Thepiratebay.se är död, länge leve Thepiratebay.*

Nu ska staten beslagta domännamnen thepiratebay.se och piratebay.se så att de inte längre kan användas för brott. Detta är den digitala motsvarigheten till att knyta ihop en rånares skosnören så att han inte kan råna banker längre eftersom att det då blir svårt att fly.

Det har tagit två år för fildelningsåklagare Fredrik Ingblad att få det genom rättsväsendets maskineri. En fildelningsåklagare är då alltså rättsväsendets motsvarighet till en läkare som beslutat sig för att inrikta sig på att laserbleka rövhål istället för att hjälpa människor som är sjuka.

Det hela är en del av kriget mot piratkopieringen som går ut på att gigantiska resurser går från musik, film och spelindustrin till att lobba för att polis och domstolar ska lägga sina resurser på att jaga fildelare trots att deras arbete inte har vetenskapligt stöd då studier säger att det är verkningslöst och ovärt tiden och pengarna. Gång på gång kommer också nya studier som visar på att pirater spenderar upp till tio gånger mer på media än folk som inte piratkopierar. Man skulle kunna säga att det hela är lite som Göran Lambertz, motbevisat för länge sen och alla vet det, men ändå dyker han upp titt som tätt och uttalar sig tvärsäkert om hur rätt han tror sig ha.

Frågan jag ställer mig är hur mycket det har kostat att knyta ihop Piratebays skosnören? En två år lång rättsprocess för någonting som inte stoppade fildelningen från Piratebay i en timme. Hur mycket pengar har det kostat mediebolagen som hade kunnat lägga pengarna på att betala sina stackars “rånade artister” eller att utveckla tidsenliga distributionsmodeller? Vad har det kostat samhället i pengar och resurser? Hur mycket kostar det nästa gång när man byter taktik och drar igång en ny två år lång rättsprocess för att dra ner byxorna på Piratebay? Är det någon vid det här läget som fortfarande förväntar sig att de kommer att göra någonting annat än att dra upp byxorna igen och fortsätta framåt som vanligt?

thepiratebay_hyd

 


Snart “semester”

Idag jobbar jag ett av mina sista pass på Norran. Jag jobbar extra på söndag och nästa vecka jobbar jag torsdag och fredag. Sen har jag bestämt mig för att jag ska ha semester i en månad, min första sedan 2006 tror jag att det blir.

Vad jag ska göra vet jag inte riktigt. Eftersom att det är mitten av maj så blir det knappast sol och bad. Kanske promenera lite, ligga framför tvn och klappa katten. Jag kan till och med tänka mig att hoppa in och jobba några pass i Luleå. Göra nått frilansjobb? Det enda jag vet är att jag ska sova i min egen säng fram tills jag börjar på Piteå-Tidningen.

Problemet med att jobba på Norran har aldrig varit att jobba på Norran. Jag har trivts hur bra som helst med arbetet och jag tycker om mina kollegor. Problemet är att aldrig vara hemma. Jag har sovit borta sedan mitten av september. Det gick bra länge, men sen går man som in i en vägg där man ifrågasätter vad man egentligen gör med sitt liv.

Man ligger i sitt rum, stirrar i taket och väntar på att få åka på jobbet, efter jobbet åker man tillbaks och stirrar lite till. Samtidigt har mormor legat i Sunderbyn och behövt någon som besöker henne, cirka 15 kilometer från vad som var min riktiga lägenhet, som jag fortfarande betalade nästan 8500 kronor i månaden för utan att knappt se. Nej det håller inte i längden.

Hade det inte varit inlasningsstopp så att jag faktiskt hade någon slags framtidstro för min roll inom företaget hade jag för flera månader sedan försökt flytta till Skellefteå. Kanske haft någonting eget vid det här laget.

Kanske åker jag tillbaks efter sommaren och gör mina sista månader innan den riktiga utlasningen när jag är uppvilad. Om jag skulle behövas. Men nu är det nog för en stund.

