I tisdags var jag med klassen på en liten tillställning på Henriksberg. Vi bestämde oss för att eftersom att vi lämnat in PM inför C-uppsatsen och dessutom fått CSN var det bästa tillfället för klassfest på länge. När vi anlände var jag hungrig och hoppfull. Även om Henriksberg är ett sunkställe är ju en krogburgare alltid en krogburgare. Hur dålig kan den vara?

Fasansfullt dålig visade det sig. De flugtäckta barnen med uppsvällda magar som visas på tv hade ratat den här dyngan och ätit flugorna istället. Till att börja med satt jag och väntade på min mat tills alla andra nästan ätit upp sin. När jag sedan gick och frågade hur det gick med min burgare visade det sig att den var färdig men att de glömt att skicka ner den. Och färdig var den. Färdig och väldigt mycket mer.

När jag tog min första tugga skrumpnade hela munnen ihop när den brända och snustorra köttmassan sög åt sig all min saliv. Det sägs ju att man ska tugga mat över 40 gånger men det här är första gången jag varit tvungen att göra det. Till slut lyckades jag spola ner några grova bitar som uppenbarligen var för gummiaktiga för att kunna tuggas sönder med en öl.

Av ren chock och fascination var jag tvungen att smaka en till tugga bara för att vara säker på jag misstagit mig. Men det hade jag inte. Andra tuggan var lika skrämmande dålig som den första. Det var den sämsta burgaren någonsin. Hur i helvete kan en människa som jobbar med att göra mat steka en så förbannat dålig hamburgare? Jag skulle på något sätt vilja jämföra den med förintelsen men det vore att överdriva allvaret med andra världskriget.

Jag kände hur min inre Gordon Ramsay bara ville gå till bardisken och kasta det brott mot mänskligheten som var min hamburgare i ansiktet på servitören. Men svensk som jag är knöt jag näven i fickan, väntade artigt på min tur varpå jag påpeka att den var helt oätlig och att de får göra en ny.

Det är första gången jag någonsin skickat tillbaks mat. Man kan ju räkna med att kocken fiser på brödet och ollar tomaten när han får maten tillbakaskickad. Men allt förutom en tillplattad bajskorv mellan två mögliga knäckebröd hade varit bättre än den första burgaren så jag brydde mig inte.

Efter att ha väntat onaturligt länge på en ersättningsburgare kom den äntligen, den som jag så länge hade väntat på, världens näst sämsta burgare. Jag funderade om jag skulle lämna tillbaks den också och säga att nu får ni fan göra mig en nachotalrik, det kan väl för fan inte vara för svårt att göra? Men jag var vid det här laget för hungrig för att orka börja jiddra och vänta på någonting nytt. Det hade gått över två timmar sen jag beställde.

När jag var och beställde en ny öl frågade bartendern mig om jag var nöjd med min nya burgare. Jag påpekade att den var bättre men fortfarande det absolut värsta jag lyckats få i käften. Men någon ersättning i form av pengarna tillbaka eller gratis öl var det inte frågan om. Inte för att jag bad om det men det ska man inte behöva göra.

Poängen med historien är i alla fall att jag inte ska tillbaks till Henriksberg.