Viva la France!

Paris blir alltså den sjunde maj. Sitter och planerar lite lätt.

Jag ska:

  • Köpa en basker.
  • Köpa en baguette.
  • Köpa en randig tröja.
  • Ta en bild på mig framför eiffeltornet (där bilden av Hitler är tagen).
  • Dricka vin på en filt i parken.
  • Besöka Louvren.
  • Besöka notre dame.
  • Hänga i Montmartre.
  • Ta en bildserie i en fotoautomat som i Amelie.
  • Hitta en söt och rik fransyska att gifta mig med.
  • Besöka Jim Morrisons grav.
  • Sitta på en balkong.
  • Äta någonting riktigt franskt (är grodor ett skämt eller äter man sånt?)
  • Vara arg för att jag måste hem.
  • Smuggla hem 25 liter rödvin i kondomer i ändtarmen eftersom att jag inte tar med mig några väskor (ryan air).

Jag misstänker att jag inte riktigt kommer hinna med allting så jag måste nog tyvärr prioritera bort cirka 70% men det skadar inte att planera ändå!

Paris

Stämningsmusik: Françoise Hardy – Tous Les Garçons Et Les Filles – Slow

Procrastination refers to the counterproductive deferment of actions or tasks to a later time.

Jag har varit hemskt dålig på att uppdatera sen jag började jobba. Det blir mycket uppskjutande av skrivande när man börjar 04:18. Jag kommer däremot börja jobba natt snart och då är jag mer i mitt rätta element och kommer ha ork att skriva lite mer.

Annars är väl allt okej. Helt okej på jobbet, glider mest omkring på en sparkcykel med tre hjul och kollar inställningar på ugnen och fyller på ägg.

Jag har däremot blivit tvungen att köpa en ny biljett till Paris för att förkorta resan med två dagar, så nu är jag bara där fredag-måndag. Jag är grymt peppad på att åka dit. Ska bli sjukt roligt att träffa Emma och dessutom misstänker jag av någon anledning att Paris är lite häftigare än vårregnet i Göteborg.

Like a boss

Idag gick det faktiskt jävligt snabbt att arbeta. Det var nämligen så att ägaren skulle komma och inspektera. Vart man än gick så hörde man folk tissla och tassla om den här ägaren och så fort man gjorde någonting så påpekade någon att man skulle göra det jävligt ordentligt för ägaren skulle komma. Det fick tiden att gå eftersom att jag började fantisera om vem/vad den här ägaren var och hur det skulle vara att träffa honom. När folk talade om honom lät det nästan som en mytologisk varelse som få människor sett och ännu färre överlevt ett möte med.

Min första tanke var att ägaren var Katla, före han skulle komma till Kaffebrödsavdelningen skulle någon blåsa i en trumpet och Katla skulle uppenbara sig där någonstans bakom ugnen varpå den som lär upp mig skulle skrika att KATLA KOMMER. Sedan fantiserade jag om hur de på skorpavdelningen skulle skrika DU RÖR INTE SKORPAN DITT VIDUNDER!

Sedan när jag gick och sopade såg jag ett galler på golvet och föreställde mig att han skulle vara som Pennywise från Det. Tänkte mig att jag skulle råka sopa ner en degklump och hitta ägaren i clownkostym som försökte lura ner mig i kloakerna med löften om deg och ballonger.

I flera timmar tänkte jag mig olika scenarion om ägaren. Tänkte mig att han kanske kommer komma under cover och att helt plötsligt kommer det bara stå en man på andra sidan bandet med en tidning med hål utklippta för ögonen och såna här skämtglasögon med mustasch och näsa. Eller att jag kommer titta upp och så är han i taket som en ninja. Eller att han skulle komma in i Darth Vader-mundering och börja strypa människor som svikit honom för sista gången. Jag har i alla fall gått omkring och skrattat lite för mig själv större delen av dagen.

Jag blev jävligt besviken när han äntligen kom. Det var bara en vanlig människa med stressad gångstil och blutooth-headset. Han dödade inte ens någon.

Stämningsmusik: Slim Thug – Boss Of All Bosses Alternativt: The lonely island – Like a boss

It’s a secret to everybody.

Idag när jag slutade jobbet så bestämde jag mig för att ta en hemlig genväg hem. Istället för att svänga in på Linnégatan bestämde jag mig för att köra rakt fram, det stod nämligen skyltat att man kunde köra så för att ta sig till E6 och E20. Till slut hamnade jag vid ett rödljus med rosenlund rakt fram och E6 och E20 till vänster. Jag trodde rödljuset gått sönder för det var rött på min sida hur länge som helst men grönt på andra sidan. När jag högljutt deklarerat vad jag tyckte om rödluset blev det grönt och jag svängde vänster in på spårvagnsspåret som leder till järntorget. På järntorget sprutar det bara spårvagnar och fotgängare från alla håll och kanter, där jag kom ut fanns det självklart inget rött/grönt ljus bara för mig eftersom att jag stod på spårvagnsspåret. Eftersom att elvan började närma sig i backspegeln fick jag helt enkelt chansa och körde tutande rakt ut i korsningen samtidigt som jag använde 100% av min lungkapacitet till att förbanna gud för hans inkompetens i stadsplanering.