Nu ska jag vara hemma. Jag ska laga riktig mat istället för att köpa nån grismat ute på schtan. Öppna kylen utan att bara se surnade livsmedel som blev kvar från förra helgen. Jag ska hänga mina tvättade kläder i en garderob istället för att kasta ner dem i en påse som jag kan ta med. Jag kan parkera min laptop vid tvn istället för att packa ihop den och packa upp den var fjärde dag och alltid glömma någonting. Slippa fundera över om det är en bra helg eller inte att hämta hem katten i några dagar.

Fan va gött det ska bli.

 


Mitt växande storstadsförakt

Jag har märkt att sedan jag flyttade hem så har mitt storstadsförakt ökar för varje dag som går. Det har tidigare legat på en ganska hälsosam nivå, men vissa dagar är man inte långt ifrån att starta en Norrbottnisk motsvarighet till Islamiska Staten i tankarna.

Man drömmer lite om hur Sveriges Radio trumpetar ut att boende vid Zinkensdamm inte ska släppa in någon i sina trapphus för att det kommer rapporter om hur Norrbottniska Staten I Stockholm, NSIS, har intagit Mariatorget. Deras Kalifat sträcker sig nu efter hela Gröna linjen.

Jag skämtar såklart. Mestadels.

Jag tror det har mycket att göra med mitt yrkesval och att större delen av min yrkeskår, journalisterna, bor innanför tullarna och gång på gång visar hur otroligt töntigt, tråkiga de är. Som den här tråkmånsen. Stockholmsk kulturarbetare som åker till Missenträsk och ska bo i Sara Lidmans hus och skriva klart ett manus.

“Oj vilka kulturkrockar det blir i det exotiska norrländska landskapet. Här är Ica så långt bort att man inte kan cykla dit och en massa snö har dom också. Självklart är det så tyst att det är obehagligt också. Mobilmottagningen är dålig! JAG HAR SKIDRAT VILSE! Hurpidurp!”

Inte fan vet jag, men det är ju som om jag skulle åka till Stockholm för att skriva en bok och förundras över deras hästar av järn som färdas under marken och försöka byteshandla till mig en stock snus på ICA mot ett par rökta abborrar och en näve smör innan jag kryper ihop i fosterställning utanför slottet för att jag bara inte förstår hur det kan låta så mycket och vara så folk överallt. “Det är som en helt annan värld!”

Men det gör jag inte. För jag har faktiskt viss koll på hur världen ser ut utanför min hemkommun. I och för sig så kanske det just är för 90% av alla nyhetstexter skrivs i Stockholm, om Stockholm.

Om den där förbannade Slussen. Spräng skiten. Ingen bryr sig om eran skitrondell. Förbifarten borde ni sätta igång med igen däremot så man kan åka förbi skiten med en hand på ratten och den andra rakt ut genom det öppna bilfönstret med långfingret utsträckt så långt det bara går.

Om den där flygplatsen som Miljöpartiet vill riva för att bygga lägenheter. Spräng den skiten också, spräng lägenheterna ni ska bygga också sen, salta jorden, ingen bryr sig, för ingen vill flytta till Stockholm. Vi tvingas bara dit för att resten av Sverige håller på att avvecklas så att fler ska flytta söderut och åka 60 minuter efter gröna linjen från sitt rum man hyr i tredje hand till nått jävla låtsasjobb där man inte producerar någonting eller bidrar till samhället på något vis.

Och läser jag en till rubrik om de där blommande körsbärsträden så är det det Jihad på riktigt. Då sätter jag upp en rekryteringslapp till NSIS på anslagstavlan på Coop.

“Terroristläger. ABF:s lokaler, tisdagar 19.00. Kokkaffe finns, välkommen hit. P.s död åt kolonialmakten.”


Internet 101: Troll

Jag har lång erfarenhet av att vara nörd. Jag har goda nördreferenser från andra erkända nördar. Jag var nörd långt innan jag blev journalist.

Därför är det ofta smärtsamt att se och läsa när andra journalister använder nördtermer på felaktiga sätt eller försöker sig på att förklara någonting som de inte förstår. Oftast är det bara ta sig för pannan och gå vidare. Men ibland så är det någon felinformerad människa som får så stor spridning att det fastnar.

Det är precis vad som hänt med troll.

