet om jag fortfarande avskyr det närmare 20 år senare. Jag gillade det när jag var riktigt ung, så det kanske är kul igen. Men då måste jag lära mig om både vallor och läppsalvor också. Vem tar tid för det?

En fördel är att det blir jävligt bra skäggbilder till snapchat och instagram när man åker längdskidor och får frost i skägget.

14910418_10205764569193251_2477442739327016048_n

Slalomskidor vore väl det roligaste, men jag vet inte hur jävla mycket träning det är inblandat i det. Sen har jag aldrig stått på ett par slalomskidor heller så jag får spendera de första vintermånaderna med skallen planterad genom skaren och benen upp över ryggen.

När man ser utförsåkning framför sig så tänker man inte på att man måste spendera ett par månader på att vara Stig-Helmer i barnbacken medan ens kompisars yngsta ungar åker cirklar runt en. För i min avancerade ålder tror jag det blir åka det där bandet upp på kullen den första tiden istället för att släpas efter knappliften och bryta lårbenshalsen i vuxenbacken.

Det är tur jag har några veckor på mig att bestämma mig. Något måste jag göra i alla fall.

Du också?

Brukar tänka att jag borde börja bry mig om någonting. Jag är så sjukt passiv. Det borde finnas någon orättvisa eller problem jag kan motarbeta. Stödja någon organisation eller välgörenhet. Åtminstone någonting enkelt. Miljön är till exempel skitenkel för väldigt många att bry sig om.

Det är sjukt enkelt att bojkotta flyget för att man bryr sig om miljön ifall man samtidigt är flygrädd eller ointresserad av att resa. På samma sätt så är det lätt att vilja höja bensinskatten och förbjuda dieselbilar om man är fotgängare i stan.

Något sånt skulle jag behöva. Alltså något jag inte påverkas av eller som inte kräver någon aktiv handling men som gör att jag ändå lurar mig själv att jag är duktig och gör skillnad. Nu tror jag att jag har det.

Jag kan stödja den här “Me too”-kampanjen mot sexuella trakasserier. Som man behöver jag bara motstå frestelsen att ta över frågan och göra så att den handlar om män, som vi män alltid lyckas göra.

Bröstcancer? Det tar bara minuter innan diskussionen nästan uteslutande handlar om hur sjukt det är att det görs så lite för prostatacancer eftersom att det är så vanligt bland män.

Mäns våld mot kvinnor? Det kommer inte ta lång tid innan samtalet handlar om kvinnors våld mot män som aldrig lyfts fram och hur vanligt det är.

Våldtäkt? 100 procents chans att det här omedelbart kommer att handla om att män också blir våldtagna men ofta misstrodda om de säger någonting.

När Harvey Weinstein-skandalen drog igång och flera kvinnor anklagade honom för allt från sexuella trakasserier till rena våldtäkter så noterade jag att de högst betygsatta kommentarerna ändå främst handlade om män som blivit trakasserade i Hollywood. Till exempel Corey Haim eller Terry Crews.

Även när det gäller “Me too” så har så klart män börjat med “Men too”. Och vi män har så klart också viktiga historier att berätta. Men för en gångs skull kan vi kanske bara vara tysta en stund och höra vad damlaget har på hjärtat.

Allt behöver inte vara en tävling om vem som har det värst. Och vore det en regelrätt tävling så skulle vi förlora. Det är inte så jävla vanligt att kvinnor svingar sig fram som Tarzan i kukarna på dansgolvet. Men vi är många män som greppar arslen och bröst som om de vore klippavsatsar och vi är Göran Kropp på väg till toppen med kvartstank i syretuben. Det verkar fan inte gå vara kvinna i en folksamling utan riddarrustning om man vill ha sin kropp för sig själv.

Så här tänker jag att jag kan göra en insat och bara hålla käften, observera och notera. En jämställdhetens hjälte utan att röra ett finger. Fungerar inte min passivitet så kan jag ändå trösta mig med att jag är man när jag vaknar imorgon också. Och det konstaterar jag är rätt så gött.

Fången på seniordiscot

I dag gjorde jag åter igen ett gigantiskt misstag. Jag gick och handlade på Ica under lunchen istället för att äta en klassisk journalistlunch bestående av kaffe och en näve cigaretter. Det kurrade lite extra i magen och jag tänkte att det skulle sitta fint att suga i sig ett rack med revbensspjäll en tisdag som denna. När jag passerade svängdörren in till Icas fruktavdelning och tagit min korg så insåg jag omedelbart min tabbe. Så långt ögonen nådde såg jag vita hårstrån och glänsande skalper. Det var seniortisdag. “NÄ MEN ÄR DU OCKSÅ HÄR?”, ekade det från alla håll och kanter.

Jag trängde mig fram i klaustrofobisk panik mellan tanter och farbröder med flashbacks från System of a Down i Hultsfred 2005. Trycket på charkdisken var som vid ett kravallstaket. Jag lovar att en stor andel av seniorerna som var där var egentligen medelålders när de anlände. Själv hade jag rakat mig på morgonen men hade helskägg och trasiga kläder när jag väl fick mina revbensspjäll. Jag tänkte köpa snus också men alla mina id-handlingar hade gått ut för länge sen när jag väl stod i kassan så det hoppade jag över.

Jag förstår inte hur alla de äldsta i samhället har tid att gå och handla vid lunchtid på en arbetsdag. Eller det kanske jag gör. Det är väl som deras klubbkvällar ungefär.

“Ska du ut på Ica på nästa tisdag? Kom till mig vid åtta så kan vi börja förhandla”, planerar de redan ute vid korvdisken. Sen träffas de hemma hos någon, dricker kokkaffe på fat, kollar i reklambladet och lyssnar på P4 så att det skallrar i köksfönstret. Sen ger de sig ut på stan vid tiotiden på förmiddagen.

Jag har så klart mig själv att skylla. Vid det här laget borde jag lärt mig vilka dagar man ska undvika att handla om man ska få någonting gjort resten av dagen. Det börjar bli högprioriterat att skaffa Icakort så att jag kan betala i självutcheckningen, dit har de inte hittat än så där är man relativt ensam.

Förr kunde man komma undan genom att ställa sig i kassan med bara kortbetalning, men det är över. Nu ska kassörskan spela finns i sjön med en lek bestående av ett betalkort och 51 utgångna medlemskort på diverse affärer när jag står ett par platser bak och dör inombords.

Hade jag bott i Haparanda hade jag kunnat följa upp det med en avslappnande runda på Ikea efteråt.