På vägen till jobbet så lyckades jag förövrigt vända i stan och köra hem igen utan att jag märkte det och tidigare i veckan hamnade jag i Angered när jag hade hittat en annan genväg hem. Tror jag ska lägga ner det här med genvägar från och med nu.

Bob Dylan – Like A Rolling Stone

Nu ska jag laga lasagne och lyssna på Dylan. Det blir grejer det.

Random pics

Kände bara för att lägga upp några bilder. 1-3 Är från påsken och 4-7 är från i lördags. Ytterst trevliga tillställningar allihopa

  1. Drängfylla.
  2. Awesomeness.
  3. Söt hund.
  4. Doggy bounce.
  5. En svensk tiger.
  6. Fäcklert och Soppan.
  7. Invasionen.

Arbejt 30 min.

I morse vaknade jag klockan tre av ljudet som min telefon avger när man kastar den i golvet. Började med att stretcha lite genom att halka på min resväska som fortfarande ligger på golvet. När jag kom ut ur mitt rum märkte jag att Gustav inte hade gått och lagt sig än och han frågade vad jag höll på med där inne. 04:18 kändes just då som en alldeles fantastisk tid att börja jobba. Helt ärligt så är det faktiskt rätt skönt. Det är inte en käft ute på vägarna och när jag slutar har jag hela dagen framför mig.

Jag trivs bra på jobbet hittills. Det enda problemet jag har är att jag får gud förbannat ont i fötterna av att stå en så stor del av dagen. Jag har ju spenderat fyra månader sittandes/liggandes på vadderat underlag så att gå omkring/stå hela dagen i nya jobbarskor med stålhätta är ett öde värre än döden. När jag kommer hem är det inte långt ifrån att jag övergår till krypande/rullande bara för att undvika att behöva stå på fötterna.

Jag märkte också idag att Giljotinen som kapar degen till små fina gifflar har förövrigt exakt samma takt som Tommys “jag är lycklig”sång som han sjunger i Pippi Långstrump vilket har gjort att den har fastnat i mitt huvud. Jag har flera gånger idag kommit på mig själv med att nynna, vissla eller sjunga den. Jag hoppas verkligen jag kommer över det för jag vill ju inte vara den som går omkring och visslar på jobbet, fan för såna människor.

Iceland is the new black.

Undrar hur knullad man känner sig om man är islänning en dag som denna? När man tittar ut genom fönstret ser det ut som att man bor i Mordor. Ekonomin är så körd att hela byn får gå ihop för att ha råd med en ingen big deal på Donken. Det är lika bra att flygplatserna är stängda för ingen jävel lär ju vilja flyga dit och sätta sig i en fisluktande askpöl, så turistnäringens mål bör ju vara att försöka behålla de som redan är där. Dessutom lär alla bara sitta och vänta på att Katla ska få ett utbrott och spränga bort hela skiten.

Någon sympati får dom nog inte heller, ingen har ju dött än så länge. Jag har i alla fall ännu inte sett någon med pärm och tom blick i nordstan som med monoton röst förklarar varför jag visst har råd att skänka pengar till Island. Istället sitter det nog massor med Svenskar med nävarna hårt knutna i sina fickor och mumlar om de förbannade islänningarna som inte har vett att cementera igen sina vulkaner så att vi kan åka på semester. Man måste ju skylla det på någon och inte fan är det då vårat fel.

Kul liv

Stämningsmusik: Sigur Ros – Glósóli

Fel bil.

Jag märker att jag köpt en alldeles för liten bil. Corollan är alldeles för svårparkerad. Det är nämligen så att det står en saabjävel på min parkeringsplats. Den börjar ha fått några böteslappar nu men jag bryr mig väldigt lite om hur mycket böter han får och väldigt mycket om när dom får bort den jäveln från min plats. Jag har övervägt att spränga den i småbitar men insåg att det nog inte hjälper mig att få bort aset.

En sån skulle man haft, lättparkerad.

Jag skulle nog även kunna behöva en bil i den storleken efter att ha bakat gifflar en hel sommar. Jävlar så smarrigt det är att ta nån giffel direkt från ugnen. Ifall man ska överleva i giffelbranschen måste man nog vara som en knarkhandlare och aldrig röra sina egna produkter.

Neil Young – Cinnamon Girl