Man brukar säga att trolla är ett konstform. Även om troll beskrivs som riktiga gammaldags troll rakt från norsk mytologi så kommer ordets ursprung kommer från fiskesättet trolling. Det går ut på att man drar ett bete långsamt efter en båt för att fiskar ska simma efter och till slut hugga.

Poängen är att du kastar ut ett bete på ett publikt forum enbart för att göra folk irriterade. Betet har många former. Det kan vara lögner, ett dumt påstående eller en åsikt. Det behöver absolut inte ha någonting med trollets egna åsikter eller kunskap att göra.

Till exempel kan man gå in på familjeliv.se och starta en forumtråd med ämnet “Hur många timmar klarar sig ett spädbarn själv?” och förklara att man är en mamma som varit hemma alldeles för länge, klättrar på väggarna och tänker följa tjejerna från jobbet på after work och lämna bäbisen i spjälsängen, med motiveringen att “han kan ju ändå inte ta sig ut och ställa till med någonting”.

Syftet är att folk ska börja rätta påståendet, säga emot eller förklara varför det är en jättedum idé. Trollet kommer då dumdiskutera saken i oändlighet och se hur långt det går att ta diskussionen innan den som trollet diskuterar med antingen förstår att det är ett troll eller blir riktigt förbannad.

I ovanstående exempel kommer folk självklart bli arga och påpeka vilken dålig mamma trollet är och att trollet absolut inte får lämna sitt barn för att gå ut och supa.

Trollet kan då svara att “det var då ett jävla gnäll. När jag var liten var folk inte så överbeskyddande. Nu för tiden blir folk arga bara för att man röker eller tar sig ett par öl till maten när man är gravid. Min son var då frisk och kry när han föddes så att så farligt kan det inte vara.”

Och på det sättet fortsätter det. Ett troll är lyckat när den som trollet diskuterar med börjar komma med personangrepp eller till exempel skriker genom att skriva i caps.

En extremt viktig del av konstformen trollande är alltså att de som blir trollade inte ska förstå att de pratar med ett troll. Ifall den du diskuterar med förstår att du trollar är du ett misslyckat troll. Precis som när fisken som följer efter betet förstår att någonting är fel och slutar följa efter.

Det är vad trollande går ut på. Och folk gör det bara för att det är roligt att driva med folk.

Man är inte ett troll bara för att man uttrycker sina vidriga åsikter i ett kommentarsfält. Då är man oftast bara ett as.

Man är inte ett troll för att man skriver obsceniteter och förolämpningar i caps åt folk. Det kallas flaming, och betyder oftast att man är ett as, och fjorton år gammal.

Man är inte ett troll för att man skriver mail till krönikörer om att de fått för lite kuk och skulle må bra av lite våldtäkt. Då är man ett as som fått för lite tid i domstolen.

När Robert Aschberg kommer och knackar på dörren i serien trolljägarna för att prata med en antisemit som skrivit spaltmeter efter spaltmeter på sin anonyma blogg om hur förintelsen bara är en judekonspiration så är det inte ett troll han pratar med. Det är ett antisemitiskt as.

När Expressen sticker upp en mikrofon i ansiktet på nån Sverigedemokratisk politiker som skrivit på avpixlat att zigenare och muslimer är som en cancersvulst på samhällskroppen som måste opereras bort så är det inte ett troll. Det är ett as.Och det han har gjort är inte att trolla.

Kommentarsfältet på såna sidor räknas mer till fenomenet “circle jerk”, vilket är när folk med exakt samma åsikt sitter och håller med varandra, som en stor cirkel av män som runkar av varandra. Större delen av svensk stand-up komedi går ut på det. Ett troll på avpixlat skulle tvärt om istället komma med lätt avvikande åsikter, som att Sverigedemokraterna har svikit sina väljare och att de enda som har lösningen på invandringsfrågan nog ändå är miljöpartiet.

Så kan vi räkna det här med troll som utrett och sluta benämna alla som gör någonting dåligt på internet som troll?


