Däremellan kommer fastan

Har funderat på det här med högtider och har kommit fram till att en av de många anledningar till att man är fet kanske är att man bara handplockar de roliga och välsmakande delarna av den svenska kulturen.

Mitt dietande gick kanonbra där i november, men sen kom ju julen, och då slår det slint i skallen. Man bara “måste unna sig”, det är ju ändå jul. I början kanske man unnar sig en romrussin på kvällen, men i slutändan så svimmar man av blodsockerfall innan kalle anka på julafton för att man sugit i sig båda lagren av chokladasken innan lunchtid.

Vi svenskar är så vana att frossa under högtiderna att vi till och med efter mycket avancerad mental gymnastik lyckats tolka om vårfrudagen till våffeldagen så att vi får ännu en dag att spänna ut magen med.

När det sen är påsk så “måste man” ju ändå bara unna sig lite god påskmat. Om det ändå vore så att man bara åt ägg vore det väl en sak. Men i verkligheten blir det ju så att man injicerar chokladägg och rent socker i en vecka.

På påsken så ignorerar man också den tråkiga delen av traditionen. Under påsken har vi långfredagen som tidigare var den tråkigaste dagen på hela året. Förr i tiden var det näst intill dödsstraff på att ha roligt på långfredagen, men sen kom man på att den delen kan man ju skita i.

Nu idag är det fettisdagen. Då “måste man ju unna sig” en semla. Men man måste ju kanske inte rollspela att man är Ture Sventon som får sin sista måltid.

Men framför allt är det så att precis som på påsken så ignorerar man ju också bakgrunden till traditionen, den skiter man ytterst högaktningsfullt i. Anledningen till att man traditionellt äter fastlagsbullar är ju trots allt att det är för att fastan börjar.

I protest mot det svenska grissamhället som jag i allra högsta del är ett exempel på tänker jag därför fasta i år. Enligt svenska kyrkan ska det ge tid för eftertanke och att komma närmare gud. Gud lär jag nog inte komma nära hur mycket eftertanke jag än ger det, men någonting ska man väl kunna ge upp så man inte behöver känna sig som ett svin på påsken.

Enligt den kristna fastan så handlar det om att avstå från nästan vad som helst. Så jag tänker avstå från godis/chips/läsk, och det här slentriansupandet som pliktfullt utförs varje fredag och lördag framför datorn. Hur svårt kan det vara?

Vad jag tycker om de här nymodiga semlorna har jag redan redogjort för.

Små doser av arsenik

Man pratar ibland om de här “små doserna av arsenik” i samhällsdebatten. De små sakerna som över tid förgiftar samhället utan att någon märker det. Det är på de små doserna av arsenik jag tänker på när jag hör att nattågen ska upphöra mellan min hemby Älvsbyn och  Göteborg.

Själv läser jag nyheten om detta, som upplyst individ i mediavärlden när jag värmer en kopp veganskt snabbkaffe i armhålan och funderar över mitt klimatavtryck. Fötterna är svartfrusna efter att jag tagit Fred Flinta-bilen till jobbet i minus 20 för att inte släppa ut några avgaser.

Allt på grund av rädslan av att Greta Thunberg ska behöva missa en till termin för att dyka upp som nån svarta madam i backspegeln och hulka ur sig ett tårfyllt tal om hur oerhört besviken hon är.

För självklart är hon besviken. Men det hoppas jag att hon framför allt är på varje självgod instagram-aktivist. De där som redan tagit sin jävla suparresor till Aiya Napa eller funnit sig själv på nån indisk strand innan de kommit fram till att ingen annan ska få resa någonstans.

Efter det så passar det ju så klart att introducera konceptet flygskam. Så att de kan sitta i en i cirkel sina privata tågkupé och ryggdunka varandra över vilka fina personer de är som åker  tåg. Jag hoppas i alla fall att de har en privatkupé. För de verkar fullt övertygade om att deras fisar inte luktar. Hur som helst är det slut med det också nu.

För nu lägger man alltså ner nattågen från Göteborg till Älvsbyn och resten av Norrland. De som har råd kan ju så klart lägga ut för flygskatten utan att bry sig. Studenterna får ringa hem och prata med mormor istället.

Man skulle väl slå näven i bordet om det inte vore för att benen skulle flyga åt helvete av kalciumbrist efter att man silat i sig någon kinesiskt vetesås istället för det dåliga miljövalet “svensk mjölk” under de senaste tio åren.

Vi ska plötsligt betala skatt på skotern för miljöns skull samtidigt som man glider omkring kostnadsfritt året runt med nån evinrude från 1972 i den skyddsvärda skärgårn’ i söder.

Vi ska också betala mer för vår “miljövänliga” el som gjort att ingen sett en lax ovanför kraftverket de senaste 20 åren. Kör man en dieselbil är man bokstavligen en mördare och måste straffas med skatt, skam och höjt drivmedelspris.

Och så ska vi åka tåg för miljön. Det har vi redan gjort i åratal. Men nu ska de bort, för att man har upphandlat tågtrafiken där den inte är lika lönsam. Och som vanligt får Norrbotten betala när det inte duger längre för kolonialmakten. För miljön var tydligen inte så där jätteviktig när man ställer det mot pengarna.

Det är i min mening här som vi kan börja diskutera de “små doserna av arsenik”. Så länge jag varit vuxen kan jag inte minnas att vi varit utan en årlig injektion.