Hemvändarkväll på Polar Hotell

Jag går på hemvändarkvällen på Polar Hotell varje år. Det känns viktigt. För det första får man träffa en väldig massa härliga människor som man träffar alldeles för sällan. Men den viktigaste anledningen är för att bli påmind om varför man inte bor här. När jag är nere i Göteborg kan jag lätt bli norrbottensnostalgisk och till och med tro att det är kul att gå ut på krogen här. Det är det inte.

Utgången började med en lång jävla kö i det friska norrbottensklimatet. Det var främst jag och mina vänner som körde med kösystemet. Folk trängde sig före som aldrig tidigare och formade en stor klump vid ingången. Då och då kom vakten ut och skrek att vi var tvungna att backa tre steg och lugna ner oss, annars skulle de stänga. En mer välsynad bluff har aldrig yttrats. Detta var den roligaste delen av utekvällen.

När jag väl betalat det förmånliga inträdespriset på 200 kronor började kriget om ölen. Vid baren blev det tydligt att kvällens gäster inte var främst hemvändare utan vidriga artonåringar som inte kan bete sig som folk. Man kan säga vad min vill om till exempel Sticky Fingers eller Sejdeln i Göteborg, men de har ett väldigt moget och behagligt klientel i jämförelse med Polar Hotell.

Alla artonåriga pojkjävlar trängde sig och tryckte på så att det knappt gick att stå upp. Det var ungefär som att stå längst fram på en spelning. Fast det mest irriterande var nog alla artonåriga tjejer som var så förbannat fulla av sig själva att de trodde att de kunde klämma sig före för att de var “snygga”. Jag fick faktiskt den motiveringen av nån blåst tjej som uppenbarligen fått oförtjänt mycket uppmärksamhet från de artonåriga killarna.

“Jag är ju snyggare än dig”, sa hon. På riktigt. Tyvärr fungerade det inte riktigt lika bra på mig som ölabrölagossarna. Där jag bor går det inte tio killar på varje halvsnygg tjej, vilket det uppenbarligen gör i Älvsbyn. Jag berättade för henne exakt hur mycket hennes utseende förändrade hennes utsikter för att få beställa före mig. Jag fick en kort applåd från en människa som stod en bit bort och hörde mig. En annan tjej stod hela tiden och hävdade att hon stått före mig trots att jag personligen såg henne tränga sig in 10 sekunder tidigare.

Det fanns inte en chans i helvetet att jag skulle ställa mig i den kön igen så jag köpte fem öl för sextio kronor styck. Det var Sofiero på flaska så det fick det ju vara värt, det är ju bland den finare ölen man kan köpa. Undrar vad en Gonzoporter skulle kosta på Polar Hotell?

Resten av tiden spenderades med att vara svettig och arg. Jag träffade några enstaka sköna människor och kollade på apor som puttade varandra och hoppade i otakt till usel musik på dansgolvet. Till slut såg jag på klockan och märkte att det var en och en halv timma till stängning och bestämde mig för att det var alldeles för länge.

Jag ger kvällen fem rövhål av fem möjliga.

Från Hemlighuset Till Rampljuset

C-uppsats är ett fanskap. Det var dock inte fullt lika illa som jag hade väntat mig. Min negativitet betalar sig än en gång i och med att inget någonsin är lika hemskt som jag tänkt mig. Visst har jag känt hur livslusten varit på en väldigt låg nivå många gånger men det har faktiskt räckt med att helt enkelt ta det som en man och åka till skolan varje jävla dag och jobba på. Sedan hjälpte det väl att jag faktiskt tycker vårat ämne är rätt intressant och att vi nog gjort rätt bra avgränsningar och sånt.

Vad som också hållit vår låga uppe genom arbetet är vårt fantastiska trollande av klasskamrater. Då och då har vi lagt upp ett cirkeldiagram som visat hur nära de 130000 tecken vi kommit just den dagen och det har mötts av en storm av arga kommentarer.

De arga kommentarerna har så klart blivit argare och argare, vilket i sin tur så klart gjort oss gladare och gladare och mer peppade att skriva så att man kan lägga upp ett till vidrigt diagram. Som en sista akt av självgodhet och dryghet kastade jag ihop den här trailern till vårt arbete.

Jag räknar med att folk ser det roliga i det hela. Annars är nog jag och Sebastian på riktigt de två mest hatade i vår klass vid det här laget.

Nu är i alla fall de 130000 tecknen skrivna. Handledaren har gett sin syn på vad som kan förbättras och vi har fixat det. Det är bara halva redigeringen kvar och jag ber till gud att det kommer bli godkänt trots att jag bara tror på gud när det gäller dåliga saker.

Annars ska jag villa bort mig i skogen.