Everything under the sun is in tune but the sun is eclipsed by the moon

SolarEclipse

Just nu kan man följa solförmörkelsen superlive på Aftonbladet.se. Fast jag vet inte riktigt om jag tycker att det är en grej som verkligen passar som livesänd video. Jag satt och tittade en stund, men det var som att det inte hände särskilt mycket. Jag tror att jag väntar på att någon klipper ihop det bästa från solförmörkelsen istället. Och så får man ju läsa recensionerna också. Vad som var bäst. Vad som var sämst. Vem vann? Solen eller månen? Och så klart, allt från efterfesten.

Sex getingar, månens bästa i Sverige” –Anders Nunstedt

Aftonbladets liveupplevelse förstördes dessutom lite av att solen lös in på min laptops skärm, så det var lite svårt att se.

Tänk om det fanns ett sätt att uppleva solförmörkelsen på plats istället så att man ser den med blotta ögat och känner värmen som strålar. Den fulla upplevelsen av naturens majestätiska prakt.

Man kan alltid drömma.

 

Pink Floyd är alltid relevant


Alla intressen är inte lika

Tänk intressen hade samma sociala status? Det är någonting som jag brukar tänka på varenda gång det är något stort sportevenemang, som skid-vm i Falun. Ett intresse för sport är ju nämligen det finaste intresset man kan ha har jag märkt många gånger.

Jag är ju själv ökänd för mitt brinnande ointresse för sport. Jag tror jag har någon slags hjärnskada som gör att jag inte kan relatera till stolthet över andras prestationer eller någonting liknande. Men jag missunnar ingen att tycka sport är intressant, jag önskar att jag tyckte det var kul. Det hade varit en väldigt enkel tillvaro eftersom att det finns så mycket att välja på.

Men det är underligt hur det är så många som lyfter upp sport till någonting mer än vad det är. Tidsfördriv, ett intresse, kul att se på. Det är precis lika dumt eller smart som allting annat som man kan vara intresserad av. Det borde inte vara någon skillnad på ett starkt sportintresse och att till exempel spela World of Warcraft, lyssna på musik eller ha en sci-fi bokklubb som träffas varje torsdag kväll. Men det är det.

När jag hur folk beter sig under skid-vm så brukar jag tänka på hur det skulle se ut om det vore ett helt annat intresse. Redigeringen har en av redaktionens tv-apparater, så det är många som kommer dit för att titta och ställa frågor.

“Vilka är det som åker? Har Kalla åkt än? När är finalen?”

Många sitter helt öppet och kollar på det på SVT play eller sätter sig vid oss och tittar.

Det anses inte heller konstigt att skrika av glädje eller ilska åt tvn, svordomar är mycket vanligt.

Det är väl okej till en viss gräns, även om det stör min arbetsro.

Men tänk om det vore någonting annat. Tänk om tv-händelsen vore när Big Four (Metallica, Anthrax, Slayer och Megadeth) spelade på Ullevi? Skulle det vara okej om jag var femte minut gick tvärs över redaktionen och frågade vem som spelar, om Metallica spelat än och vad det är för låt som spelas?

Hur skulle det se ut om halva redaktionen samlades när Metallica äntligen spelar Creeping Death och stod och vrålade DIE, DIE, DIE, DIE, DIE när det kommer till den bästa livedelen? På vilken arbetsplats skulle detta accepteras av folk som inte gillar hårdrock? Absolut ingen skulle jag tro.

Och hårdrock är ett klart större intresse än längdskidor i världen. Wikipedia har information på fyra språk om längdskidor och två av dom språken är norska.

Om vi tar det ett steg längre, till någonting som de flesta ser ner på och inte kan förstå hur någon kan tycka är intressant. Tänk om tvn visade en livestream från Thomas Bengtssons pov när Nihilum fick world first på C’thun eller Illidan Stormrage? Jag tänker mig någon av mina chefer stå och vråla DPS FÖR HELVETE så att spott flyger över hela skrivbordet. Sedan ett öronbedövande vrål från halva redaktionen när det äntligen blir down. Spaltmeter skrivs om Kungens insats som maintank. Redaktionens grafiker börjar direkt arbeta på att översätta raidens damagemeters till snygga diagram. På sociala medier tävlar man redan i vem som kan hylla guildet mest.

