Ställde ett gäng med larm inför morgonen så att jag skulle ta mig upp i tid för flyget till Stockholm och vidare till Malaga. Eller Torremolinos som själva byn heter ett par kilometer ifrån Malaga på Costa del sol. Hade knappast varit nödvändigt då jag stod upp i ottan klockan 06.20. Somnade efter tre någon gång efter att ha duschat, rakat håret en gång till, friserat skägget, klippt naglarna, kollat så att lägenhetsnycklarna och allt annat var packade 7 183 210 983 12 gånger.
Varenda gång jag reser står det mycket tydligt att uttrycket “resan dit är halva nöjet” är det dummaste uttrycket som yttrats någonsin. Antingen så måste den som myntade uttrycket sluddrat fram det i ett livshotande berusningstillstånd och direkt följt upp det med “nä vad fan är det jag säger?”. Eller så är det ett gammalt uttryck från tiden då resande faktiskt var ett äventyr. Då resan till Spanien hade tagit ett par månader och man troligtvis inte visste hur man skulle ta sig eller knappt var man skulle åka. Bara att det var bra i södra Europa.
För det kan väl inte vara så att någon finner nöje i att suga i sig en blöt flygplatsmacka med kolsyrat vatten och en påse tutti frutti för 150 kronor? Eller pressa in sig i ett litet säte i kabinen bland barnfamiljepöbeln, åldringar och fem olika patient zero i nästa troliga pandemi?
De är nästan lite roligt att titta på. Familjefäderna. När de kommer in i planet med typ en hockeytrunk som handbagage. Ingen jävla aning hur de fått den genom både säkerhetskontroll och boardingen. Men när de kommer fram till platsen så är det ju klart att de inte får in sin jävla hoppborg i facken ovanför som är anpassade för att rymma exakt fyra bagage av korrekt storlek. Tankeverksamheten går långsamt när de står och väger mellan “vilken idiot jag är” och “hur kan de göra så här mot MIG?”. Men till slut accepterar de att de måste checka in sitt bagage.
Vet inte varför men jag blir också sjukt irriterad på folk som står, rör sig, ska gå på toaletten eller hämta saker ur sitt jävla handbagage. Det är lite som när folk står upp i båten. Jag gillar det inte. Sitt ner för helvete. Om det du har i handbagaget inte var viktigt nog att ha i en liten påse utanför så är det inte viktigt nog att börja riva runt i handbagaget. Och är du gammal nog att resa själv så borde du precis som mig skitit ur dig minst fem gånger innan planet gått och sett till att dricka så sparsamt med vätska att när du väl kommer fram så är urinet trögflytande brandgult och svider lite.
Nu är jag installerad på balkongen i lägenheten i alla fall. 23 plusgrader och en lätt bris. Whiskey i handen och de engelsktalande tjejerna på balkongen i hörnet har grym smak på balkongmusik. Tracy chapman varvas med Fleetwood mac och Toto. Jag tror jag ska förhandla om att stanna här och jobba på distans. Jag tror ändå inte jag överlever att ta mig upp för den demoniska backen till tåget igen.
Spansk mataffär var lite spännande. Jävlat ingenting är där jag tänkte att det skulle vara. Och rusningstid på Ica supermarket i Älvsbyn kan närmast liknas vid tyst minut i kyrkan i jämförelse. Köpte det viktigaste. Whiskey, öl, vin, bubbel och mat som känns spansk. Har aldrig förstått riktigt vad tapas är, men jag köpte nån slags torkad skinka, oliver, krutonger och ost. Jag tror det var torkad skinka i alla fall, kan även ha varit lite mörkare okylt bacon som jag åt ostekt. Märker väl om magen slår knut på sig.
Imorgon ska jag undersöka var jag är egentligen och vad jag ska göra när jag är här. Jag bokade mest för att jag vill bort. Se nånting nytt. Åka på min första solsemester sedan 1999. Vara ledig utan att det är för att jag är arbetslös. Mer tanke än så är det nog inte bakom det. Men något äventyr ska jag väl hinna med. Alhambra vore trevligt att se (+20% culture), Gibraltar är jag sugen på att åka till. Eller så dricker jag brännvin i en solstol. Återstår att se.