I don’t know just where I’m going. But I’m gonna try for the kindom if I can.

Som ni kanske vet har jag sen nyår haft “uppehåll” från universitetet och spenderat tiden med att fixa lite gamla kurser och söka jobb. Jag har även haft mycket tid att tänka och kommit fram till vissa slutsatser. Till exempel att jag tycker att det är kul att vara lärare. Fast också att jag nog faktiskt tycker att skriva är bland det roligaste och mest tillfredsställande jag vet. Därför sökte jag idag in till journalistprogrammet vid Göteborgs universitet. Det är osett om jag kommer in till hösten, men till våren är jag rätt säker på att jag tar mig in.

Jag känner i alla fall att jag måste prova på det. Det är sällan jag hittar någonting som jag själv tycker att jag gör bättre än en medelmåtta och som jag dessutom verkligen gillar att göra. Jag kommer aldrig heller vara nöjd ifall jag vet att det kanske finns någonting annat som jag hellre skulle göra med mitt liv.

Vissa skulle kalla det galenskap att byta efter så pass lång tid, men det kommer inte ta mycket längre tid än vad det skulle tagit att bli klar med lärarprogrammet, och jag skulle inte kalla det för bortkastad tid att ha studerat språk och litteraturvetenskap i tre år inför en journalistutbildning (som även kräver en viss mängd högskolepoäng för att man ska kunna söka). Dessutom har min studietid varit så pass rolig och gjort att jag lärt känna så pass många fantastiska människor att studielånet aldrig kommer kännas som bortkastade pengar. Bara tiden i Umeå var värd minst miljonbelopp.

Så då vet ni vad som gäller i alla fall.

David & The Citizens – New Direction