“Det var först när jag såg lootsymbolen som jag fattade att det faktiskt hade hänt och då kom tårarna. Världsklass! World fucking first! #Nihilum” skriver tidningens datorspelschef på Twitter.

O-TÄNK-BART

Nu menar jag inte att det borde vara på det viset, eller att man inte får älska sport. Tycker bara det är roligt att påpeka hur orimligt det vore för andra att uttrycka glädje för sitt intresse på samma sätt som någon som gillar sport. Det kan vara värt att ha i bakhuvudet nästa gång man tittar lite snett på någon som berättar att de spelar rollspel med tärning, håller på med Magic The Gathering, bygger Star Wars-lego eller vad det nu kan vara som de väljer att lägga sin fritid på.


Oscarsgalan 2015

article-statue2-0230

Det är konstigt hur man kan tycka att Oscarsgalan är en intetsägande popularitetstävling och inte har någonting med riktig kvalitet att göra men samtidigt tycka att det är lite kul. Det var ganska många år sedan jag såg Oscarsgalan senast och jag kommer nog inte göra det den här gången heller. Jag kommer inte kunna vara vaken till de tyngre grejerna i alla fall. Så jag ser nog några highlights på måndag istället.

Men jag brukar alltid försöka se de filmer som är nominerade till bästa film och fundera vilka jag gillar bäst. Det har jag också gjort i år, men nu har jag skrivit ett par rader om varje film också. De kan ni läsa längre ner i bloggen, eller klicka på länkarna här nedan i kategorin bästa film. Tyvärr hade jag helt glömt bort Boyhood, så den har jag inte sett. Kvinnlig huvudroll och kvinnlig biroll hade ett flertal filmer som jag inte har sett, men baserat på vad jag sett skulle jag gett den till Felicity Jones och Emma Stone.

Skulle även vilja påpeka att det är sjukt att Nightcrawler enbart blev nominerad för manus. Det kan inte beskrivas med mindre ord än att det är en jävla travesti att inte Jake Gyllenhaal blev nominerad för bästa manliga huvudroll i en värld där Bradley Cooper är nominerad för American Sniper. Det är också svårt att förstå hur inte Legofilmen kan vara nominerad för bästa animerade film. Det är en underlig värld.

Bästa filmWHIP

Birdman 

Boyhood

The Imitation Game

The Grand Budapest Hotel

Selma

The Theory of Everything 

Whiplash

Själv tyckte jag att Whiplash var den bästa av de nominerade, men jag tror inte att det är en Oscarfilm. The theory of everything är en mycket mer trolig vinnare. Lite kul att fyra av åtta nominerade är biopics även om nu American Sniper inte har någonting att göra i kategorin bästa film.

 

the-theory-of-everything-eddie-redmayne-2-300x336Bästa manliga huvudroll

Steve Carell för Foxcatcher

Benedict Cumberbatch för The Imitation Game

Bradley Cooper för American Sniper

Michael Keaton för Birdman

Eddie Redmayne för The Theory of Everything

Alla är möjliga, förutom Bradley Cooper. Vi ska i och för sig inte underskatta hur många gamla krigskåta gubbar i Hollywoods ålderdomshem känner hur blodet rusar till när de får se en true murican hero på vita duken. Jag tippar själv på Eddie Redmayne då han spikade en så pass fysisk roll som Stephen Hawking. Annars så måste jag säga att jag inte var vidare förtjust i Foxcatcher men Steve Carell gjorde ett sjukt bra jobb.

 

Bästa manliga biroll1210423_Whiplash_1

Robert Duvall för The Judge

Ethan Hawke för Boyhood

Edward Norton för Birdman

Mark Ruffalo för Foxcatcher

J.K. Simmons för Whiplash 

Jag har inte sett the Judge eller Boyhood. Men J.K Simmons får definitivt min röst här. Norton var förvånande bra i Birdman också. Jag trodde Edward Norton var slut som artist då han absolut inte levt upp till sina tidigare roller under de senaste tio åren.


