Can I kick it?

Igår fick jag mail angående insparken, det kändes helt sinnessjukt. Nu är det inte någon lek längre och det börjar faktiskt kännas jävligt nervöst. Jag känner mig som ett litet barn som funderar på om jag kommer få några kompisar eller inte. Tänk om ingen vill leka med mig? Tänk om flickorna retas eller om pojkarna upptäcker att mitt donkey-kong bara är en kopia?

Ojojoj. Nä jag trodde nog att jag skulle ha lärt känna alla som jag skulle lära känna vid det här laget och så går jag och försätter mig i en sån här situation än en gång, hur kunde det gå så snett? Jag tror jag får gå ner till hemköp imorgon och träna på att prata med människor utan att vara full, det känns som att det var minst ett halvår sen det hände sist.

Men om jag har tur kanske de tillåter alkohol på insparken, då kanske jag kan lura folk att jag är en vanlig människa.

Förebilden för alla studerande.

Stämningsmusik: War – Why Can’t We Be Friends

3 Replies to “Can I kick it?”

  1. Antar Hemköp på Kortedala torg. Jag kanske är fördomsfull, men i så fall finns ju risken att däremot konversationskandidaterna är onyktra på ett eller annat sätt. Men det är samtidigt en del av charmen med Göteborgs norra stadsdelar. Ah jag minns det välordnade etablissemanget Il Vagabondo – inrett 1988 och inte ändrat sen dess. Som en tidskapsel för plottrig, icke färgkoordinerad inredning. Men pizzorna var goda.

  2. Haha, sant om hemköp. Bodde du här i Kortedala alltså? Il Vagabondo är ju faktiskt min närmaste pizzeria så där har man handlat nån gång. Jag brukar dock gå till Ditt kök istället på Kortedala torg även om det är längre bort än Citytorget, jämnare kvalitet.

  3. Oki. Vi bodde tekniskt sett (bland annat) i Bergsjön men uppe på Tycho Brahes gata, så det låg nära till hands att glida ner till Kortedala för att småhandla. Vi var råstammisar på Capris hemkörning.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *