Hemresan.

Jag vet inte om det är på grund av det fina vädret, att vi startade klockan sju istället för fyra eller för att vi körde mot bättre tider, men hemresan tog ungefär en timma mindre än att köra till Älvsbyn. Dessutom var det absolut väldigt mycket roligare, jag hann knappt ledsna på bilfärden. Eller det kanske är en underdrift men jag var inte nära lika less när vi kom fram nu. Jag tror det har att göra med att sträckan Umeå – Skellefteå inte är lika farlig när avverkar den först. När vi körde upp var det tur att det inte var jag som körde eftersom jag tror jag bara hade svängt över i en mötande långtradare för att slippa köra längre.

I Sundsvall var det action i alla fall. En bil hade just kört in i vajerräcket och därför låg den bilens framhjul, fjädring och massa andra oidentifierbara bildelar på våran vägbana. Bilen precis framför oss plockade framhjulet och tack vare mina batmanskills lyckades jag kryssa mellan fjädern och de största bitarna och dessutom stanna utan att köra in i bilen framför oss. Kändes lite osäkert att titta i backspegeln och se hur bilarna bakom oss svajade omkring när de panikbromsade.

Det känns skönt att vara hemma i alla fall. Har just duschat bort en blandning av gammal festsvett och resesvett och druckit en stor kopp te. Imorgon blir det åka till Pågen för att möta en arbetsledare.

Pictured: Me


Christy Moore – Ride On – Live

Kim Jong-Il, den store ledaren och modeikonen.

Kim Jong-Ils kläder är enligt en officiell nordkoreansk hemsida det hetaste i modevärlden just nu.

“The reason is that the august image of the great general, who is always wearing the modest suit while working, leaves a deep impression on people´s minds in the world.”

Jag har ju alltid sagt att om man inte kan lita på nordkoreansk media så går det inte lita på någon. Det sista arbetarparadiset på jorden rymmer inga lögner. Därför undrar jag om någon vet var man i Göteborg kan få tag på sådana kläder? Man vill ju inte se ut som en idiot när man ska luncha på Videolook i sin vanliga rosa skjorta och scarf när alla sitter i samma dress som den store ledaren. Pinsamt vore ordet.

Jag läser också att Nordkoreas storslagna ingenjörskonst nu sprids som en löpeld över jordklotet nu efter att världen sett deras fantastiska hotell och frihetsläger. Senegals president Abdoulaye Wade har i Dakar slagit upp ett väldigt diskret 50 meter högt monument av en muskulös man som kliver ur en vulkan med en baby i famnen och en kvinna i släptåg. Självklart var detta projekt för stort för ett Afrikanskt land så de stora ingenjörerna från Nordkorea var tvungna att kallas in. Senegals lokalbefolkning håller med om att detta är en investering för framtiden och att det faktum att 50% lever under fattigdomsgränsen i ett land med pissdålig infrastruktur, utbildning och sjukvård inte bör vara något som ska tas med i beräkningarna när man köper en staty för 200 miljoner. Det är även rättvist att 30% av inkomsten som statyn kommer generera genom turism kommer gå till presidenten eftersom att det är ju faktiskt som han säger: “det var ju min idé.”

Stämningsmusik: Regimental Band of the Coldstream Guards – National Anthem of North Korea

Tisdag!

Det blev den första skoterturen på flera år, körde bara ett varv runt markerna innan gastummen var helt jävla slut. Sen blev det skjutsa ner mormor på byn och luncha på fluxen. Mycket trevlig dag.

1. Skoter.

2. Tällberg.

3. Sötmormor.

I don’t know just where I’m going. But I’m gonna try for the kindom if I can.

Som ni kanske vet har jag sen nyår haft “uppehåll” från universitetet och spenderat tiden med att fixa lite gamla kurser och söka jobb. Jag har även haft mycket tid att tänka och kommit fram till vissa slutsatser. Till exempel att jag tycker att det är kul att vara lärare. Fast också att jag nog faktiskt tycker att skriva är bland det roligaste och mest tillfredsställande jag vet. Därför sökte jag idag in till journalistprogrammet vid Göteborgs universitet. Det är osett om jag kommer in till hösten, men till våren är jag rätt säker på att jag tar mig in.

Jag känner i alla fall att jag måste prova på det. Det är sällan jag hittar någonting som jag själv tycker att jag gör bättre än en medelmåtta och som jag dessutom verkligen gillar att göra. Jag kommer aldrig heller vara nöjd ifall jag vet att det kanske finns någonting annat som jag hellre skulle göra med mitt liv.

Vissa skulle kalla det galenskap att byta efter så pass lång tid, men det kommer inte ta mycket längre tid än vad det skulle tagit att bli klar med lärarprogrammet, och jag skulle inte kalla det för bortkastad tid att ha studerat språk och litteraturvetenskap i tre år inför en journalistutbildning (som även kräver en viss mängd högskolepoäng för att man ska kunna söka). Dessutom har min studietid varit så pass rolig och gjort att jag lärt känna så pass många fantastiska människor att studielånet aldrig kommer kännas som bortkastade pengar. Bara tiden i Umeå var värd minst miljonbelopp.

Så då vet ni vad som gäller i alla fall.

David & The Citizens – New Direction