The Imitation Game

The-Imitation-Game-20141

Benedict Cumberbatch spelar Alan Turing. Redan där är jag med. Vem kan ogilla något med Benedict Cumberbatch? Det är nära på omöjligt. Alan Turing är då matematikern som är känd för att ha knäckt tyskarnas enigmakod under andra världskriget. Det är en Beautiful mind med twisten att han inte är schizofren utan något annat som ansågs vara en psykisk sjukdom på den tiden. Den är underhållande, extremt intressant och solid rakt igenom.

4/5

His machine was never perfected, though it generated a whole field of research into what became known as “Turing Machines”. Today we call them “computers”.

The Imitation Game är nominerad i åtta kategorier:

Bästa film
Bästa manliga huvudroll
Bästa kvinnliga biroll
Bästa regi
Bästa manus efter förlaga
Bästa klippning
Bästa scenografi
Bästa filmmusik

Kul grej; Cumberbatch bröt ihop under inspelningen och kunde inte sluta gråta. Han hade blivit så fäst i karaktären som han tyckte mycket om och tänkte på all orättvisa som han blivit utsatt för. Eller ja. Så kul grej var det kanske inte.


Whiplash

Whiplash-Poster-slice

Ett väldigt enkelt recept på en bra film. Handlingen i Whiplash är inte svår att beskriva. Andrew går på musikskola och hans musiklärare Fletcher är en krävande perfektionist och psykopat. Men på något sätt har man lyckats göra filmen hårresande spännande. Hur i helvete gör man ett niominuters trumsolo spännande? Jag gillar inte ens jazzmusik. Får någon för sig att spela ett niominuters trumsolo live så är det nära på att man börjar kasta saker på scenen. Men här är det en av årets bästa filmupplevelser. Mycket tack vare J.K Simmons insats som Fletcher. Men det finns inget som fallerar i filmen. Bästa klippning är en skitkategori, men om inte Whiplash vinner den så är det dags att ta bort den helt och hållet.

5/5

Not my tempo.

Whiplash är nominerad i fem kategorier:

Bästa film
Bästa manliga biroll
Bästa manus efter förlaga
Bästa klippning
Bästa ljud

Kul grej: Under de mer intensiva träningsscenerna så ropade regissören aldrig “cut” när han slutade filma, för att Miles Teller skulle ta ut sig så mycket som möjligt.

Whiplash är också en av de minst inkomstbringande filmen som någonsin blivit nominerad till en Oscar.


Selma

MLK-Jr.-Selma-Film-Review

Jag är säker på att det här är en välspelad, välgjord och intressant film för många. Men för mig gjorde den ingenting. Jag hade inget intresse när jag slog igång den och den lyckades inte fånga mitt intresse på 45 minuter så jag slog av den. Vet inte om det bara är att jag inte bryr mig särskilt mycket om Martin Luther King och hela den rörelsen. Kanske jag var på fel humör för att se en så pass tung film? Jag avstår i alla fall från att betygsätta.

?/5

Who murdered Jimmie Lee Jackson? Every white lawman who abuses the law to terrorize. Every white politician who feeds on prejudice and hatred. Every white preacher who preaches the bible and stays silent before his white congregation. Who murdered Jimmie Lee Jackson? Every Negro man and woman who stands by without joining this fight as their brothers and sisters are brutalized, humiliated, and ripped from this Earth.

Selma är nominerad i två kategorier:

Bästa film
Bästa sång

Kul grej: Något fick mig att börja kolla upp lite saker var att Lyndon B Johnson framställs som att han inte gillade MLK och var emot protesterna i Selma. Självklart vart det massvis med historiker som hade höjt sina röster och påpekade att det var helt och hållet fel och historieförfalskning.

“In fact, Selma was LBJ’s idea,” Califano, Jr. continued. “He considered the Voting Rights Act his greatest legislative achievement, [and] he viewed King as an essential partner in getting it enacted.”

Regissören har svarat på kritiken med att hon inte ville göra en “white savior film”. Så jag vet inte. Visst är alla verklighetsbaserade filmer dramatiseringar och man får välja vad man ska ha med. Men jag tycker inte att man får välja att göra Lyndon B Johnson till en skurk.